Mitt bokiga 2012

 
PUSSAR OCH KRAMAR TILL ALLA ER SOM LÄSER MIN BLOGG, TACK ALLA 94 FÖLJARE JAG HAR PÅ BLOGLOVIN', TACK ALLA SOM HJÄLPER MIG SKAPA ETT UNDERBAR BOKBLOGGSVÄRLD, TACK ALLA FÖRLAG SOM ÄR VILLIGA ATT HJÄLPA OSS BOKBLOGGAR, TACK FÖR ALLA SOM HAR EN BOKBLOGG SOM JAG KAN FÖLJA, TACK TACK TACK TACK!!!! NI ALLIHOPA ÄR VERKLIGEN BÄST OCH JAG ÄR SÅ GLAD ATT JAG FÅR LÄRA KÄNNA ER PÅ ETT ELLER ANNAT SÄTT!! JAG TRODDE ALDRIG ATT DET SKULLE BLI SÅ STORT ATT BOKBLOGGAR TRÄFFAS, HA BOKBLOGGSMÖTEN OCH SÅ!! HAR JAG SAGT ATT NI ÄR BÄST?? OCH JA TA ÅT ER, ALLIHOPA FÖR DET ÄR NI SOM GÖR DETTA MÖJLIGT! DET ÄR NI SOM HAR GJORT ATT JAG ÄR SÅ DAMN STOLT ÖVER ATT KALLA MIG BOKBLOGGARE! NI GER MIN ENERGIN OCH INSPIRATIONEN ATT BLOGGA! OCH GENOM BLOGGEN HAR JAG VARIT MED OM SÅ MYCKET UNDERBARA SAKER SOM JAG KOMMER ATT KOLLA TILLBAKA PÅ I HELA MITT LIV! 
 
Alla mina fina läsare! Jag vet inte hur jag ska säga detta så ni ska förstår HUR JÄLVA MYCKET ni har gett mig under det här året! Jag vill bara krama och pussa alla som läser min blogg, speciellt ni som kommenterar! Ni lyckas om och om igen beröra mig med fina vackra känslor, känna mig stolt över min blogg och ger min inspirationen att fortsätta! Tänk er egentligen hur mycket en ynka person kan påverka er, så har jag så många fler! Ni förstår inte vilken lycka jag har fått genom att folk känner igen mig genom min blogg. Bloggen har verkligen blivit en del av mig, vilket betyder att ni har blivit en del av mig! 
 
TACK allihopa för 2012! Jag älskar er allihopa! Jag hoppas att vi allihopa kan ha ett underbart 2013 med! <3

The Fault In Our Stars - John Green

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4 | Foto: Amina
 
 Hazel är 17 år och kommer aldrig att bli frisk igen. Det har hon vetat sedan dagen då hon fick sin cancerdiagnos för tre år sedan. Hazels mamma är orolig för att Hazel ska missbruka Americas Next Top Model och bli allt mer isolerad hemma vid teven. Depression är ju en vanlig bieffekt till cancer har hon läst. Men Hazel själv anser att depression är en bieffekt till att dö.
 
För att göra hennes mamma nöjd med att få ett "liv" anmäler hennes mamma henne till en stödgrupp i kyrkan, och det var inte ett lyckande försök. Möterna är inte uppiggande eller glädjefyllda på något sätt. Tills Augustus Waters en dag snubblar in i gruppen och det där livet som hennes mamma snackar om att hon borde skaffa börjar arta sig. Att hennes liv inte är en väntan vid graven, utan man kan göra något medans man väntar, ja, till exempel umgås med Augustus Waters. Men är det verkligen värt att låta honom stå vid hennes grav? Låta en till vara tvungen att sörja henne?

Okay. Åh herregud. Hur ska jag skriva den här recensionen? Alla vet väl redan vid det här lagret att den här blåa boken med moln på är älskad världen över och kommer nog/är den bästa boken 2012 enligt Goodreads, i alla fall inom kategorin Young Adult Fiction. Så vad ska jag säga? Alla säger att de grät floder av den här boken. Well, duh. Förlåt, men det är en bok om cancer, och sånna böcker är alltid deppiga och jobbiga och sorgliga. Verkligen, "Hey, what did you expect?" över det hela. Så jag var rätt så förberedd med näsdukar och så, men det blev ändå dålig tajming när jag läste ut boken under bilresan till farföräldrarna och medan jag var där. 
 
Konceptet är nog inte nytt för litteraturen, men det är nytt för den allmäktige John Green. Han har verkligen lämnat sitt vanliga tema där det handlar om en nördig kille som blir kär i en extrem tjej som försvinner (alltså ärligt talat, det måste vara ett trauma som han själv har varit med om!). Han ertappar ämnet cancer av alla saker. Och han gör det på ett snyggt sätt! Också det här konceptet med boy-meets-girl. Jag tycker att det ämnet är underskattat som överskattat. Om det blir cheezy så är det så överskattat! Om det blir äkta, då kan man komma långt, det kan jag lova dig! John Green tog mig över molnen! Han är verkligen en skicklig person med att skapa karaktärer som situationer. Få alla pusselbitar att falla på plats. Språket är uppbyggt på Hazels berättarröst och det är skickligt gjort! Det är bara att bocka och niga. 
 
Hazel, bokens röst och tankar har en stark berättarröst som inte kan bli mer personlig. Man får verkligen se allt från hennes synvinkel, hur hennes moral är uppbyggd och jag älskar att läsa hennes förutfattade meninar. Jag kan tänka mig att många fastnar redan från början med den här boken enbart med Hazel lite halvdeppiga berättarröst för den är så ren och äkta. En tjej som har haft cancer i tre år kan nog inte vara muntrare. Att döpa sin syrgasbehållare(?), det faller naturligt för henne. Skapar de små detaljerna som skapar ett personlighet! Hon mötee som sagt Augustus, en kille som verkar extrem och väldigt spontan till en början som har mer att erbjuda än så! Han är nog en av de mest sympatiska karaktärerna jag har läst om på länge. Och människokännare skulle jag vilja påstå att också är. Det som verkligen är vackraste med honom är att han har sina metaforer. Min fråga till världen är om det ens finns killar som kan finna sådana metaforer som Augustus? Det var klipska och skrämmande bra! Men jag kan inte påstå att jag är kär i honom som jag har blivit för andra karkaktärer, men han är perfekt för Hazel! 
 
När döden är nära, oavsett i böcker som filmer som i verklighet, blir allt så mycket starkare. Som någon helt plötsligt satte på bold på allt man skrev. Som om alla känslor blev helt plötsligt inte hade någon spärr. Att varenda ord man säger, varenda akt man gör blir mer minnesvärd. Att man lever för dagen som kommer. Leva i nuet. Det är det som jag fick uppleva i The Fault In Our Stars. Det är som en sidoeffekt/upplyftare och det händer automatiskt när döden är nära. Jag kan förstå den känslan man har när man har varit nära döden att man på något sätt börja tänka på nuet, inte läxan tills nästa vecka eller mormors födelsedagskalas förra månaden. Ett fenomen som John Green har valt att använda på stora förmåner i den här boken! Ett fenomen som gjorde att jag blev sentimental från första ordet till sista. Det är det som gjort många sentimentala! Detta skulle vara en så helt annorlunda historian om inte döden stod bredvid hela tiden! 
 
Men jag är nog inte den som skriker högt med att jag älskar boken. Snarare skulle jag säga att jag gillar den mycket starkt. Den gjorde mig mållös, men den gjorde mig också rädd för att läsa någon cancerbok mer eller att ens läsa om den! Det blev nog lite för mycket för mig. Att John Green skapar så fin historia och gör det så bra att jag blir mörkrädd. Jag kan inte riktigt sätta ord för det, kanske för jag inte riktigt kan smälta det som jag har läst. Slutet blev också som en chock för mig. Att det slutade som det gjorde. Jag saknade det uppluftet som jag förväntade mig någonstans komma. Den där lilla strimman av ljus. Men istället blev jag mörkrädd. 
 
Det som The Fault In Our Stars har lyckas med som bara Harry Potter har gjort hittills med mig är att känna otroligt många känslor genom ett ord. Okay.
 

Sidor: 313
Serie: -
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Dutton
Utgivningsår: 2012
Första meningen: "Late in the winter of my seventeenth year, my mother decided I was depressed, presumably because I rarely left the house, spent quite a lot of time in bed, read the same book over and over, ate infrequently, and devoted quite a bit of my abuntant free time to thinking about death."


Only miss the sun when it starts to snow

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4 | Modell: Jag | Foto: Amina

Where do we go nobody knows?

 
 
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4 | Modell: Jag | Foto: Amina

I want you and your beautiful soul

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4 | Modell: Amina (<3) | Foto: Jag
 

Every Day - David Levithan

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
Varje dag i en ny krpp. Varje dag ett annat liv. Det är A's verklighet sedan så länge hen minns. Så A har byggt upp regler för sig själv att klara av det liv han lever. Bli inte fast vid någon som hen är, lägg dig inte i för mycket och bli inte upptäckt. Men allt det där försvinner från A när hen vaknar upp i Justins kropp och får möta hans flickvän, Rhiannon. Reglerna som A hade byggt upp var puts väck och han ville inte att dagen skulle ta slut. Men A vet att nästa dag är han i en ny kropp, så hur ska han göra för att träffa henne ännu en gång??? Någon som han äntligen skulle kunna tänka sig vara med livet ut. 
 

Det här är väl lite fantasy, right? Eller något i det stuket? Det är nog det som förvirrar mig som mest. För Levithan har annars gjort fiction, så det här måste vara första boken där han går ut lite från sin trygghetszon. Men var det rätt val? Jag tycker själv att det är inte fel att prova något nytt om man tycker det var roligt, och jag hittar inget fel med detta verket. Det kanske inte kändes som David Levthan-style, men det var ändå en bra bok.
 
Jag gillar konceptet att huvudpersonen är könlös! Då får jag använda det "underbara" ordet hen. Men det gör att boken egentligen blir mer intressant och jag ärligt talat pendlade en aning från att det var en han till en hon till en han och till slut hen. Jag tror att det självklara tanken är först att A måste vara en han. Han vaknar upp i en killes kropp och gillar en tjej. Men jag tycker att det skulle passa så mycket bättre med A som en hon ibland. Det kändes inte fel när A kom in i en tjejs kropp vilket hände 50% av fallen. Så hur ska man beskriva A som flippar mellan olika liv i olika kroppar? Men man märker att det finns ändå någon. Det finns en personlighet som blir kär, som kan bära känslor och reaktioner, som kan tänka och förstå. Men kanske inte på det sättet som vi alla andra är vana vid för detta är en speciell historia. 
 
A möter Rhiannon, en tjej som redan är ihop med en kille och lever sitt liv som vanligt. A möter hennes genom hennes pojkväns ögon, men ser inte henne med pojkvännens sinne utan sitt egna. Det är ett steg till att förstå att A är någon slags person. Jag tror att det är väldigt stor definitionsfråga vad egentligen A är för något. Är han en själ, en personlighet, en människa? Men kärlek gör något med en som man själv märker som människa runt om en och med sig själv. Gör att A hittar något att sträva mot. Jag blev faktiskt lite chockad hur rakarmad A var med kärleken och kändes som att helt plötsligt handlade det bara om det och tog ingen hänsyn till de kropparna han var i. Ja, självklart gör kärlek något med oss människor, men det var inte där problemet fanns i största grad tycker jag. Utan frågan och sen då?
 
Berättarrösten som David Levithan bygger upp är på något sätt poetiskt till en början. Snack om livet och hur allt kan ha startat för A. Hur hans verklighet är. Som en melodi som fanns kvar i varje mening i boken. Det gillade jag! Men frågan är ju också om melodin hade rätt klang hela tiden? 
 
Jag tycker personligen att Levithan skapar bättre historier när det är fiction. Inte för det är något fel med Every Day men man märker att det är hans starka sida. Där han slå in en i riktiga känslor som blir med trovärdiga och manifika i en miljö utan sci-fi. För ärligt talat så kan man aldrig få de riktiga känslorna rätt i en urban fantasy eller vad detta är nu för något. För tanken att det inte är på riktigt dominerar för stark om man inte har en stark stomme. I en riktig miljö utan tjafs så blir trovärdighetsbedömingen större. Och Levithan som har redan visat det kan nog köra på med det! Det som Levithan gjorde ett bra beslut med den här boken är att inte dra ut det till en dum serie utan avslutar det med de rätta orden. 
 

Sidor: 322
Serie: -
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Knopf
Utgivningsår: 2012
Första meningen: "I wake up."

 
 

Happiness is a firecracker sitting on my headboard

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4 | Modell: Jag | Foto: Amina

Marvelous

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4 | Modell: Amina

Det slutar i 2013

Jag vet att många liksom jag tittar lite på vad som kommer ut nästa år. Jag själv har som ett mål att avsluta så många serier som möjligt så jag har dem ute ur världen. Så jag kollade då upp alla serier jag har på G som jag vill avsluta och många av de serier är det bara en bok kvar i som kommer ut nästa år! 2013 känns som ett år där alla fortsättningar kommer ut. Jag har inte hört om så många nyutgivningar av serier eller berömda författare. Eller så är jag döv. 
 
 
Det som ni ser ovanför är dem jag kommer att läsa som avslutar en serie! Det finns så många fler serier som avslutas nästa år. Sen har vi dem som inte har fått ett omslag. Så fler är det än de 11 som visas ovanför! Och som ni ser så blir inte nästa år av med de förbannande tjejerna i klänningar! Såg runt på resten av böckerna som kommer ut och det "temat" kommer nog att hålla i ett tag. 

How To Save A Life - Sara Zarr

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
Jills liv tappade mening när hennes pappa dog. Vänner, pojkvän, college - inget fick samma värde som förut. Det har nästan gått ett år när hennes mamma släpper en bomb som inte Jill tar glädje av. Hon har tänkt att adoptera ett barn. För mammans syn på det hela så måste man ersätta det förlorade själen med en ny. 
 
Mandy är desperat för en förändring av sitt liv. Sjutton år och redan gravid känns inte som en bra start i livet. Det enda som hon vill nu efter att ha lämnat sitt hem är att livet i hennes mage inte ska få samma start som hon. 
 

Vad säger titeln en? Jag hör på direkten refrängen på The Fray's låt med samma titel. Och det är en låt som jag egentligen inte klarar av att lyssna på utan att deppa ihop totalt, men en av de bästa låtarna som de har gjort, följt av Happiness, Over My Head (Cable Car) och You Found Me. Men handlar boken om låten? I min åsikt nej, men låten fick en helt ny innebörd efter bokens ord. 
 
Det handlar om Jill, vars pappa är död. Han dog för nästan ett år sen, men hans ande har inte riktigt lämnat hemmet, eller snarare har de som bor där inte släppt honom. Jills mamma känner för nya fläktar i huset och bestämmer sig för att adoptera ett barn, vilket Jill ser som ett stort misstag. Jills mamma har kontakt med en gravid tjej på internet och de bestämmer upp där att hon ska adoptera ungen i ugnen. Den som bär på barnet är Mandy, vars liv inte är dans på rosor. Mandy flyttar så småning om in i huset och det är så Mandys och Jills vägar möts. De är två helt olika tjejer, med olik tycka och smak. De har varit med om mycket båda två, men är de verkligen så olika? 
 
Jag började med att komma snabbt in på team Jill. Jag höll med henne i många åsikter som hon hade. Det kändes som hon verkligen blev utelämnad, som hon inte skulle vara en del av hennes mammas liv längre bara för att hon börjar mogna och snart skulle flyga från boet. Jag märkte också snabbt att Jill var en karaktär med mycket mörker på insidan, inte bara på utsidan. Sara Zarr visade snabbt för mig att detta var en tjej som absolut inte hade tagit hand om hennes sorg och tyngde ner henne rätt så rejält. Hon fösöker fokusera sig på nuet, men hur kan man göra det om man grubblar för mycket på det som har hänt? Inte accepterat att det har hänt?
 
Mandy är en sådan tjej som försöker vara perfekt. Vara mammas fina tjej, vara artig 24/7, inte göra något som inte får och låter inte nyfikenheten går över styr. Ja, jag blev snabbt irriterad på Miss Perfekt. Men ändå om hon låtsades som det så hade hon ändå blivit på smällen. Hur gick det till Miss Perfekt?? När jag fick veta mer om Mandy, om de omständigheterna som hon levde med, hur kan hon hålla sig uppe? Hon skiftade i mina ögon, det gjorde också Jill. 
 
Varför jag gillar den här historian väldigt stark är nog för det är en handling som jag aldrig har stött på innan. Inget som jag kan relatera till en annan bok som jag har läst. Det är väldigt unikt för mig att säga. Med alla känslor som cirkulerar runt den här situationen är mäktiga nog, även om man har stött på dem innan så blir det som att se dem från ett nytt perspektiv. Det som jag tycker boken ifrågarsätter och ha som budskap är livet. Vilket liv är värt att rädda? Vem behövs räddas? Och hur? Att ifrågasätta livets snedsteg kan vara det klurigaste man kan göra, men också det vackraste. Och skönhet kan finnas i den här boken, och då tänker jag inte på det yttre som folk för ofta dömer utan det fina i en handling eller ord. 
 

Sidor: 413
Serie: -
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Usborne
Utgivningsår: 2011
Första meningen: "Dad would want me to be here."


The Day Before - Lisa Schroeder

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 

Ett ögonblick kan förändra allting. Amber liv snurrar utom kontroll. Allt hon vill är att skruva upp volymen på sin iPod tills alla krav familj och vänner blekna bort. Så hon smyger iväg till stranden för att tillbringa en dag själv.

Då Amber möter Cade. Deras attraktion är omedelbar, och Amber kan berätta att han är också ute efter en flykt. Tillsammans beslutar att dela en perfekt dag: inga förflutna, inga farhågor, ingen ånger.

Ju mer tid som Amber spenderar med Cade, desto mer hon dras till honom. Och ju mer hon besväras av hans mörker. Eftersom Cade lever inte bara i nuet - han lever som varje ögonblick är hans sista.

 

Hur lyckas du människa? Hur kan du, Lisa Schroeder skapa så vackra böcker med det mest underbaraste handlingen? Hur klarar du av att välja ut så fåtal ord som kan beskriva så mycket? Jag är verkligen avundsjuk att jag inte kan skapa något så ljuvligt, men ändå jätteglad att jag får chansen att läsa Lisas verk! Jag kan sitta i några dagar med tårar i ögonen och läsa om den skönheten som finns bakom bokomslagen! Alla böcker jag har läst av Lisa (en kvar!!) har varit så vackra och underbara! Och de står ut för var och en för sig!
 
The Day Before gjorde mig absolut inte besviken. Hela boken börjar faktiskt med att man inte vet ett skvatt. Man vet bara att det är något som för Amber till stranden. Något som inte är så glädjefullt, men Amber behöver spola bort från hennes tankar för en dag. Jag byggde upp flera misstankar om vad det egentligen kunde vara. Och så möter man Cade. Lika mysterisk med vad som gräver i hans hjärta. De skapar på något sätt en förståelse, ett band som de har gemensamt som sliter dag om dem. Men man kan inte lämna den verklighet som man lever i en hel dag. Vad man än gör så kommer man koppla det till något. Ju närmre slutet man kommer dessu mer vet man. Dessu mer detaljer kompletterar historien och deras liv. Den här boken bevisade för mig att jag inte behöver förvänta mig det värsta och sluta med att det är sant. Att små glädjedödare i vardagen kan vara nog för att skapa ett stort problem. Att det som inte låter så farligt i första sekunden kan bli det i andra sekunden. 
 
Språket. Alltså språket! Jag smälter verkligen för det! Jag kan inte dissa en bok med en språk uppbyggt i diktform som gör att varenda mening låter underbar! Känslan jag får av det är verkligen att varenda ord som har skrivit i boken har noggrant valds ut för att passa in, och det passar verkligen! Att det är som magi att skapa något så underbart! Jag och diktform alltså, vi går gärna hand i hand på en strand, firar julafton och nyår tillsammans! 
 
