Det var länge sen jag verkligen har fått panik utav en bok. Jag kan inte ens minnas vilken bok som var den senaste men jag vet att den här var den första på läääänge. Att en bok är så otroligt bra och spännande så hjärtat pumpar extra snabbt och man vet inte längre vad man ska vänta sig på nästa sida. Det som är är glad över är att tredje boken i serien inte blev ett litet magplask som förra med att spänningen kom i slutet. I dne här byggs spänningen på från första sidan och ut och ligger kvar efter man har läst ut boken! Amazing!

Karaktärerna! Åh, jag smälter hur bra de är! Jag älskar verkligen Rose och jag tror att det är beror på att jag känner igen mig en hel del av henne i mig. Inte är det så nu att jag är kopplad med en person och känner dens känslor, utan mer hur Rose är som person, vilka vanor hon har och så. Hon är rätt så låst och vill inte att folk ska oroa sig om henne. Hon håller på sina känslor en hel del och det känner jag grymt mycket igen mig. Jag är inte den typen som inte vill att folk ska oroa sig om mig, jag oroar mig mer för dem än mig själv. Det gör Rose med.

Det som jag tycker är lite typiskt är att alla okända ord som finns i boken som betyder något är något på ryska. Är inte det lite obvious? :P Ja, ja, jag tror att jag är den enda som märker det och suckar lite lätt av hur uppenbart det är varför just ryska av ALLA språk på jorden.

Om jag ska vara ärlig så lägger jag inte så mycket tyngd på språket i boken för man är mest intresserad om vad som kommer att hända på nästa sida så på något oförklarigt sätt lyckas Mead fånga en som en fisk i ett nät. Jag vet inte hur stor vikt språket har med det, men det måste ändå vara bra för det flyter på och är så supermegaspääännande!