Jag har en farlig åkomma!


Canon EOS 7D +
Canon EFS 50mm f/1.4
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4

På mindre än en veckas tid har jag hämtat 9 st låneböcker vilket är inte sååå bra... Jag har redan så jäkla mycket att läsa, men jaja. Som ni ser så är min att-läsa-hylla helt fylld så det får inte plats med fler böcker. Jag förstår inte vad som går fel i mina planer över att bara hämta reservationer och lämna böcker. Någon stans där emellan går jag och tittar på böcker som ja, slinker in i min hand och följer med. Farligaste är att vara på PUNKTmedis, en av de bästa biblioteken som finns. Samtidigt som det är ett paradis så är det en fälla!

Evernight - Claudia Gray

Canon EOS 7D +
Canon EFS 50mm f/1.4
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4

Hon har ryckts upp med rötterna ur sin lilla hemstad och skrev in sig vid Evernight Academy, en kuslig gotisk internatskola där eleverna på något sätt är för perfekta: smarta, snygga, och nästan underprissättning. Bianca vet att hon inte passar in.

Då hon möter Lucas. Han är inte den "Evernight typ" heller, och han gillar det så. Lucas ignorerar reglerna står upp till snobbar, och varnar Bianca att vara försiktig, även när det gäller att ta hand om honom.
Men vad är det som är så speciellt med skolan och varför vill Lucas skydda henne?

Jag vet faktiskt inte varför jag lånade den här boken. jag har bara sett den mååånga gånger på bibblan så jag bestämde mig för att kolla om det är någon serie värd att läsa. Och nä, inte värt att läsa. Eller snarare sagt att fortsätta. Det var efter jag hade lånat den som jag fattade att den kanske är väldigt lik Twilight, men ärligt talat var den inte så lik, snarare olik. Men likheten med Twilight var väl att den var lika bra/dålig.

Bianca har absolut ingen anledning att falla pladask för Lucas. De möts bara en gång i skogen då de säger bara ett par meningar, sen är hon fast i det som kallas kärleken. Shit, det var verkligen en irritationsmoment för mig. För jag har börja märka att karaktärer ibland bara poff! blir kära i varandra utan att ens ha en anledning. De kände oftast knappt varandra, som i den här boken vilket är inget som skulle hända i verkligheten.

Men handling var helt okej om man inte fokuserar sig på Lucas och Bianca. Språket var väl inget speciellt, inget man la märkte till. Fick ialla fall njuta av två överraskningar och slutet var spännande. Men som sagt är inte den här den bästa boken jag har läst och inte ska jag följa serien heller.

Titel:
Evernight
Författare: Claudia Gray
Betyg: 3/10
Serie: Evernight #1
Sidor: 327
Kapitel: 19
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Harper Teen
Första meningen: "The burning arrow thudded into the wall."

Efter ett halvårs jobb

Jag har nu i ett halvår lagt in små hälsningar i alla bibbloböcker jag har läst. Jag vet att vissa har sett dem för vissa böcker har blivit reserverade efter mig och det var fallet med Shatter me och jag är såå otroligt glad att jag fick ett svar tillbaka! Första gången! :D Tack så mycket A!!

My Soul To Steal - Rachel Vincent

Canon EOS 7D +
Canon EFS 50mm f/1.4
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4

HÖG SPOILERVARNING!!! Säg inte att jag varnade er! :P

Kaylee eller Nash har inte riktigt kommit över fund med hur deras relation ligger till. De ligger i en gråzon. Men mer komplicerat blir det när Nash ex-flickvän börjar i skolan. Och Kaylee märker att hon är inte redo att släppa taget om Nash när ex-flickvännen Sabine gör allt i hennes makt att erövra Nash till hennes ägodel.
Samtidigt som fighten om Nash börjar så händer konstiga saker på skolan. Lärarer börjar att dö medan de sover på skoltid. Och Kaylee kopplar allt till Sabine. Det var så fort hon kom allt började hända, men hur ska hon bevisa det?

Jag hade verkligen byggt upp en hel del förväntningar efter förra bokens slut. Hur kunde man inte göra det? Men jag blev extremt besviken. Den här boken var absolut inte som jag hade tänkt mig. Jag trodde på mer spänning och mindre gnäll. Men gnäll och bråk blev det med en ny person i bilden: Sabine. Åh, Sabine var en person som jag verkligen flippade från att blir irriterad på till att hata henne till att börja gilla henne och så om igen. Hon blev som ett ströningmoment som kanske behövdes för att trigga igång Kaylee, men hon var en aning irriterande och läskig.

Som sagt blev det en hel del gnäll, tjafs och bråk i den här boken vilket blev överdrivet i slutet. Det kändes verkligen såååå onödigt att de bråkade så länge. Men det är väl kanske därför jag vill och nästan vet att Nash och Kaylee skulle bli ihop i hela boken. Det var den tanken jag hade under boken, men på slutet började jag tvivla. Tänk om Nash väljer Sabine? En skär panikkänsla för mig för Nash och Kaylee är så gulliga ihop! Det är en av de böckerna som jag gillar både tjejen och killen i paret.

Tod är en karaktär som jag alltid har gillat, men i den här boken är han verkligen så underbar! Han är bara sig själv liksom, han är Tod. Hur mer ska man beskriva honom?! Han är extemt skön, rolig och så, men snälla Rachel Vincent, du har förhindrat en triangel hittills, så snälla fortsätt med det! Eller ialla fall låt inte Kaylee vara otrogen med både! För jag vet att många vill att Kaylee ska vara tillsammas med honom, men en sak kan ju vi vara överens om: Tod är awesome på egen hand. Han klarar sig själv.

Titel:
My Soul to Steal
Författare: Rachel Vincent
Betyg: 7/10
Serie: Soul Screamers #4
Sidor: 375
Kapitel: 27
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Mira Ink
Första meningen: "By the time the second semester of my junior year began, I'd already faced down rouge grim reapers, an evil entertainment mogul, and hellions determined to possess my soul."

Vårfärger

Canon EOS 7D +
Canon EFS 50mm f/1.4
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4

Shatter Me - Tahereh Mafi

Canon EOS 7D +
Canon EFS 50mm f/1.4
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4

Jag har en förbannelse.
Jag har en gåva.
Jag är ett monster.
Jag är mer än en människa.
Min beröring är dödlig.
Min beröring är makt.
Jag är deras vapen.
Jag kommer att slå tillbaka.


Juliette har inte rört någon i exakt 264 dagar.

Förra gången hon gjorde det, var en olycka, men Återupprättarna låste in henne för mord. Ingen vet varför Juliette beröring är dödlig. Så länge hon inte rör vid någon annan, bryr sig ingen egentligen. Världen är för upptagen sönder i bitar uppmärksamma en 17-årig flicka. Sjukdomar förstör befolkningen och mat svårt att hitta, inte flyger fåglarna längre, och molnen är fel färg.

Återupprättarna sade sig var det enda sättet att fixa saker, så de kastade Juliette i en cell. Nu så många människor är döda att de överlevande viskar krig - och återupprättarna har ändrat åsikt. Kanske Juliette är mer än en plågad själ instoppad i en giftig kropp. Hon kanske är precis vad de behöver just nu.

Juliette har att göra ett val: Var ett vapen. Eller vara en krigare.

Snabbt blev jag uppslukad i den värld som Juliette får uppleva. Hon har ingen aning om hur världen utanför ser ut, bara hennes cells fyra väggar. Allt i början var bra och man ville veta vad som var fel på henne. Varför hon inte kunde röra vid folk. En spännande fokuspunkt som inte blev lika uppmärksammad efter mitten av boken. Det var också då folken började långsamt falla för mig. men boken fortsatte såklart efter mitten och det var spännande, men de bytte liksom ståndpunkt. Först från att försöka förstå vad hennes sjukdom var till, nja vad var det viktiga i slutet? Jo, såklart rädda sina liv.

Det som gjorde att jag gillade början så otroligt mycket var nog språket och Warner. Vissa meningar och ord var överstrukna. Och varför tänkte man under bokens lopp. De sakerna som var understrukna var saker hon ville säga eller tänkte som troligtvis var sanningen, men hon ville trycka undan den och leva på en lögn. Jag är inte riktigt säker på det. Warner var verkligen en skum karaktär, men i alla fall rolig av sig. Eller rolig och rolig. De andra karaktärerna stack inte liksom ut, men han gjorde det. Först uppfattade jag mig honom som en gammal snuskgubbe, men när han sa att han var nitton fick jag som en liten chock. Sen förstår jag mig inte på hans beroede av Juliette, men jag supersugen att få veta varför. Men tack vare att han var så skum så konstigt nog gillade jag honom.

Kanske bara jag som reagerade på detta men jag tycker inte om att Juliette blir kär i en person bara för en anledning. Bara för hon kan röra personen. Det räckte för henne, vilket är inte så jag uppfattar kärlek... Hon lbev liksom kär fööör snabbt också. Hon är en person som verkar också vara lite beroende av siffror. Att hon räknar allt hon ser. 4 väggar, 1 dörr. Ungefär så, vilket tycker jag är ändå bra för det uttrycker ju hur hon är som person. Jag själv brukar börja räkna saker när jag ex väntar på någon. Att man hittar ett sätt att underhålla sig.

Temat med boken och världen de levde i var väldigt flummig. Jag uppfattade egentligen inte helt hur världen hade blivit som den var. Jag fick en större bild av baksidetexten av världen än vad jag fick i boken. Jag vet inte om det var meningen att det skulle vara så, men om inte så sorry, jag förstod inte. Det skulle blivit bättre om de gick in mer på varför detta hade skett etc. Men nä, det var mer fokus på Juliette, den konstiga tjejen som påminner mig lite som Rouge ifrån X-men. Boken hade egentligen en liten touch av X-men och jag själv älskar X-men.

Titel: Shatter Me
Författare: Tahereh Mafi
Betyg: 7/10
Serie: Shatter Me #1
Sidor: 338
Kapitel: 50
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Harper Collins
Första meningen: "I've been locked up for 264 days."

En av vårens första dagar


När jag var och fotade de tio böckerna så provade jag att filma med min underbara 7D. Resultatet finns ovanför :)

Ultraviolet - R. J. Anderson

Canon EOS 7D +
Canon EFS 50mm f/1.4
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4

En gång i tiden fanns en flicka som var speciell. Hennes hår flöt som honung och hennes ögon var blåa som musik. Hon växte upp ljust och vackert, med skickliga fingrar, en snabb sinne och en charm som imponerade alla hon träffade. Hennes föräldrar älskade henne, hennes lärare berömde he
nne och hennes skolkamrater beundrade hennes många talanger. Även konstigt formade födelsemärke på hennes överarm kändes som ett tecken på någon stor öde.

Det är inte hennes berättelse.
Om man räknar den del där jag dödade henne.

De två sista meningarna gör ju att man verkligen vill läsa boken! I alla fall det var det som triggade igång mig. Och den snygga framsidan kan jag inte säga nej till! Men gott folk, så bra var den inte. Det handlar om en tjej som är inte helt okej i skallen helt enkelt. Hon har en känsla att honhar dödat en tjej. Hon hamnar på ett mentalsjukhus. Helt enkelt är historien redan lite twistad från början och när jag väl började läsa så fick jag obehag-känslan av mentalsjukhuset; personerna som är inlåsta där och läkarna som är extremt snälla, frågar mycket och säger att de vill hjälpa en. Jag skulle nog inte klara av det, att folk inte tror mig. Tror jag är galen. Okej, jag är egentligen galen... Men på ett positivt sätt hoppas jag.

Sen så twistar sig historien igen. Så fort jag hade kommit in i handlingen och äntligen börjat gilla boken så ja, twistar sig allt. det finns nog inte ett bättre ord för det. Handlingen blev skruvad och konstig och jag fattade absolut inte logiken i det. Jag hängde verkligen inte med slutet, jag förstod generellt vad som hände, men va fan är logiken?! Karaktärerna är rätts så flata, men det är egentligen lite svårt att säga det med tanke på hur knäppa de är. Men även under knäppheten ska det väl ändå finnas nåt som jag inte nådde.

Alison "sjukdom" är ändå lite rolig och intressant. När jag läste det skrattade jag först, men sen fattade jag att det var en riktig sjukdom efter att sökt på det på Google. Och förlåt! Det är vissligen ingen sjukdom utan " ett neurologiskt tillstånd". Inte för det gör sig förståligt i min hjärna.

Titel: Ultraviolet
Författare: R. J. Anderson
Betyg: 4/10
Serie: -
Sidor: 303
Kapitel: 20
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Carolrhona Books
Första meningen: "The darkness behind my eyelids was thick and stank of chemicals as though someone had poured black oil inside my head."

I Am Number Four - Pittacus Lore

Canon EOS 7D +
Canon EFS 50mm f/1.4
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
Det fanns nio. Tre är döda. Jag är nummer fyra.

Nio tonåringar och deras vårdnadshavare gömmer sig på jorden ... skyddas av en förtrollning som innebär att de endast kan dödas i numerisk ordning, tre är redan döda. John Smith är nummer fyra. Och hans dödliga fiender, Mogadorian jagar honom för livet

Jag tror att de flesta har sett filmen och inte läst boken av I am number four. Det gjorde jag också och tyckte att filmen var sisådär, sä jag gav mig på boken också och det visade sig att de låg på samma plan - såsådär.
Boken var platt igenom. Jag kände absolut inget som läsare av boken. Det var som en text man får på svenskan. Man ska läsa igenom den bara och man får oftast ingen reaktion från den. Jag vet inte om det passade till bokens handling eller inte med det gjorde att jag inte fick lusten av att läsa boken. Om man blir arg på en karaktär eller att något spännande händer så vill man ändå fortsätta läsa efter att man har lagt ner boken. Men I am number four kunde legat och dammat om jag inte hade läst ut den. Början och slutet var ändå bra, det var allt annat i mitten då det kändes som det inte hände så mycket som jag kunde ha lagt ner den och inte läsa mer.

Det som jag irriterade mig sjukt på är huvudkaraktären. Han säger hela tiden att han är en ailen och så, men han beter sig som vilken normal amerikansk kille som helst. Ja, förutom när han får sina utfall eller vad man ska kalla dem. Men karaktären måste också bete sig lite annorlunda. Alltså, nä jag gillade inte John Smith, men Sarah, hans fina flickvän gillade jag. När hon berättade sin lilla historia att hon först hade varit cheerleader och sen fattat att vara cheerleader inte var så coolt utan kameran är det så älskade jag henne på direkten! Det finns inte många karaktärer i böcker som gillar att fota, som jag och det är något skönt med de som fotar. De har liksom fattat att ett foto säger mer än tusen ord! Att ett foto kan göra så mycket mer än att bara var färger utan också ett avtryck. Okej, nu babblar jag på, men allt det där verkar Sarah ha fattat. Och hon är en rejält söt tjej som vill vara rebellisk, även om det kanske inte går så bra när hennes gamla pojkvän hänger efter henne som en bodyguard.

Slutet var ändå bra. Det var lite som cliffhangerstuk på det och det gjorde att jag skulle gärna vilja läsa vidare även om språket och handlingen inte tilltalar mig så mycket. Men jag kommer då karanterat inte köpa tvåan utan låna den från bibblan. Det är onödigt att köap böcker som jag vet att jag inte vill ha. Ni förstår jag har börja tänka på va fan jag ska gör av mina böcker när jag flyttar... :S Scary thought...

Titel: I Am Number Four
Författare: Pittacus Lore
Betyg: 5/10
Serie: Lorien Legacies #1
Sidor: 374
Kapitel: 34
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Penguin Books
Första meningen: "The door starts shaking."