Boken utspelar sig under en endaste dag. Allt händer på en dag. Det är väl realistisk i sig, men jag känner att känslorna mellan Cade och Amber kunde vara lite framfusiga då och då, men när det klickar, så klickar det right? Men jag tror som läsare är jag van vid att det är mer tid mellan sidorna än vad man tror. En Harry Potter-bok utspelar sig under ett helt år! De flesta böcker utspelar sig under minst en månad eller två och att plötsligt dra fram som tar en dag i deras perspektiv som mitt behövs det lite omställning. Jag vet om de som ger minuspoäng för att det utspelar sig på för kort tid, men tänk då efter själva hur mycket som egentligen händer på en ynka dag. Hur händelserik den kan vara, som fattig på upplevelser. Så fick den här boken mig att tänka. :)
 

Sidor: 307
Serie: -
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Simon Pulse
Utgivningsår: 2011
Första meningen: 

"Some mornings

it's hard to get

out of bed."

 


En snöig juldag

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
Detta har jag gjort med min juldag 2012. Varit ute med finisen Amina och fotat lite snöbilder, häften ser ut som de ovan, på den andra häften är vi bara gorgeous bitches! Faaast, det är vi också på den här häften... Hmm. <3

Jekel Loves Hyde - Beth Fantaskey

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 

Jill Jekel har alltid lytt sina föräldrars regler, särskilt den om aldrig öppna den mystiska, gamla låda inne i sin fars kontor. Men när hennes pappa mördas, och hennes college besparingar försvinner, frestas hon att kika in, eftersom innehållet kan vara nyckeln till en lukrativ kemi stipendium.

 

För att förbättra sina odds, värvar Jill hjälp utav underbara, grubblande Tristen Hyde, som har sina egna mörka hemligheter inlåsta. Som team av Jekel och Hyde, återskapar de experiment baserade på den klassiska romanen, och de hoppas inte bara på att vinna ett pris, utan för att rädda Tristens förstånd. Kanske till coh med hans liv. 

 

Den här boken var lite som ett intern skämt som jag inte fattar. Man sitter och lyssnar, och skrattar, men har verkligen ingen aning vad det var som var såååå roligt?!?! Ja, för konstigt nog förstod jag inte från början att det var en historia med en stor parallell till Dr. Jekyll & Mr. Hyde. Och den romanen förstod jag mig inte på, på något sätt! Men ni som har läst Dr. J och Mr H tror jag att detta är en guldgruva. Den var verkligen så twistad med originalromanen så det var inget kul att läsa den till slut. Det intrycket jag fick av Beth Fantaskeys andra bok Jessica's guide var helt bortblåst från denna. Inget ett spår av att det skulle kunna vara samma författare. Inget som egentligen tecken eller trådar i sömen som visar att det är Fantaskeys verk.
 
Boken börjar väldigt stark! Jag blir överraskad över det mysteriumet som ligger i den laddade luften fylld av känslor. Prologen blev jag verkligen berörd av och trodde redan då att det skulle bli en toppenbok! Jag var nära på att gråta efter prologen och bollade med tusen idéer hur det kunde fortsätta. Inga av mina gissningar var rätta.   Utan snarare blev allt en aning mer förvirrande för mig när de väl blandar in Dr Jekyll & Mr. Hyde som jag inte vet ett skvatt utav. För karaktärerna blev insnarade i den sagan så jag kan inte ge en ren kommentar på karaktärerna. Språket flöt på och var som vilken bok som helst (förutom de underbara). 
 
Jag känner att jag inte fick läsa den här boken när den var på topp bara för handikappet som jag har. Så för att den här ska bli på topp, måste jag läsa ännu en bok... Vilket jag inte orkar göra just nu och sedan läsa om den här. Jag tar hellre hänsyn till att den kunde ha varit bättre om jag hade läst Dr J & Mr. H innan.
 

Sidor: 282
Serie: -
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Graphia
Utgivningsår: 2010
Första meningen: "I buried my father the day after my seventeenth birthday."

 

Den tjugofjärde december

 
 FÖRST MITT JULKORT TILL ER ALLA!

 
Tack allihopa som följer min blogg! Ni är drivkraften, ni är underbara! GOD JUL PÅ ER ALLESAMMANS! <3 <3 <3 Att ni ens läser min blogg är den bästa julklappen! Tack för att ni bidrar med så mycket och gör bokbloggsvärlden ens möjlig!!!
 
VINNARNA
av tävlingen
 
Udda verklighet av Nene Ormes
 Naba S. 
 
Den vita katten av Holly Black
Elin i Bokparadiset
 
Leviathan av Scott Westerfeld
Andrea
 
Halo av Alexandra Adornetto
Emma
 
Så, nu har jultomten delat ut de presenter han hade. Ni som har vunnit, ni kommer att få ett mail snart i er inkorg! Så håll utkik!
 
Sen till er alla andra så skulle jag supergärna vilja ha som en liten utvärdering av årets julkalender. Var den bra? Skulle jag ha struntat fullständigt i den? 
 
Självklart vill jag också önska er ännu en gång 
<3 GOD JUL <3
 

Fifty Shades - E.L James

 
Twilight. Boken som jag började med att gilla och slutade med motsatta känslor. 
Fifty Shades. Boken som jag aldrig trodde att jag skulle läsa och gilla. 
 
Nu så kommer det alla har väntat på! Min recension av Fifty Shades serien! Allt startade som en utmaning av Nea. Lite som ett skämt! Vi hade haft planer att filma en diskussion som vi har om en bok. För våra diskussioner säger mer än vad vi fick ut i våra recensioner, det var en tyckan som båda höll med om. 
 
Så den första boken blev läst för att jag blev utmanad, sen så fanns det några anledningar till varför jag ville fortsätta som alla är kopplade på ett eller annat sätt till att jag ville veta hur det skulle sluta. Hur långt det skulle gå. Det var nog min egna nyfikenhet som inte kunde bli avkapad. Så det var så som jag läste alla böcker. Jag är faktiskt glad över att ha läst de här böckerna! Och svaret på det kommer komma under recensionen.
 
Det handlar då om Anastasia Steele, en college-tjej som går sitt sista år, bor tillsammans med hennes vän Kate. De lever ett oskyldigt liv, bla, bla, bla. Jag ska komma till saken och säga hur hon och den "fabulösa" Christan Grey möttes. Kate är redaktör på en college-tidning och var sjuk den dagen hon skulle intervjua Mr Grey och bad Ana ta över. Vilket sammanträffande, tycker ni inte det? Well, det träffas och sen börjar de träffas överallt och självklart känner Ana den "dragningskraften" som hon har mot Mr Grey och kan inte släppa taget om honom. 
 
Hittills verkar ju allt normalt! 80 sidor av boken och det var liksom inga problem! Det var bara läskigt likt Twilight ibland (nääästan påkörd av en cykel...), men det var bokens vändpunkt som jag började förstå vad alla reagerade så kraftigt på olika vägar! Det ena leder till det andra och Ana kommer hem till Mr Grey där hon först måste skriva på ett sekretessavtal som säger att hon inte får prata med någon vad hon gör med honom (varningsklocka), och sen får reda på anledning Christian har stalkat henne sådär lite lätt. Han vill ha en sexrelation med henne där hon ska spela rollen som undergiven. VÄNDPUNKT! Woah, wait, WHAT? Jag var i ett chocktillstånd när jag läste det. Jag hade bara förväntat mig att hela boken skulle vara en dålig version av Twilight med Edward och Bella ha (vanilj)sex boken ut. Jag fick sudda bort den "förhoppningen" vääldigt snabbt. Jag är en sådan person som förväntar sig de värsta från böcker och det är just nu två som har chockat mig så ofantligt de senaste halvåret. Fifty Shades of Grey ligger på topp på den listan. Ja, den boken ligger ju på topp på de flesta listor världen om...
 
 
 
Så tekniskt sätt är det handlingen i första boken. Jag vill verkligen betona första boken för handlingen leder till andra saker i resten av böckerna. Det är inte samma sak som händer i andra och tredje boken. Då är det ett annat upplägg. Och upplägget på handlingen i sig är jag djupt imponerad av. E.L James har gjort att alla tre böcker är sammankopplade så jag kan knappt koppla dem till tre olika böcker. Saker som händer i ettan får man ett grundligt svar på i tvåan och saker som händer i trean har man svaret redan i ettan osv. Jag skulle nog inte ha märkt det lika bra om jag inte hade läst de två sista böckerna under en helg. 
 
Många kallar detta en porrbok. En porrbok. Jag har svårt att kategorisera den som det, för vad är en porrbok? Vad gör att det blir det? Är det för att de har sex som vi människor också har? Är det för att Christian gillar att smiska brunetter? Är det för att de har leksaker när de har sex? Är det för E.L James är rätt så detaljerad när hon beskriver sex-scenerna?? Vad, vad?!?!? För jag förstår faktiskt inte! Jag har läst böcker med värre och detaljrikare sexscener än vad det finns i alla böckerna och jag har inte hört något tjat om att det är porrböcker! Självklart är detta INTE en bok för er som inte vill ha dessa sexscener i ord, men ärligt talat så är det inte så farligt som man tror, eller så har jag blivit immun mot det efter tre böcker av det. Det enda som jag inte förstår mig på är hur det orkar??!! Det har sex 24/7! Det är minst en gång per dag, minst! Är det ens fysisk möjligt?! Och som om man kan komma på kommando!?!?!?!? Sen också bestraffningar!??! Oh my! Där gick min gräns!
 
Språket är faktiskt som de flesta säger E.L James svagpunkt! Man märker verkligen att det är ingen som är så van vid att skriva. Även om hon kan variera sig i sitt ordval en hel del och hitta 50 olika sätt att beskriva ett orgasm, så använder hon sig utav adverb hela tiden. Det är det här lätta saken som kan vara snyggt, men blir tröttsamt i mina ögon. Jag älskar författare som kan beskriva en rörelse som jag kan koppla till en känsla istället för att beskriva rörelsen med känslan. "...säger Christian hest." "Jag tittar på hon fascinerat..." Och sen känns det som att E.L James kliver ut från jag-perspektivet enbart för att beskriva lite mer saker som Christian gör som Ana egentligen inte kan se! "Han ler mot min nacke..." 
 

Genom att det är en fanfiction av Twilight så är många händelser och personer tagna därifrån. Men ändå lyckas E.L James göra det till sig egna version. I första boken var det faktiskt lite uppenbart (NÄSTAN överkörd av en CYKEL) men i de andra böckerna är det inte så. Jag var tvungen att tänka efter vad i Twilight som kunde kopplas till det. Men genom att det är en fanfiction och att den handlar om BDSM så väcker den många diskussioner och det tycker jag är charmen i sig! En bok som man faktiskt kan ha en bra tyckan om, positiv som negativ. Boken har fått skällord som lovord. Jag själv tycker det är jätteintressant att diskustera den här boken, dens handling och budskap! Den bästa boken att framföra en diskussion på! Det är en plus i kanten! Att boken inte lämnar någon utan en tyckan. 
 
Ana Steele är ju Bella, men enligt mig en bättre version! Hon är vettigare och så mycket skönare än Bella-fjanten. Men självklart har Ana sina baksaker som man inte riktigt förstår sig på. Hon pratar nämlingen med tre olika personer som är kopplade till henne: henne själv, hennes undermedvetna och hennes inre gudinna. Den där inre gudinnan är verkligen a pain in the ass. Men Ana har verkligen mer skin på näsan än Bella. Hon vågar ändå ibland stå upp för sig själv och skapa fina "diskussioner" med kontrollfreaket Christian. Bella står ju och nickar vad än Edward säger. Säger knappt emot! 
 
Christian är en man med pengar, kontrollbehov som ingen levande person kan ha, humörsvängningar värre än en tjejs och trivs i sin fina kostym. Han känns inte så mänsklig i första boken. Men när mer bakgrund byggs på och han verkligen försöker bli den som Ana vill vara med så blir han en mänsklig skapelse. Att en man som är så konstig uppbyggd med känslor och behov kan bli gullig i mina ögon?! Ja, jag är lite förvånad fortfarande, men han charmade mig som han charmar Ana. 
 
En sak som jag vill berömma böckerna för som inte Twilight lyckades med det är det här med skönhetsmoralen. I Twilight så känns det som att Edward gillar Bella enbart för hennes doft av blod. Jag har faktiskt inget minne av att han säger att hon är vacker, men det gör han väl. Han måste göra det.... Eller?
I alla fall, min poäng som jag vill komma till är att många tjejer tror jag inte vet hur de ska se ut för att en man ska gilla en. För Ana så lös hennes personlighet rakt in i Christian (det säger han i boken några gånger), han tycker att hon inte behöver raka av något hår (alltså könshåret är det som han fokuserar mest på) och att hon inte borde skämmas för hennes kropp, att alla ser olika ut och borde lysa upp sig själva för det! Christian blir inte ledsen när Ana råkar lägga på några kilon i tredje boken, utan snarare glad (för det är ett tecken på att hon äter och för att göra det lätt Ana + äter = Christian nöjd). Också det klara budskapet att kommunicera! Att vi folk måste lära oss att säga våra tankar högt! Inte sitta och grubbla på allt! 
 
 
Jag tror att Fifty Shades är en farlig fantasi för kvinnor världen över. Det är väl roligt att folk kan hitta inspiration av böckerna, men känslan som kommer över mig att jag vet att folk kommer att bli besvikna är stor! E.L James skriver ju tusen olika sätt en orgasm känns som och alla är kopplade på något sätt med att det är toppen. Jag menar, jag har försökt att söka fram E.L James källa och hon är damn hemlig om det! Inspirationskällan ska vara internet, men vad har man lärt sig om internet? Jo, det är ingen allt för säker källa. Också det här att Christan är otroligt rik, det är väl en hemlig dröm för varje kvinna, att gifta sig med en rik man? Boken presenterar ju en livsstil inte bara med "bra" sex utan också där prislappen ingen gör någon skillnad. Hon får ju precis allt! Är det en livsstil som fler kvinnor vill satsa på??! Kommer det komma en stil döpt efter Christian Grey???
 
Det är så mycket mer jag vill säga, ifrågasätta och grubbla mer på, men hur lång kommer inte den här recensioner bli då! Så jag ska försöka runda av lite här! Första boken gillade jag inte alls, har jag kommit fram till. Det var för extrem och för likt Twilight. Andra och tredje boken däremot blev bättre, men det skulle nog inte blivit bra om inte de hade ettan som starter. Karaktärerna är faktiskt väldigt extrema på sina egna sätt. Handlingen är något som ifrågasätter världen på sin egna lilla kant och kan/har blossat upp en stor diskussion och intresse om inte enbart BDSM, utan förhållanden i sig. Fifty Shades of Grey har kvalificerad sig till en plats till revolutionerande novell i min hjärna tillsammans med Twilight och Harry Potter. 
 
(Ni som är mer nyfikna finns den här dokumentären att titta på och en bra intervju på E.L James) 
 
 
Kanske detta är inspirationen på nästa erotiska fanfiction?

Den tjugotredje december

en dag kvar...
 
SAKER JAG VILL
uppnå med 2013 
 
Jag vet, man ska egentligen lära sig att leva dagen som den kommer, leva för nuet för en gång skull! Inte tänka på vad jag gjorde då och vad ska jag göra imorrn, utan tänka på vad jag gör just nu! Det är en sak som jag har råkat stöta in i för många gånger, många påminnelser om att leva för dagen! Carpe diem! Men jag tycker också det är roligt att ha ett mål! Något att se fram emot! se moroten vid målet!
 
BOKFRONTEN
Dra mig ur gernen urban fantasy och vänja mig med andra "djupare" böcker (alltså vuxenböcker).
Börja läsa ut serier där alla böcker har kommit ut.
Läsa om en massa bra böcker.
Läsa fler fristående böcker.
Läsa ut min bokhylla så gott som jag kan innan jag lämnar Sverige.
 
LIVET
Vad kommer bli min ståndpunkt för 2013? Jag är faktiskt lite vidskeplig av mig och frukar 2013. 13. Men den här året har varit som en berg-och-dal-bana redan från början och jag vet inte om den har slutat än! 
Det som jag garanterat vill är att börja få tillbaka fotosuget! Det är en sak jag har tappat under det här året! Jag vill ha den här inspirationen att göra en ny design stup i kvarten! Vart har den blåst någonstans?!
Jag vill börja att leva lite som jag skrev ovanför, fånga dagen för det den är! 
Nästa år, i ett halvår kommer jag hinna vara i USA. I en helt annat liv än vad jag har just nu! Vad jag förväntat mig av den tiden är att njuta! Släppa loss! Våga chansa! Jag vill verkligen vara med som något annorlunda och det är jag vääldigt säker på att det kommer att hända där!
 

BLOGGEN
Nästa år så ska jag fixa en STOR bloggträff! Promise! Jag har faktiskt tänkt på det väääldigt länge, men problemet i sig är lokalen! Så låt mig återkomma med detta när jag har funnit en lokal! Men tänk er i slutet av januari, kanske någonstans början av februari, då har jag idén att det ska braka loss, men låt mig som sagt återkomma med det!
Självklart ska jag fortsätta blogga! Mitt mål är att blogga i fem år, sen kan jag tänka ens tänka tanken att sluta! Jag är redan inne på mitt 2½ år om jag inte har räknat fel! Och ja, det betyder att jag kommer att blogga i USA, men då kanske innehållet inte blir så bokigt som det är nu, kanske inte heller lika ofta, men att sluta tänker jag inte göra!
En ny design ska komma! Promise that! När det kommer att hända... det är en bra fråga! 
 
 
 

Den tjugoandra december

två dagar kvar...
och grattis pappa på födelsedagen! <3
 
SAMMANFATTNING 
av året i böcker
 
Okej, nu mååååste ni vara snälla mot mig! Jag har själv lite svårt att komma ihåg alla 150+ böcker jag har läst i år. Det känns så avlägset vad jag läste i januari det här året! Det känns som det var ett år sen, vilket det nästan är ju! Såååå, let's go!
 
 
ÅRETS BÄSTA
 
Vampire Academy av Richelle Mead
Shatter me av Tahereh Mafi
Awaken av Katie Kacvinsky
Poison Study av Maria V. Snyder
 
 
ÅRETS VÄRSTA
 
Evernight av Claudia Grey
Blood Song av Cat Adams 
Magi av Angie Sage
 
 
ÅRETS "SURPRISE"
 
Die for me av Amy Plum
Poison Study av Maria V. Snyder
Jellicoe Road av Melina Marchetta
Chasing Brooklyn av Lisa Schroede
 
 
ÅRETS VUXNARE ROMANER
 
Extremely loud and incredibly close av Jonathan Safran Foer
The Night Circus av Erin Morgenstern
Igelkottens elegans av Muriel Barbery
 
 
ÅRETS KLASSIKER
 
Jane Eyre av Charlotte Brontë
Fahrenheit 451 av Ray Bradbury
Robin Hood av Rosemary Sutcliff
 
 
ÅRETS AVSLUTADE SERIER
 
Arvtagaren av Christopher Paolini
Vampire Academy av Richelle Mead
Graceling Realms av Kristin Cashore
 
 
ÅRETS TANKEVÄCKARE
 
Fifty Shades of Grey av E.L James
Nightshade av Andrea Cremer
Wither av Lauren DeStefano
 
 

Vi överlevde!

Puh! Nu har man något att berätta för barnbarnen! 

Den tjugoförsta december

tre dagar kvar...
 
JULLOV IDAG! (för mig del!)
Och det firas med fina Mean Girls dansen!!!
 

Den tjugonde december

fyra dagar kvar...
 
Julgran från 2008. Den snyggaste jag har gjort på senaste tiden :P
 
Julgranar. Något som är en väldigt rolig och väldoftande tradition! För mig är det ingen jul utan grandoften svävandes i lägenheten! Och ja, visst är det en börda med allt barr som släpper och fastnar i strumorna på en så fort man kliver ner så får man tusen i foten. Men jag tror ändå att det är det roliga med att tillsammmans köpa den, bära hem den (och självklart tappa den några gånger på vägen) och klä den tillsammans! För julen är ju en tradition där allt ska göras tillsammans!

Den nittonde december

Fem dagar kvar...
 
 ALL I WANT FOR CHRISTMAS
är faktiskt inte just bara du
 
Har ni skrivit era önskelistor? Då hoppas jag att ni har skickat den till tomten för längre sen! Det är inte långt kvar till jul, men ändå känner jag inte som att det är det. Men önskelistor, det är något som jag har tänkt att skriva vääldigt länge nu på bloggen, men det svåraste är att jag kommer inte på något! 
 
Är det så att jag har allt som jag vill ha? Nej, så är det absolut inte! Men det är bara så att det är inget jag önskar mig av någon! Jag är redan överlycklig för att jag kommer att få uppleva ett år i USA och mina föräldrar står för kostnaden! Det är liksom redan för mycket för mig! Av mina vänner är det enda jag begär att de fortsätter gilla mig efter nyår också! Kanske en kram också på sidan, men inget mer! 
 
 Att önska mig saker och ting har jag nästan slutat att göra! Det känns som man helt plötsligt börjar få allt ting och det finns inget mer för tillfället att fylla ut sitt liv på! Sen tror jag att jag har på något sätt "växt ur" perioden då jag rev ut sidor från BR's leksaker, ringade in vad jag ville ha på sidorna och satte fast den på kylskåpet. Det tror jag faktiskt skulle underlätta min mamma lite om jag gjorde det, men hon har det här magiska inom sig att hitta något varje år som får mig att le så brett så det går upp till öronen. 
 
Och jag önskar mig inga böcker, för som vanligt brukar jag aldrig få de böckerna jag önskar mig, inte ens böcker alls! Jag och bibblan står därför väldigt nära varandra så jag tjänar någon extra slant! Sen har jag ingen plats hemma för fler böcker än vad jag har! :D

Den artonde december


Den sjuttonde december

 
ATT TÄNKA PÅ ALLA
är som ett motto vid jultid
 
Julen är en högtid där de som har lite fetare plånbok kan dra fram den och tänka sig skänka en bra summa pengar för de som behöver det mer! En tid då man dela med sig! Oftast till de behövande eller de det är synd om. 
 
Det är ju många som inte har det bra runt om på vår jord. Vissa försöker fixa det, vissa skiter fullständigt i det! Vi gör våra val i livet! Vissa har ju inte ens den valmöjligheten! Vissa blir alltid kränkt av alla andra på jorden, medan det ibland är bara samhället fel. Sen kan man dra upp diskutionen om vem som har det värst och vilket som har det sämst.
 
Jag vet inte om ni har tänkt på det, men mellan diskussionerna om politik, rasism och pengar så finns det en grupp som det egentligen inte så mycket synd om jämfört med världens stora problem, men om man i den gruppen så vet man vad samhället gör mot en. Jag är med i den gruppen. Jag är underbart stolt för det, men ibland känns det som världen vill göra det svårare för en.
 
Jag pratar just om vänsterhänta. 
 
Som jag har nämnt så finns det folk som har det värre!!! Men hur många gånger har man hört debatten för vänsterhända? Exakt! Inte mycket! Har ni högerhänta tänkt på saker som kanske kommer naturligt för er som är en nagel i ögonen för vänsterhänta? Ni som är vänsterhänta förstår mig när jag säger saxar, biosalonger, att dansa och sport över huvud taget, skriva för hand (speciellt på white board-tavlan), spela gitarr, sticka och etc. 
 
Visste ni att många vänsterhänta för ca 60 år sen blev tvingade att skriva med sin högra hand. Jag har fått höra rysarhistorien om hur man band fast den vänsta handen bakom ryggen sedan jag gick i ettan. På så sätt tvingade eleven som det oftast var att skriva med höger hand. Genom att göra detta underpresterade vänsterhänta till skillnad mot högerhänta och det sägs att det skapades skador på hjärnan som satt fast livet ut. Det finns fortskare som påstår att alla som är vänsterhänta är egentligen högerhänta men har fått någon kortslutning i hjärnan. Vilket ska vara beviset på att alla vänsterhänta är handikappade...Tack för den. -.- 
 
1 av 10 människor är vänsterhänta.
3 av 4 personer i min familj är vänsterhänta (<3)
 
 Varför skriver jag detta i julkalendern? Jag hade faktiskt tänkt att skriva om mer utsatta och varför vi sätter våra tankar för dem just nu i juletid då jag förstod att det är väl lite självklart. Detta tror jag blir mer som en funderare, en tankeställare för 9 av 10 människor ute i världen. Ni förstår inte hur jobbigt och sårande det kan vara när folk säger att det inte är någon skillnad. Bara för att världen är anpassade efter er så är allt lyckligt, eller?
 
 

Hades - Josephine Angelini

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
 SPOILER FÖR ALLA SOM INTE HAR LÄST FÖRSTA DELEN!
 

Helena är den enda som kan ta sig ner i underjorden, Hades, för att på något vis bli av med erinnyerna men familjen Delos gör allt de kan för att hjälpa henne. Deras släkting Hector har blivit en Utstött och genom att få tyst på erinnyerna kan han återigen bli en del av familjen.

Helena plågas också av sina känslor för Lucas, trots att hon nu vet att de är kusiner. Lucas blir tillsagd att hålla sig borta från Helena eftersom hennes uppdrag i underjorden är så viktigt men hur ska man kunna hålla sig borta från sitt livs kärlek? I Hades träffar Helena dessutom Orion som säger sig vara utsänd av hennes mor Daphne att hjälpa henne.

 

Hades var inte en stark fortsättning till Helena utan stabil och säker. Jag blev aldrig riktigt förvånad för den lånade andras böckers lösningar på deras problem och problematiseringar. Och jag som läser en hel del märker ju det lättare än andra. Så inte en stark fortsättning för en van bokläsare. Men vad var det som höll ihop boken från början till slut? Jag tror att det var den grekiska mytologin. Alla känner igen karaktärer och föremål från mytologin vilket gör att man, i alla fall jag, fortsätter för att se hur Angelini har bundit ihop det.

 

Det var mer än ett år sen jag läste första boken sååå mitt minne var verkligen ringrostigt, och Angelini hjälpte inte alls till! Jag älskar böcker där böckerna i en serie startar med att presentera en karaktär "Ja, han som gjorde detta i förra boken" eller "Platsen som nämndes i andra boken av serien" men då inte såå bokstavligt som jag skrev det. Att man hintar för läsaren vem den här personen var. Jag var ju helt lost på slingervägar i boken om alla karaktärer, vem som var kusin till vem och så vidare. Så det påverkar väldigt starkt betyget för jag var tvungen att söka runt på internet och läsa på Wikipedia om alla för att ha en chans att hänga med!

 

Därför var jag väldigt glad för den nya karaktären Orion. En ny kille som man har i alla fall en chans att lära känna och veta vem det är! Och han gillade jag snabbt för han var ingen machokille som försökte leka cool utan var rak på sak! För en gång skull gillade jag den typen av kille, vilket jag också kan göra när de inte blir fjantiga eller brädade. Så det är verkligen ett stort plus för boken! Sen har vi den lilla skiten Lucas som verkligen är en tjej som har sin PSM. Ja, ja, jag förstår det dolda budskapet med det, men när något går allt för långt så är det inte roligt att läsa om det längre. 

 

Det som faktiskt hela boken handlar om är Helenas uppdrag i Underjorden. Det är bra beskrivet och spännande. Inget större trams om killar eller förmågor. Utan den röda tråden finns alltid där. Underbart! Ni förstår inte hur irriterande det kan vara att läsa en bok som man känner inte har en röd tråd att följa! Och att ha en röd tråd betyder inte att man kan lista ut slutet utan att man tycker att boken har ett flyt och ser meningen i alla scener som kommer upp i boken. Sidospår får finnas om det skulle påverkar den stora handlingen. Det som jag har beskrivit har faktiskt den här boken uppnått i mina ögon. Men det som jag kan irriterat mig på lite emellan är uppbyggnaden av språket. Den är från Helenas synvinkel, vilket är inga problem. Det är i tredje person och följer ju Helenas ögon, ibland i andra huvud också i den här boken. Det är bara det där att det helt plötsligt hoppar till allvetande berättare... Jag fick läsa om många parti för att förstå att det flippade mellan två sätt att se situationen på. 

 

Till skillnad från första boken så tycker jag att den här serien börjar ta stora kliv från Twilight som första boken var närbesläktad med. Det är lite som den blir självständig och får stå i sitt egna sken och inte i något som liknar glitter från Edwards hud. 

 

Inte en höjdare, men inte något som tråkade ut mig när jag läste boken. Så på ett betyg som är "okej". Jag ska läsa tredje boken när den väl kommer ut på svenska, men inte för den här boken var en hit, utan för att avsluta den här serien! Frågan är ju om det blir bättre för slutet var dramatiskt! 

 

Sidor: 501
Serie: Starcrossed #2
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2012
Första meningen: "På måndagsmorgonen var skolan stängd."


Den sextonde december

 
NOSTALGI
julen drar tillbaka de bästa minnena
 
 
Idag när jag och papsen letade runt bland CD-skivorna för lite julmusik så hittade jag skivan ovanför och snodde den snabbt från fordralet och innan pappa hann protestera så var den på! 21 låtar av Electric Banana Band! Vilket nostalgi som kom över mig! Pappa själv stod och gungade på knäna till låtarna och bildade pirajor av händerna vid fina Maja, pirajan! Jag skulle kunna lyssna på dem nu i en hel vecka!
 
Nostalgi-känslor är känslor som jag faktiskt tycker är julaktiga! Det är nog ingen slump att det är juligt, för julen är ju placerad vid årets slut. Man oftast spolar tillbaka bandet i sitt huvud, inte bara för året som har gått utan oftast för roliga saker man var med om när man var liten! Att se på Kalle Anka på julafton, det är en sån där nostalgisak som man vet hela händelseförloppet på! Sånger man kunde när man var liten kan man fortfarnade idag! Jag kan tänka mig att de flesta nostalgiminnena finns just runt julen för det var en högtid som var ut över det vanliga när man var liten! Man såg alla hypa över något som man inte riktigt förstod sig på! 
 
Igår var jag hemma hos en av mina bästa kompisar (egentligen räddade jag henne från att vara ensam på släktkalas, men, men) och hon hade råkat snubblat in på Mumin och det slutade med att vi såg minst ett avsnitt av barnserier som MuminBumbibjörnarna och Bamse! Jag hade nog inte roligare tid! För jag vill verkligen inte växa upp! Jag vill förbli det barn som jag var och när jag är nergottad i nostalgin så känner jag det där barnet hålla om min hand! 
 
 
Den här boken ovanför är något som jag plockar fram varje jul! Tack vare den här boken lärde jag mig Adventsverserna utantill! Och självklart står den för mig barndom! Den har jag dragit fram sedan jag fick den! Åtta år tror jag att jag var. Den kommer garanterat följa med när jag flyttar om mamma inte håller allt för hårt om den (hon gillar den också!).
 
Det här med nostalgi, det är något som pappa sa om Eletric Banana Band. "Alla kan njuta av det! Oavsett ålder". Nostalgi, det kan nog varenda människa uppleva! Bara man har ett minne som är nära hjärtat från ens barndom så kommer livet som barn aldrig försvinna!

Den femtonde december


Den fjortonde december

 
EN NY TÄVLING
det är mitt ess i rockärmen!
 
 
UDDA VERKLIGHET
Nene Ormes
 
DEN VITA KATTEN
Holly Black
 
LEVIATHAN
Scott Westerfeld
 
HALO
Alexandra Adornetto
 
Ja, gott folk! Fyra böcker lottar jag ut! Två svenska, två engelska! De som gäller är som förra gången: Ett namn, mailadress och vad man vill vinna! Ska också påpeka att jag skickar enbart inom Sveriges gränser. 
 
Vinnare utses den 24 december!

Den trettonde december

 
LUCIA
hur kom hon in i bilden?
 
Jag kan chansa mig fram och säga att alla kopplar Lucia med julen, right? Men vad vet ni egentligen om Lucia? Många skulle nog säga att det är en högtid vid juletid. Och ja,det är det, men varför firar vi Lucia? Och ja, Lucia är en person, en tjej! För en gång skull firar man en dag för en tjejs skull! Annars är det bara de dumma männen som nämns kors och tvärs i historian i skolan!
 
Har ni hört hur hon rev ut sina ögon och gav till hennes trolovade och fick tillbaka synen av gud? Hur hon gick under jord med ljus i håret? Hur man hällde varm olja över henne, men hon överlevde det? Hur hennes första knivhugg mot hennes död var över magen? Sakerna hon gjorde och blev straffad för var ju för att hon hade en tro som var stark, men inte den "rätta" tron enligt många versioner av legenden. Många saker som jag faktiskt har svårt att tro. Det som jag tror är att dessa historier är påhittade för att göra Lucia "mer" helgon och få förklarningar varför vi gör som vi gör idag.
 
Lucia är enligt mig en högtid som har blivit ihop blandat av andra saker. En förvirrande högtid. Lussebullar kommer ju in i bilden av Lucia. Det är för att inom den kristna tron i Sverige hade man som en dag då Lucifer kunde komma på besök och för att hålla honom borta bakade man bröd med hans hatfärg: gul. Då gick man med sina lussebullar på en bricka med ljus till sina grannar för att hålla onda andar borta. Hur många gånger har man inte hört den historien mixad med Lucia-versionen?
 
Men i dagens samhälle så har det blivit som en statusfråga om vem som ska vara Lucia, håller ni inte med mig om det? Eller, snarare, de kan blir en fråga om status. Men härligt är det verkligen att lyssna på fina toner och julsånger och ha levande ljus runt omkring sig! Det klagar jag inte på! 
 
Böcker som jag vet handlar om Lucia är två lite mer ifrågasättande böcker om vem som egentligen ska få vara Lucia (och enligt mig få vem som helst vara Lucia!). Lucia av Cannie Möller och Kalle som lucia av Anette Skåhlberg är tipsen från mig!
 
Och ja, gott folk, sista gången jag var lucia var sista året på dagis. Och, ja, jag är tjejen som "ler" och har lugg...
 

Någon mer än jag...

 
... som bänkade sig inför detta idag?

Den tolfte december

 
 
VINNARNA 
ska presenteras!
 
Jag gör helt enkelt stilrent och bara säga vem som vann utan trumvirvel.
 
Vinnarna av presentkort på 50:- på Adlibris:
 Petra och Lisa
 
Vinnare är Den vita katten postern:
 Madelenie
 
Vinnare av Reckless postern:
Elina 
 
Grattis till er som vann! Ni ska få en informativt mejl av mig inom snarast!
 
Och ni som inte vann, blir inte besvikna! Jag har fler ess i rockärmen!

Den elfte december

 
Detta har min underbara Lina gjort och sponsrat! Visst är det verkligen proffsigt och häftigt?! Koncentration på höög nivå och tungan rätt i mun kan jag gissa mig fram till var några saker som behövdes för att skapa detta! Så tack Lina och prova på ni själva om ni klarar göra sådan naglar eller bara juliga naglar över huvud taget! <3

Den tionde december

JULPJÄS
med bokkaraktärer så klart!
 
Tomtefar: Albus Dumbledore (Harry Potter)
Tomtemor: Grandma Redbird (House of Night)
Nissar: Puck (The Iron Fey), Dash (Dash and Lily's Book of Dares), Jonah Griggs (Jellicoe Road)
Rudolf: Marley (Marley och jag)
 
Lucia: Lissa Dragomir (Vampire Academy)
Tärnor: Alice Cullens (Twilight), Mia Grey (Fifty Shades of Grey)
Stjärngossar: Cassel (Den vita katten), Simon (The Mortal Instruments)
Staffan: Po (Graceling Realm)
 
Änglar: Brooklyn (Chasing Brooklyn), Marianne Engel (Gargoylen), Rebecka (Cirkeln), Susie (The Lovely Bones)
Snögubbe: Henning (Udda verklighet)
 
The Grinch: Warner (Shatter Me)
Mean Girls' "Jingle Bell Rock" dansare: Clove (The Hunger Games), Sabine (Soul Screamers), Anita Blake (Anita Blake, Vampire Hunter)

Tack Amelie för hjälpen med rollsättning! <3
 

Dvärgen - Pär Lagerkvist

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 

Dvärgen är för mig den där boken som jag blev tvingad att läsa i skolan, och kommer att förbli det! Jag blev absolut inte underhållen av den, jag traglade verkligen igenom den dagen innan den skulle vara utläst. För det var en demprimerande historia.Vem vill läsa en bok fylld av onska på olika plan??
 
Så vad handlar den här "underbara" boken om? Jo, om en dvärg som hatar människor och hans egna "ras" - som han nu uttrycker det - dvärgar och sig själv. Låter det intressant? Jag läste lite först på Wikipeda (in my <3) om boken för exet jag har hade ingen bra baksida. Så här sa Wikipedia: Dvärgen är en ond figur som arbetar under stadsstatens furste Leone. Han distanserar sig själv från människosläktet, som han anser vara smutsigt och oädelt, och försöker särskilja sig från andra dvärgar genom att bete sig på ett "ondskefullt" sätt. När jag läste detta så skrattade jag! Hur kan man inte se detta ur ett komiskt perspektiv! Men jag kan lova er att boken inte blev så komisk. Snarare dödstråkig! 
 
Boken är skriven i ett slags dagboksperspektiv som jag ändå kan gilla. Det är dvärgen som skriver från sitt perspektiv om allt hat och ensamhet han har inom sig, och jag kan förstå att man vill skriva av sig med sådan känslor bärandes. Det som jag då skulle kunna acceptera som ett gillande från den här boken är som sagt dagboksformen för det är ingen dagbok där exakta citat står med! Utan det som var ungefärligt sagt enligt dvärgen! Och det är ju precis så man skulle ha gjort om man själv skrev en dagbok! Jag blir en aning irriterad på de dagboksböckerna som har hela konversationer! Som om någon satt bredvid och antecknade alla ord som sades under den konversationen?! 
 
Dvärgen ska vara en svensk klassiker som skrevs under andra världskriget och man har ju lärt sig att alla böcker som är skrivna då brukar ha någon slags parallell med den händelsen som har blivit hyllade nu i efterhand. Boken är som en tankeställare som tyder: Vad är onska? Och personligen tänkte jag inte på det förrän man diskuterade det i skolan och läraren sa rakt högt hennes tankar om boken. Den parallellen drogs till Hitler, vad det som han gjorde ondska? De som stod bakom honom, vad gjorde de för onska? Och de som stod bredvid. Det är det som jag tror att Lagerkvist har försökt illustrera i boken. Sen för att inte göra det allt för tydligt så har han satt romanen i renässansen i Italien. 
 
Självklart var det här en kritisk roman om samhället på 1940-talet inte enbart i Sverige, utan i Europa. Men en lockande roman som man vill läsa mer av var det inte! Kanske lite intressant i kanten, men inte när man väl var tvungen att läsa den först...
 

Sidor: 236
Serie: -
Orginalspråk: Svenska
Bokförlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 1944
Första meningen: "Jag är 26 tum lång, välväxt, med de rätta kroppsproportionerna, möjligen är huvudet något för stort."

 

Den nionde december

 
MAN SKA INTE DÖMA EN BOK EFTER OMSLAG
men jag gör det i alla fall
 
 
Vinter och julen präglar inte bara litteraturens historier utan också omslagen! Jag själv faller lätt för vinteromslag! Speciellt det här med frosten på blommor eller blad och det vita enkla som blir som en symbol för snö! Även om boken inte ens utspelar sig under vintertid eller pratar om julen. Sen den blåa nyanserna som myser ihop sig med det vita! Jag drar mig helt enkelt till sådan framsidor! En stor anledning till det är nog för jag är så otroligt trött på alla svarta böcker med något rött på! Jag är så trött på de mörka omslagen! Jag vill att bokryggen ska kunna skilja sig från mängden utan att man måste läsa titeln! Och vinteromslagen är oftast vita och klara, inte heller med någon tjej med balklänning och vinden i håret, för dem omslagen blir jag mest irriterad på! Och mer irriterad blir jag när det slutat med att jag köper en sådan bok och ler lite i smyg och tycker att omslaget är vackert, eller rättare sagt, klänningen som tjejen bär är damn marvelous! 
 
Men vad vill de här vinteromslagen egentligen uttrycka? Min första gissning är kyla. Och kyla kan ju dras till paralleller med ensamhet, grymhet och andra oftast negativa känslor. Frosten måste stå för att något stannar upp! Har ni sett en blomma eller en frukt som har fått frost på sig under natten? Den första dagen så dör inte glansen i skalet på frukten eller att blomman börjar vika sig. Utan det är mer som att dens tid stannar. Stannar i en process. Vinteromslag som jag har sett brukar vara rätt så stilrena. Som ni ser på Älskade syster är det en sak som man lägger fokus på omslaget. Skridskorna. Kopplas gärna till vinter, men jag som har läst boken förstår att den kopplingen är djupare än att flickan i familjen åker konstskridskor. Jag kan slå vad om att det gäller desamma med Bittersweet, men jag har inte läst den boken så jag kan inte stå upp för den. 
 
Omslag på böcker har en stor påverkan även om man inte vill att det ska vara sant! Och jag kan känna nu att jag drar ut och in How to save a life från bokhyllan mest för jag drar mig till omslaget och årstiden jag är i just nu! Jag har börjat läsa Dracula med det underbara, verkligen underbara vinteromslaget inte finns någonstans på internet! Så alla böcker med vintriga eller juliga omslag, watch out for me!
 
 

Den åttonde december

MUSIK
en del av julkänslan
 
När julen är på G eller om man vill fylla upp själen med julkänslan så är nog julmusiken en av de bästa knepen att slå till med! Jag själv är som uppväxt med att varje år dra fram Carolas julskiva "Jul i Betlehem" och sjunga med som en stucken gris! Men den julmusiken som jag verkligen njuter av är faktiskt inte julpsalmerna som sjungs om och om igen av olika röster utan de enkla underbara låtarna där de nämner jul eller vinter. 
 
Julen kretsar väldigt mycket runt musik! Många konserter sätts upp vid den här tiden på året då julsånger dånar från högtalarna. En sak som också sjungs mycket om det är den fina Lucia själv. Luciatåg med sjungande tärnor och tomtar är vanliga som jag verkligen älskar att titta och lyssna på! Men mer om Lucia själv får vi ta den trettonde. 
 
 

Stora som små förlag

 
Ovanför er har ni böcker som har ett annat originalspråk än svenska och gjort succé eller de som inte hade någon chans hos de stora förlagen i Sverige. Böcker som inte har blivit publicerade av något av de stora förlagen. Men de finns ändå i våra bokhandlar. På svenska! Så hur kommer det sig? Det som jag tackar oerhört mycket för det är de små förlagen. De förlagen som inte har slagit sig lika stor som B|Wahlströms, Norstedts eller Bonnier, men publicerar de bättre böckerna!
 
Det är absolut inget fel på de stora förlagen, det är bara så att de hinner inte översätta alla bra böcker med WOW-faktorn! Och genom att alla bra böcker inte blir översatta så kan inte fler ta del av dem! Många av mina kompisar har nu börjat läsa på engelska bara för att böckerna inte finns på svenska (och sen hållit sig till originialspråket för det är författarens ord ju!). Sen har vi så många svenska böcker varje år som inte får en chans hos de stora förlagen att bli publicerade för att de vill hellre försäkra sig på en bra bok som fick succé i USA. Det är i alla fall det illustrationen jag har fått efter att ha fördjupat mig i förlagens värld. Så jag vill bara tacka alla de förlagen som har kommit upp på senaste tiden som både översätter engelska och andra språkiga böcker till svenska och de som tar de bra svenska idéerna!
 
Divergent, The Perks of Being A Wallflower, Jellicoe Road, Dash and Lily's Book of Dares är några exempel på böcker med lovord som har översatts/ska bli översatta till svenska. Jag är fortfarande förvånad att inte någon av de stora förlagen drog fram Divergent till svenska! Den populära boken efter Hungerspelens succé! Och The Perks som jag lovar er varenda bokblogg har sjungit lovsånger om!
 
Sen om vi ska komma till de svenska böckerna så kan jag säga att jag är överlycklig att Udda verklighet publicerades! Det är ett bevis på att det är inte bara engelska författare som kan skriva spännande urban fantasy som inte råkar bli cheesy! Och böcker såsom Hoppas, Antiloper, och novellsamlingen Het som man har hört väldigt mycket positivt om! Gawd! Jag är så glad att de har blivit publicerade! 
 
Men jag vill ändå ge lite morot också till de stora förlagen som gör det som de gör bäst: publicerar böcker. Jag får ju känslan över att ni är lite hårdare och inte låter de svenska nytänkande författarna in lika lätt som "stammisar". Men det är väl därför det har skapats så många små förlag? 
 
Även om det finns bra böcker på engelska och jag läser de också på originalspråket, gör inte det att det inte borde översättas! Jag tror på översättningar även om många tycker att översättningen blir slarvig och "enkel". Jag kan säga er när en översättning lyckas så är det lite som magi! Det klaraste förslagen är verkligen Jellicoe Road och Fifty Shades of Grey! Det är översatta så man skulle kunna läsa originalet och inte märka någon skillnad! Den känslan fick jag och det är som magi! (Ska läsa Divergent och se om magin skapas!) Så jag uppmanar verkligen förlag som ser detta att fortsätta översätta böcker, men använd inte Google Translate när ni gör det! Utan gör det ordentligt så uppskattar fler det! 
 

Den sjunde december

 
ÄR JULEN FORTFARANDE EN RELIGIÖS HÖGTID?
 

Om man frågar vilken person som helst varför vi firar jul så är ett vanligt svar, att vi firar jul för det var då Jesus Kristus föddes. Jaha, firar vi verkligen fortfarande för det? Är det verkligen varje jul att vi sjunger Hallelujah i kör för Jesus föddes på den dagen? Jag kan också nämna lite snabbt att Jesus inte var ens troligtvis född på vintern, i alla fall inte på någon av dagarna den 24:de eller 25:de. Så felkälla där!
 
Jag kan säga att jag inte firar jul för Jesus skull eller religionens skull heller. Det är snarare en tradition, en vana som jag inte har släppt. En vana som de flesta på jorden har. Till och med icke-kristna firar högtiden jul. Så för mig är det ett tecken på att man följer strömmen och firar julen för traditionens skull. Självklart har det blivit en fin högtid med fina tankar, motton och budskap. Vi äter mycket mat, träffar folk, önskar varandra lycka och ger varandra uppskattning i form av presenter. Men inte för Jesus skull.
 
Men det som jag rätt så säker på var att saker såsom apelsiner, pepparkakor, skinka, renar och tomtar är inget spår av kristendomens egna traditioner av jul. Så varför har just de sakerna blivit förknippat med julen? Det kan vara spår av andras nytänkande om julen. En anledning till att apelsiner har blivit förknippat med julen och vinter i sig är för det är deras skördeperiod just nu och finns i mängder! Desamma med andra citrusfrukter! Jag kopplar alltid clementiner till vintern!
 
Men om vi inte firar för religionens skull så kopplar vi fortfarande julen med symboler som var religiösa! Julstjärnor, änglar och julmusik (psalmer) är några exempel som lever vidare fortfarande! Det tror jag kommer alltid att förbli religionens spår av julen som den var i religionens syn. Jag kan se ut genom fönstret och se julstjärnor i allas fönster. Ljusstakar som lyser upp när det är mörkt! Det är verkligen en fin syn!
 
Så ja, julen är en vacker högtid som får alla att må bra, men vi firar nog inte den för Jesus skull, utan mer för oss själva. För vi ska kunna få lite dos av glädje, bli tillfred med saker och ting, möta gamla vänner, äta sig mätt med god mat och finna uppskattning någon gång på årets hjul! Det är lite som jag skrev i förut, julen är ingen säsong, utan en känsla!

Den sjätte december

 
 

Magic Study - Maria V. Snyder

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
Spoilervarning för er som inte har läst den underbara Poison Study!
 
Med sin största fiende död, och på väg att återförenas med familjen hon hade blivit kidnappad ifrån för länge sedan, bör Yelena vara nöjd. Men trots att hon har fått sin frihet, kan hon inte hjälpa känslan att känna sig isolerade i Sitia. Hennes Ixian bakgrund har förändrat henne på många sätt, och hennes nyfunna vänner och släktingar tror inte att det är till det bättre...
 
Trots turbulensen, hon ivrig att börja sin magiska utbildning, särskilt som hon fått ett år till att utnyttja sin makt eller dödas. Men hennes planer tar en radikal vändning när hon blir involverad i en plott för att återta Ixia tron för en förlorad prins. En förlorad prins som inte gör Ixias framtid ljus.
 

Efter att ha kommit i en störtförälskande med första boken var jag spänd på hur det skulle arta sig i andra boken. Det som skrämde mig som mest var nog betygen på Goodreads som faller för varje bok i serien. Men jag håller inte med de kräsna goodreaderna som inte kan se den fina charmen i den här boken!  Så klart har man redan listat ut att det kommer bli annorlunda för handlingen byter riktning och miljö, men karaktärerna består! Och det kommer nya! Och Yelena är fortfarande lika sylvass som i förra boken och tacklar problem som kan vara så svåra som att upptäcka att man har en bror som egentligen vill göra sig av med en. 
 
Det blir, som man kanske kan lista ut, familjeproblem som attackera boken lätt, men annars är det Yelenas utbildning som är ett huvudfokus. Men det mest intressanta är då det här dramat med den förlorade prinsen. Det var faktiskt en bra ståndpunkt att komma med som man kan koppla första boken med och kommer att påverka sista boken med! Jag älskar när böckers handlingar i serien är sammanhängande och verkligen hänger på varandra. Att saker som händer i första boken kan få en förklaring i tredje och att man måste ha läst tvåan för att förstå fyran och så vidare. Förstår ni mitt resonemang? Att handlingen inte bara löper utan är bunden i flera delar. Det tror jag kan vara så i Study-serien! Måste läsa sista boken för att svara på det!
 
Yelena är fortfarande bad-assig, hon har bara en annan publik att vara det för. Man märker också avsett om hon var född i Sitia så har Ixia format hennes sinne, spår av hennes förra uppgift finns kvar så fort hon är i närheten av mat och det är något som verkar helt logiskt! Det ska inte vara så att hon kan anpassa sig som en kameleont och kommer in i vanor hon hade för över 10 år sen! Jag märker hur hennes familj reagerar när hon inte kommer ihåg något från henne förra liv. Det är sorgligt men samtidigt realistiskt. Vi alla förväntar oss att människor ska bete sig på ett speciellt sätt och kan bli imponerade/besvikna på verkligheten. 
 
Jag älskar verkligen konceptet med den här boken och serien! För det första är det medeltidsstämning, sen en Yelena som huvudrollen och grädden på moset med karaktärer i repris! :D Jag är supernöjd med den här boken och pillar redan på sista boken i serien!
 

Sidor: 440
Serie: Study #2
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Mira
Utgivningsår: 2008
Första meningen: ""We're here" Irys said."

 
 

Den femte december

 
DEN TYPISKA JULBOKEN FÖR MIG
 
Vinterböcker
Ibland hjälper det extra mycket att läsa om årstiden man just är i. Att man kan relatera med kylan som biter en i boken eller hur den röda färgen kan påminna en om jul och inte blod. Då ska man plocka fram vinterkylan till sidorna man bläddrar i också för att få full effekt! Jag tror att det känns mer naturligt att läsa en vinterbok vid vinter och inte en sommarbok nu. Samma sak med en julbok! Jag skulle klara av att läsa om julen på sommaren, men den där fina julkänslan skulle inte krypa sig uppåt på min ryggrad som den skulle göra just nu!
 
 
De "omtänksamma" böckerna

På julen så är mottot att vara omtänksam och tänka på alla andra. Det är självklart lite synd att den självklarheten inte är ett motto hela årets om för vissa människor. Men böcker där omtänksamheten är på en hög nivå är supermysiga så här års! Man själv börjar tänka lite smått på vad man kan göra för att bli trevligare och omtänksammare i ens omgiving, eller är det bara jag som tänker så? 
 
Omläsningar

Julen inträffar ju vid årets slut och då vill man komma ihåg de gamla godingarna som man har läst innan nästa år börjar! Så då ska man ge sig på de där favoriterna som man vet att man aldrig kommer att tröttna på hur många gånger man än läser dem, eller de där klassikerna som var verkligen långtråkiga men mysiga i sitt fina sätt! Det är just dem som man ska greppa tag i och luta sig bakåt i hemmets värme och läsa om! 
 
 

Den fjärde december

 
JAG "TRENDSÄTTER" VÄRLDEN
Eller, ja guiden till hur att undvika att klä sig som mig eller nåt :P
 
1. Stäng ute kylan som en Michelin-gubbe med dålig färgcombo!
Jag fullständig hatar kyla! Den får absolut inte tränga sig in på mig så jag frysen som en gris! Så på med allt varmt som jag äger. Försök inte bry er om färgcombon! Inget kommer att passar fullständigt! Så röda tjocka vantar, två olika nyanser av blå på halsduken och pannbandet jag gjorde i tvåan ("vintage"), snögubbsjackan och benvärmare för guds skull!
 
2. Benvärmare kan värma mer än ben!
Jag brukar alltid ha på mig linne hemma som slappkläder. Tillsammans till det är det mjuka haremsbyxor, men det kan bli kallt om armarna så här års! Då har jag börjat dra på mig benvärmarna på armarna och det är superskönt! Inte så pjåkigt tips! 
 
3. Tygkassar med bokmotiv ger en litet "extra"!
Det är inte få tygkassar jag har! Det är hel del och då är inte alla med på bild! Från motiv av en bok, till bokmässekassen, hemmagjord Harry Potter motiv och bokaffärs/förlagskasse! Mina favoriter är Always-påsen, Gilla böcker-kassen och Book Bagen! :D
 
4. T-shirts med coooola motiv och personlighet!
T-shirts har alla många av! Så ha dem med fina motiv såsom jag har ovan! Lejonkungen, dödsrelikerna, citat, volontärstryck etc! Det blir fram för allt så mkt personligare! Gör egna tryck så blir det ännu vackrare, estetiskare och personligare! T-shirts annars är så tråkiga! Så spexa till vardagen! :P
 
5. Färgglatt kan leda till skratt!
Färgglada byxor ska det vara! That's it! Jag har blåa, gröna och röda hittills! Måste skaffa flera! 
 
6. Grön, grönt, grönare, gröna, grönast!
Var jag inte tydlig nog? I vinter ska man bojkotta färgen rött och köra på den fina underbara sköna färgen grönt! För grönt är skönt! Och jag passar inte så bra i rött, men grönt, grönt är fint! Så årets nya julfärg är gröööööönt!
 
 
 Jag hoppas ni inte tar detta på fullaste allvar. Jag är verkligen ingen mode-person! Jag vet inget om julmode, eller mode at all! Jag är bara en fattig ungdom med coola kläder som passar mig!
 

Den tredje december

 

Fifty Shades of Nea & Frida | Part 5

 
 
Femte delen av det hela. Nästa del är sista så det är antingen "Yay" för er som inte orkar dessa klipp längre, men jag hoppas ni tänker "NO"! Det var jätteroligt att göra dem här! 

Bara för jag är lat...

Jag vet inte om ni har märkt det, men jag läser som en galning. Jag är snart uppe i 150 böcker för det här året! Det är rätt så sjukt! Jag har ingen aning heller hur jag har fått tiden för det! Och det som gäller för mig är att skriva en recension till alla fina böcker som man läser. Jag ligger också självklart hela tiden back och jag är rätt så trött på att vara det!
 
Så jag har kommit på en lösning till mitt problem! För det är just böcker som är i en serie som är svårast att skriva om. Oftast så brukar de vara precis som ettan och brukar inte så ut från seriens koncept! Sååååå det som jag har tänkt att göra är att inte skriva en recension på de böckerna i serier som jag egentligen inte har något att säga om utan upprepar mig från förra recensionen. 
 
 
Meeeeeen jag ska kompensera det! Det lovar jag! Det som jag har tänkt mig att göra för alla serier jag avslutar om jag inte har recenserat några böcker i serien: Serierecension. En recension om hela serien! Det blir också som ett avslut för mig och kommer att målsätta att avsluta serier jag ska avsluta! Och jag säger det mest för att ni inte ska undra vad jag gör!
 
Men om ni vill veta vad jag tycker om de böckerna som jag inte gör en stoor recension av på bloggen kommer jag skriva som en liten minirecension på dem på Goodreads. Så följ mig där om det är något ni är intresserade av :)
 

Den andra december

 
Den andra advent på den andra december. Passande eller hur? EDIT: OKAY DET DÄR BLEV HELT FEL! Stryk det!
 
JULKÄNSLA
är en känsla som man får oftast vid jul
 
Julkänsla är faktiskt en känsla som jag måste få för att kunna fira julen på ett positivt sätt! Jag har varit med om jular då den här "julkänslan" inte har slagit in mig som ett paket och det har nog varit de jularna som jag verkligen tänker "va fan är så speciellt med julen?!".
 
Just nu, andra december kan jag säga att julkänslan inte har nått mig än, även om jag är omringad av snö och kyla, julmusiken börjar dra igång på spotify, staden är fylld av julbelysning och tankarna börja vandra till vad jag ska ge alla i julklapp! En tanke som börjar låta logisk är att det kanske ligger i åldern! För varje år har det blivit mindre roligt att fira jul, utan man gör det för det är en tradition. Är det mitt barnsinne som håller på att dunsta bort? 
 
 
Men när väl julkänslan dyker ner i en så känns allt verkligen bra! Man blir nästan automatiskt en god person som kan inte sluta vara trevlig, även om man har sina humörsvängningar. Som min fina kompis beskrev det: Man får känslan av att krama alla! Mysfaktorn stiger ju och man vill ligga hemma under en filt med en kopp te och klagar inte på kylan! Man är nästan uppe i det blå. Det som händer efter julen är att man kommer ner på jorden igen och klagomålen över att granen barrar och snön ligger kvar hörs, och nyårsafton blir den kallaste dagen man har varit med om. 
 
Jag hörde någon på TV häromdagen säga att man blir mer kärleksfull runt jul. Att man visar att man uppskattar de som är runt omkring en i ens vardag. När jag hörde det så kopplade jag snabbt ihop det med julkänslan. Kanske är julkänslan överskottet av kärlek och omtänksamhet vi bär på? Men då är ju frågan varför vi öppnar upp oss och visar de känslorna vid jul? 
 
Jag försöker komma på vad som är julkänsla för mig, vad det är som startar upp allt! För jag trodde att det låg i snön, men snön har redan kommit i många lager och det gjorde mig nästan lite mer bitter än vad jag redan är! Igår var jag på stan och stirrade som ett barn på all fin belysning som staden kan erbjuda. Jag såg NK's årliga julskyltning som var bra till skillnad från andra år. Den hyllade i år den svenska barnlitteraturen och hade karaktärer som Pippi, Barnen i Bullerbyn och Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin som prydde glasets insida. Men ändå satt jag igår kväll och kunde inte kunna hitta ett spår av den så kallade julkänslan... Snarare blev jag stressad med tanke på alla julklappar jag måste fixa! 
  
 
Är ens julkänslan ens en riktig känsla? Klassar den sig som en känsla såsom glädje, ilska och avundsjuka? Enligt Wikipedia så... ja. "När en känsla uppstår hos en individ är det som en psykisk reaktion på något som föregått. Det är alltså alltid en händelse av något slag som utlöser en känsla." 
 
Det verkar som julkänslan gör många glada så jag ska nog inte ifrågasätta julkänslan för mycket! Även om det är ändå en diffus fråga som inte kan komma med ett klart svar så bidrar den med något gott. Men vad är julkänsla för er? Är det ens viktigt att ha den vid jultiden? Kan ni relatera till något jag har skrivit eller har ni motsatta upplevelser? 

Den första december

 
 
Vad är meningen med livet julen?
 
Det är väl en bra fråga att fokusera sin fina julkalender på? Jag börjar faktiskt själv undra lite smått vad egentligen julen betyder för mig, vad den sägs betyda och vad som är jul i stor allmänhet. För varje år som har gått så känns det som jag har tappat gnistan för julen, får inte den här så kallade "julkänslan" i mitt hjärta. Det känns som man går ändå igenom samma saker nästa år! Titta på Kalle Anka för 16:de gången i mitt liv enbart för det är tradition. Är det viktigt att hålla sig till traditioner? Är det kanske viktigare att skapa nya som passar en bättre själv? 
 
En sak jag vet om julen är att det är högtiden som man ger presenter till varandra. Ge till dem man älskar, bryr sig om. Visa sin uppskattning för året som har gått. Och det har jag inte tänkt att analysera mig för mycket i för det är ett fint budskap som gärna kan stå kvar för vad julen kan vara för något! Så jag ska börja hela kalendern för i år med att ge bort fyra julklappar!
 
Två posters och två presentkort på 50:- på Adlibris.com! Reckless posters är ca 45x115 cm, medan Den vita kattens mått är ca 20x95 cm. Sen är det 50 kr på Adlibris.com och det gäller köp som är över 100 spänn! Så för att vara med är det helt enkelt att kommentera med er e-post med någonstans, ett namn såklart och vad du skulle vilja vinna! Om du är bara intresserad av Reckless postern så skriver du det! Eller rubbet för att få en chans att vinna nåt!
 
Vinnare ska utses den 12 december! :)