{ Foto- och bokblogg á la Frida -

The Last Echo - Kimberly Derting

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4 | Foto: Pia www.theneverend.blogg.se | Modell: Jag
 
SPOILERVARNING!
 

Innan ledde Violets morbida förmåga att känna de döda henne att avslöja mörka mord och lång begravda hemligheter i hennes lilla staden. Nu när hon arbetar med en speciell utredningsgrupp och nu hoppas Violet att hon kan hjälpa ännu fler människor - antingen genom att spara ett liv eller fånga en mördare. Även om hon är lättad över att äntligen vara ärlig om vad hon kan göra, är hennes omedelbar anslutning med sin mystiska partner, Rafe, både förvirrande och oroande, och deras unika band skapar spänningar med sin pojkvän, Jay. När hon upptäcker kroppen av en högskolestudent mördad av "samlare," Violet vägrar att ge upp i ärendet. Med sin egen relation på linjen, inser Violet inte att seriemördaren är ute efter att lägga till sin samling och att hon kan ha fångat hans öga. Kommer livet Violet måste rädda att vara hennes egen?

 

Ärligt talat. Jag vet inte riktigt varför jag läser vidare i den här serien för titeln lurar en. Detta är inte den sista i serien! Det blir en fyra och jag vet inte om det blir ännu fler. Men efter bokens slut så är jag väldigt glad över att jag läser vidare i serien för den här boken var en aning extra. Kanske för att jag har kommit in i karaktärerna nu och kanske för att det inte har blivit några problem med Violet och Jay. Det typiska är att de börjar bråka och så, men det har ju liksom inte hänt so far i den här serien vilket är underbart skönt. Det som är skönt är att det är lagom med kärlek. Det är inte hångelkalas som vissa böcker har och det är inte heller att man glömmer bort att det är ihop. Utan det svenska ordet lagom beskriver allt bra! Sen kan man ju djupare på det med att ställa vad är lagom för mig? Upplever vi det på samma sätt? Men den frågeställningen går jag inte längre in på.

 

Det som jag tror att jag upprepar nu från recensioner tidigare i serien är att jag älskar partierna som är kursivt, där man är i mördarens huvud och får se hur den personer tänker. Den här mördaren var verkligen speciell och rejält läskig psykisk! Jag kan tänka mig att det finns personer som är psykisk läskiga som inte behöver skrämma en med våld, knivar och blod utan sättet de tänker på och det visar Kimberly Derting väldigt tydligt med bokens mördare. Och att läsaren får veta vilka planer som mördaren har är obehagligt jobbigt. Speciellt när huvudrollen inte har en aning och man ser allt hända på ett eller annat sätt! Och att man kommer så nära en karaktär som inte är skriven i jag-form för det är ju ingen i den här boken! Violet känner jag är personlig som det var skrivet i jag-form.  Det tror jag att jag har upprepat i de förra recensionerna också men nu ska jag komma till något nytt! Det kommer nya karaktärer som är värda att lägga på minnet till nästa bok. Violet börjar då i ett specialteam hos polisen där hon inte är ensam med att ha en övernaturlig förmåga. Att lära känna nya personer är ju ett tecken att serien kommer att fortsätta vidare. Karaktärerna som Derting mixade ihop tycker jag var en aning typiska. Det känns som i alla sådan situationer så finns det alltid en hyper tjej, en bitchig tjej och oftast en kille man oftast inte vet något om. De framträder ju i de nya personerna så det skulle vara roligare med någon annan twist på dem, men boken blev ändå bra! Och varför den är så bra så måste jag gå in på slutet som jag inte tänker avslöja, så slutet har rätt så mycket med varför den här boken blev så bra och anledningen till att jag gärna fortsätter läsa serien! Bara det inte bli ett rabalder med 20 böcker i serien så jag är glad :) 

 

Betyg: 8/10

Serie: The Body Finder #3
Sidor: 358
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Headline
Utgivningsår: 2012
Första meningen: "Violet strained, searching for sensation through the suffocating blackness."

 
 

Kommentarer
Pia

Har du fuskat och photoshopat om bilden? För jag tror jag aldrig har sett den där boken hahahaha eller så har jag?!
LYCKA TILL I SKOLAN!

Svar: Bilden togs för läänge sen, när viträffades i början av juni tror jag. :) Det var bara ett foto på den boken som var ändå helt ok :)
Frida

2012-08-15 @ 23:35:01
http://flyinglions.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback