{ Foto- och bokblogg á la Frida -

Under the Never Sky - Veronica Rossi

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
 

Aria är en tonåring i staden Reverie. Liksom alla Dwellers, tillbringar hon sin tid med vänner i virtuella miljöer, så kallade Realms och nås via en lins kallas Smarteye. Aria njuter av the Realms och det enkla livet i Reverie. Men hon tvingas ut ur kapseln för ett brott hon inte begått, och hon tror att hennes död är nära. Omvärlden är känd som The Death Shop, med fara i alla riktningar.

 

Som en utomstående har Perry alltid vetat att hunger, ondskefulla rovdjur och våldsamma stormar är energi från det elektrifierade virvlande atmosfären kallas Aether. Lite av en utstött, även bland hans jaktstam, tål Perry dessa dagliga tester med sina exceptionella förmågor, eftersom han är begåvad med kraftfulla sinnen som gör det möjligt för honom att doften faran, mat och till och med människor känslor.

 

De möter varnadra och måste arbeta tillsammas motvilligt, för Aria måste hon lita på Perry, som hon anser vara en barbar, hjälpa henne komma tillbaka till Reverie, medan Perry behöver Aria för att hjälpa lösa mysteriet med sin älskade brorsons kidnappning. Tillsammans ombord på en resa utmanas lika mycket av sina fördomar genom möten med kannibaler och vargar. Men till deras förvåning, skapar Aria och Perry en osannolikt band mellan varandra som de kanske skulle våga kalla kärlek.


Oftast brukar jag förstå nya begrepp och uttryck i övernaturliga böcker, men den här början var en aning knepig för min del att förstå. Det som jag hakade upp mig på var nog att alla har som en sak vid ögat som kallas Smarteye. Jag var inte direkt säker hur det såg ut för de kunde skicka tankar med den till andra och det var som en minidator. Jag började snart tänka mig att det var en ögonglob som de hade bytt ut till en sådan för det är ett tillfälle i början (inget avslöjande) när någon drar bort en sådan Smarteye från en annan person och det gjorde vissligen ont som det var en del av kroppen. Jag var lite lost så jag letade upp boktrailern på boken och fick se författarens uppfattning på det hela. Jag själv skulle vilja ha lite mer beskrivningar i boken på nya begrepp och så, men när jag väl kom in i boken så flöt det på. Men på grund av mina missförstånd fick jag en trög start. 
 
Boken är skriven i tredje person raka vägen till slutet, med en sådan berättarröst som följer en och samma person hela tiden. Aria och Perry var då huvudpersonerna som switchade varannan kapitel. Det var roligt att se bådas perspektiv. De tänkte olika och deras karaktärer kom fram tydligt i de olika kapiterna. Jag fastnade mest för de utstötta som karaktärer för de flesta hade som en förmåga som blev ett personlighetdrag. Perry hade ett otroligt luktsinne som kan sträcka sig längre än väntat och kunna känna av ens känslor. Jag personligen tycker inte det är så konstigt som de flesta skulle nog tycka. När vi känner någonting så skickas hormoner eller annat ämne ut i kroppen och i olika undersökningar så är det bevisat att hormoner och sånt avger en doft som djur vissligen kan känna av. Det låter lite flummigt när jag förklarar det men jag är en naturare, jag tycker sånt här är nästan självklart. I alla fall så blev jag facsinerad av dessa förmågor de utstötta kan ha och skulle vilja veta hur allt det där började, hur de fick sina förmågor. Kanske det kommer i nästa bok, vem vet?
 
Det finns två stycken "Thank you God" i den här boken som jag verkligen längtat efter i böcker. Det första är den oskyldiga kärleken! Åh, vad jag älskar den! Det är inte som alla andra böcker där alla ska bli kära så jäkla snabbt ochkyssa och hålla på. Här är det verkligen att kärleken byggs upp på något och även att de båda vet på ett ungefär att de älskar varandra så gör det inte för drastisk drag. Det andra är att jag personligen älskar bi-historier, historier som egentligen inte har något med den stora handlingen men är så superfina på kanten av allt. Det fanns med redan i första boken i serien! Det gör mig lycklig för jag ser redan att Veronica Rossi har tänkt efter när hon har skrivit det! Och bi-historien som är i den här boken är rätt så vacker, men sorglig. 
 
Så i helhet var boken bättre än förväntat och två "Thank you God" kommer såklart höja betyget!
 

Betyg: 8/10
Serie: Under the Never Sky #1
Sidor: 374
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Harper Collins
Utgivningsår: 2012
Första meningen: "They called the world beyond the walls of the Pod "the Death Shop".


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback