{ Foto- och bokblogg á la Frida -

Bitterblue - Kristin Cashore

 

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4


SPOILERVARNING!

 

Åtta år efter hennes faders död sitter nu Bitterblue på tronen av Monsea. Men påverkan av sin far, en våldsam psykopat med sinnesförändrande förmågor, lever vidare. Många i hovet har ett monstruöst minne av honom kvar som vägrar att lämna minnet, men vägrar också att nämna något av det. Bitterblue själv har ingen aning vad Leck, hennes far planer var för något.
Men när Bitterblue börjar smyga utanför slottet att gå på gatorna i hennes egen stad, börjar hon inse att riket har varit under 35 års styrning av förtrollning av en galning och det enda sättet att flytta framåt är att se över det förflutna. De personerna som får henne att förstå detta faktum är två tjuvar som håller nyckel till sanningen om Lecks regeringsår.

 

Innan jag började läsa den här boken så visste jag att den skulle vara superbra! Det är liksom Kristin Cashore som skriver den! Så jag kände mig lite förblindad, såsom jag tror folk kommer att bli för J.K Rowlings nya bok. Alla älskar hennes förra verk, Harry Potter, och kommer bli förblindade och tänka att den här boken är såå bra innan de har hunnit läsa förorden. Boken kommer då säkert också upplevas bättre än vad den skulle vara. Det upptäckte jag att jag var i början och då var jag tvungen att nollställa mig i början med mitt exalterade humör. Var tvungen att tänka att boken skulle suga, vilken den inte gjorde som tur var! Då skulle jag vara förkrossad nu! Men självklart kan inte Cashore bryta mönstret att skriva underbar böcker! I Bitterblue får man träffa nya karaktärer, gamla som man redan har stött på och några får leva kvar i minnet. Kan avslöja att Po och Katsa får sina spotlights i den här boken som lös en aning för mycket för min smak. Jag ville att alla nya skulle få lysa extra så som de flesta gjorde. Teddy och Saf, två nya som jag oavbrutet älskar ville jag skulle få mer spotlight än några som man redan har träffat! Många av Bitterblues tjänstefolk blir presenterade och jag själv är ett stort fan av hov, slott och medeltida känslan som jag får av Cashores tre böcker! Jag är ju ett stort fan av kungar, drottningar, hov, vackra klänningar, narrar och allt annat som kan kopplas med medeltiden! Det är ju något magiskt om det ämnet och jag faller lätt för böcker med den stilen, det är en av mina svagheter. Cashores språk fortsätter vara i en sådan poetisk och vacker ton och jag kan inte sluta förtrollas av henne! Och av den hör boken blir man underhållen hela resan igenom. Det är inget andrum där man kan tycka det börjar bli trist, utan antingen är det spännande, roligt, sorgligt eller helt underbar!

 

Det som Cashore också har gjort det så smart är att man kan greppa tag om vilken bok som helst i serien och ändå fatta! Jag tycker det är väldigt charmigt och hon har ju lyckas med det i alla tre böcker! Men i Bitterblue kommer många gamla ansiktet tillbaka i drömmar och verklighet och det gör läsningen så mycket roligare! Jag önskar ändå att det fanns fler sånna serier! Det är lite unik i bokvärlden, right?

 

Jag var innan den här boken kär i Kristin Cashores värld och blev kär igen åter igen genom Bitterblue. Idén med graced personer och vackra monster är en utav mina favoritvärldar att vända mig till. Fire och Graceling har man inte riktigt fått ett grepp om hur de hänger ihop med varandra. I Bitterblue får man en tydlig bild över hur det var tvunget att vara så i de senaste böckerna för att den här boken skulle blir mer betydelsefull och mörk. Jag önskar lite att detta inte var slutet på hela serien för det gjorde att man visste att det skulle bli lite ut av ett Disney slut där allt slutar lyckligt. Det känns som det är alltid så i varje series slut. För om den här boken inte var slutet av en serien skulle man inte då känslan av att Cashore knöt ihop säcken för den här serien och slutet kunde matcha handlingen lite och vara mörkare. Men jag tror ändå att det var tvunget att sluta som det gjorde. Cashore lyckades ändå skapa ännu en bok som gjorde att andetagen blev kortare och snabbare.

 

Betyg: 9/10 
Serie: Seven Kingdoms #3 (aka Graceling Realms)
Sidor: 539
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Gollancz
Utgivningsår: 2012
Första meningen: "When he grabs Mama's wrist and yanks her toward the wallhanging like that, it must hurt."

 


Kommentarer
Ebba

Oh visst är den bra!! <3 <3
Men jag håller med dig att det är väldigt fascinerande hur man kan skriva så bra sammanhållande böcker som ändå kan fungera som fristående böcker! O.O Men sen håller jag inte riktigt med dig att det var ett Disney-slut eftersom sådana snarare slutar med att prinsessan får prinsen....

2012-08-15 @ 21:20:03
http://vitgulstrumpa.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback