{ Foto- och bokblogg á la Frida -

Soulless - Gail Carriger

Canon EOS 7D +
Canon EFS 50mm f/1.4
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4

Att vara Alexia Tarabotti i det viktorianska London är inte det lättaste. För det första har hon ingen själ. För det andra är hon redan tjugofem år och fortfarande ungmö – ett faktum som inte blir bättre av att hon är rejält kurvig, frispråkig och – värst av allt – halv­italienska. Men detta är bara början på Alexias problem. Döda vampyrer, alldeles för stiliga varulvar och hemliga sällskap är snart vardagsmat och frågorna hopar sig: Är hennes själlösa förmågor verkligen en tillgång? Vem är fienden egentligen? Och viktigast av allt: Finns det te?

Det har varit en hel del uppståndelse om den här boken, mest för att författaren ska ha Europaturnée och kommer hit till Sverige snart. Och om många snackar om en bok så måste det väl betyda att boken är bra? Så jag lånade snabbt boken från bibblan. Det var efter det jag förstod att boken var översatt till svenska med samma anledning, författare på turné.

Men så mycket beröm kan jag inte ge boken. Det tog ett bra tag för mig att komma in i handlingen. Kanske var det jag men handlingen var rätts så luddig och jag förstod inte vart det skulle leda någonstans. Lite som att stå mitt i skogen utan att se en steg som kan leda rätt. Och förväntningarna jag hade räckte ju då inte till det som boken bjöd på. Det kändes som jag läste igenom boken utan veta dens centerpunkt, dens fabel, dens huvudhandling. Jag gillade huvudkäraktären smått. Hon var en person som tänkte på mat i alla olika situationer vilket var både random och roligt.

Boken var skriven från ett allvetande perspektiv så man följde alla i boken, som om man själv hängde i taket och tittade på vad de gjorde nere på marken. Jag är inte så förtjust i det skrivsättet. Det finns såklart tillfället då de passar, men jag föredrar att dyka ner i en och samma person för jag blir oftast förvirrad när synvinkeln hoppar runt som de gjorde i början. Det kanske därför jag inte hängde med i början. Troligen. När jag väl kom in i handlingen tycker jag inte att den var ens intressant. Det vara bara så att några var varulvar, vissa några andra övernaturliga varelser och så, men vart vad poängen med att de var övernaturliga? Kanske jag inte har fattad udden steampunkromaner? Who knows?

Titel: Soulless
Författare: Gail Carriger
Betyg: 3/10
Serie: Parasol Protectorate #1
Sidor: 357
Kapitel: 14
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Orbit
Första meningen: "Miss Alexia Tarabotti was not enjoying her evening."

Kommentarer
Nea

Svar: Jag vet, det känns liksom lite konstigt. Vi är ju en liten trio typ. Nu känner jag mig så hemsk som glömde säga något när vi träffades. Borde verkligen ha sagt något då :O

2012-04-03 @ 21:21:17
http://boknea.blogspot.com
Anna - Boktycke

Haha, den här gillade jag väldigt mycket. Blev förtjust i karaktärerna, speciellt Alexia, och för en gångs skull så tycker jag att den allvetande berättarrösten fungerar :)

Håller med att handlingen är lite luddig, men mig gjorde det inget ^^

2012-04-03 @ 21:29:27
http://boktycke.se
Nea

Svar: Vad dumt att det är så. Men dina fotografier gör din blogg så unik. Det där extra liksom. Synd att inte förlagen nappar på det :(

2012-04-03 @ 21:53:48
http://boknea.blogspot.com
Elisabet

Tjo! Har en tävling på min blogg där du kan vinna 'Rör mig inte!' du får gärna vara med och tävla om du vill, den här gången behöver man typ bara kommentera att man är med, inget luddigt med att göra ett helt inlägg om tävlingen ;)

2012-04-04 @ 21:32:38
http://bokvarg.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback