Eon; Rise of the Dragoneye - Alison Goodman
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4Eon har studerat den antika konsten Drakmagi i fyra år i hopp om att han kommer att kunna bli lärling till en av de tolv energidrakar av lycka. Men han har också en mörk hemlighet. Han är faktiskt Eona, en sexton-årig flicka som har levt ett farligt lögn för chansen att bli en Dragoneye, den mänskliga länken till en energidrakes makt. Det är förbjudet för kvinnor att utöva Drakmagi och om det upptäcks, står Eon en fruktansvärd död.
En ren och skär fantasybok. Det var länge sen man stötte på en sådan. Annars brukar det vara urban fantasy, att kärlek är inblandat, men näpp. Jag fick lite nostalgi över att det skulle vara en vuxen fantasybok, byggde upp förhoppningar på bokens fina rykte, men jag blev faktiskt besviken. I min egna åsikt var det inget speciellt att läsa, nästan inte värd att lägga tid på. Boken på sina 400 sidor tog ett tag att läsa för handlingens seghet, inte sidoantalet. Jag vet inte. Jag ville verkligen gilla den, men allt kan ju inte vara till en belåtenhet.
Eon, huvudpersonen, eller ska jag säga Eona, hon kändes verkligen i kropp och själ som en kille. Redan från början kände jag mansvibbarna jag fick av henne. Så jag kände det inte så trovärdigt för även att man spelar en kille så kommer man inte in i rollen så väl som hon gjorde. Man kommer alltid ha några av en kvinnas instinkter. Det som också blev för obvious när man läste de första sidorna att hon skulle bli avslöjad. Jag menar, i vilken bok har det inte hänt så halva slutet var klart då, right? Sen det här med positionerna som "Dragons", det fick jag absolut ingen bakgrund till varför de var så viktiga och högt uppsatta. Det konceptet var väldigt luddigt i mina ögon. Det som jag ville så gärna veta var vad deras mål/uppgift var att vara Dragons. De betedde sig mest som adelsmän men inget viktigare för sig än att ta hand om sin kraft. Kanske ni som läser/läst boken fick en större inblick i detta, men icke jag. Slutet var mer fartfylligare än den andra delen av boken. Visst är det meningen att slutet ska vara lite mer spännande och snabbare, men det är ingen ursäkt att början inte ska vara så.
Språket är nog inget att prata om. Det är lite som vilken boks språk som helst. Det är Goodmans första bok och det märks att alla författares första böcker inte har det mest spexade språket. Det som jag irriterade mig på var att det inte var så många miljöbeskrivningar som jag önskade. Handlingens bakgrund är lite kinesiskt av sig så miljön kunde jag se mig vara i liknade stil, men inte fick jag någon analys på det.
Kort sammanfattning tycker jag att de mesta av boken var lite för luddigt för mig och handlingen gick vääälidgt segt framåt tills slutet kom och tog fart ner för backen.
Betyg: 3/10
Serie: Eon #1
Sidor: 430
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: David Fickling Books
Utgivningsår: 2008
Första meningen: "I let the tips of both my swords dig into the sandy arena floor."
Ska bara tillägga att boken har flera olika titlar.
Kommentarer
Miriam - Schitzo-Cookie's Bokblogg
Skönt då var det inte bara jag som inte fattade denna bok.
Anonym
haha, kommer du ihåg att jag fick boken på min födelsedag? jag försökte läsa den men gav upp vid ca halva xD
Svar:
photosandbooks.blogg.se
Trackback
