En sån där vidrig bok där mamman dör - Sonya Sones
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4Ruby Millikens liv är fullständigt upp och ner. Hennes mamma har dött, och nu sitter Ruby på ett plan till Los Angeles för att träffa sin pappa för första gången. Han är känd skådespelare och bor granne med Cameron Diaz. Men Ruby ger inte mycket för L.A. Hur ska hon klara sig utan sin bästis Lizzie och sin pojkvän Ray hemma i Boston? Ray som hon tror att hon kanske älskar men som plötsligt är väldigt väldigt långt borta. I Los Angeles finns bara avgaser och en snobbig privatskola där hon inte känner någon. Och så Whip Logan förstås, hennes värdelösa pappa som lämnade hennes mamma innan Ruby ens var född och som hon aldrig kan förlåta. Eller kan hon det? När mejlen från Boston blir allt färre tvingas Ruby inse att allt inte är vad det ser ut att vara.
Jag hade aldrig hört talas om den här boken innan den kom ut på svenska och alla bokbloggar svalde den fullständigt och spottade ut toppbetyg. Jag förstod inte riktigt varför för boken hade ju samma koncept som en B-film. Men det som jag tror att Sonya Sones lyckas så bra med den här boken är att hon lägger in känslor man känner igen i även om jag aldrig har varit med om att mina päron är kända eller så. Vi alla har ju saknat folk, vi har dömt personer för snabbt, men jag tror inte att vi har haft vår egna badrum i vårt rum.
Boken är först och främst skriven i versform. Det blir så klart mer lättläst och jag själv tycker det är otroligt vackert med det också. Så språket i den här boken kan jag inte ungå att gilla. Men jag tror att boken skulle bli mer seriös i fall det var prosatext. Det blev en aning för mycket humor och lättsamt så när väl de djupa partien var så fick det inte ett bra djup. För Ruby har ju nyss förlorat sin mamma, hon måste lämna sina vänner i Boston och åka till L.A bara för hon har sin pappa där. Känd pappa eller inte så det en jobbig situation som jag inte kunde ta på allvar för språket och tonen var barnslig, lättsam och skämtsam. Visst, vissa gillar den klangen i böcker, men inte ska det vara det om det ska handla om sorg. Jag älskade Ruby, men hennes sorg blev inte verklighet för mig. Hennes saknad var självklar i hela boken, men sorg är inte bara saknad efter någon som har gått bort. Det är så mycket mer. Sen är det många mail i boken som jag tycker förstör charmen lite, men de är också bra för att visa hur man tappar kontakten med de som är på ett avstånd.
Karaktärerna i boken var ju rätt så självklara. Men ändå kändes de klyschiga med bokens handling. Såklart skulle hon ha en pojkvän kvar i Boston och hennes bästa vän med. Det var självklart att pappan skulle vara lite jobbig och irriterande och tro att hon var yngre än vad hon var. Kanske man inte kan ändra på de karaktärerna. Kanske är det så att de behövs i ett sådan situation. Ruby är ju envis tjej med måånga fördomar enligt mig. Hon är helt emot allt i L.A för hon har bestämt sig för det. Hur ofta är det inte så i en B-film?
Efter all kritik så måste jag säga att jag gillade faktisk den här boken. Det låter inte alls så ovanför, men jag gjorde det! Det var bara de irriterande sakerna jag var tvungen att ta upp och det kändes som de svalde det positiva. Boken var bra, rolig och snabbläst. En äkta sommarbok.
Betyg: 7/10
Serie: -
Sidor: 319
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2012 (eng utg. 2004)
Första meningen:
"Jag är inte så deprimerad,
men tanke på att den här
gigantiska, vingförseddasilverkulan
dundrar bort med mig från precis hela mitt liv."
Kommentarer
Trackback