Det är inte bara att läsa boken...

Canon EOS 7D +
Canon EFS 50mm f/1.4
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
...utan jag måste också fota boken innan jag gör recensionen. Idag hade jag studiedag så jag tänkte passa på att gå ut i sommarvädret och fota böcker och kolla runt efter vårtecken. Så nu är jag redo för att göra recensioner igen. Har redan 4 st som är utlästa och klara för recension. Jag bar runt tio, TIO böcker! Shit, det var då jag fattade att det var mycket! Och nio av dem var från bibblan... :S MÅSTE sluta låna från bibblan!

My Soul To Keep - Rachel Vincent

Canon EOS 7D +
Canon EFS 50mm f/1.4
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4

Om du inte har läst My Soul to Save så är detta en spoilervarning till er!

Demon's breath. Nej, inte tandkräm-utmanade typen. Underjordstypen. Den typ som verkligen kan döda dig. På något sätt har den super-beroendeframkallande substansen gjort sin väg till den mänskliga världen. Men hur? Kaylee och Nash måste skära bort källan och skydda sina vänner, varav en är redan fast. Och när epidemin träffar för nära hemmet, kommer Kaylee måste riskera allt för att rädda dem hon älskar.


Nu är det verkligen officiellt, Soul Screamers är en av mina favoritserier! Har nu läst de tre första böckerna nästan på raken och ska hämta fjärde snart från bibblan. Alltså efter allt i den här boken så kan jag inte låta bli att ha detta som favoritserie!

Alla positiva saker såsom karaktärerna, handlingen och det övernaturliga, det är lika positivt i den här boken som de andra böckerna, men den här kommer få bättre betyg för handlingen, vad som händer boken. Kan avslöja att den här boken är mycket kopplad till det som händer i förra boken för temat demon's breath fortsätter fast med en mer extrem form som är nog lika svår att bli av med som i förra boken. Uppläggningen av handlingen var väldigt bra, att spänningen kom i steg och i olika faser. Det var det som gjorde att jag läste boken på en kväll. Och Kaylee och Nash, de är nog en av de paren jag läser om i böcker som jag INTE irriterar mig på. De är verkligen så gulliga tillsammans och i den här boken så är det mycket som händer mellan dem som gör mig så otroligt beroende att få fyran och läsa hur det går för dem! Tod som karaktär i sig utvecklas sig i den här boken och blir mer mänsklig efter hans ex flickväns död. Död och död, utan ja mer bestraffning i helvetet? Ja, hennes död förenklar jag det med. I alla fall så blir många karaktärer drabbas under handlingens omlopp på olika sätt och jag vill så gärna läsa nästa bok också efter att läst fyra sidor från fjärde boken!

Efter jag läste ut den boken var jag väldigt känslosam för slutet hade en massa känslor som int ekundes undvikas. Boken lämnade mig knappast oberörd. I den här boken förstod jag allvaret med demon's breath. Det är verkligen inget att leka med så ni som läser detta, hitta inte på något med demon's breath! :P

Titel: My Soul To Keep
Författare: Rachel Vincent
Betyg: 9/10
Serie: Soul Screamers #3
Sidor: 378
Kapitel: 26
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Mira Ink
Första meningen: "Teh whole thing started with a wasted jock and a totaled car."

Last Sacrifice - Richelle Mead

Canon EOS 7D +
Canon EFS 50mm f/1.4
Canon EOS 7D +  Canon EFS 50mm f/1.4

OBS! Sista delen av serien om du inte vet det! :)

Drottningen är död och Rose Hathaway sitter fängslad för högförräderi. Men hennes planer krossas när Abe, hennes opålitliga far (och så kallade advokat), kommer med nyheten att Rose ska avrättas om två veckor. För första gången i sitt liv är hon riktigt, riktigt rädd.
Samtidigt befinner sig Rose bästa vän Lissa vid hovet i en livsfarlig kamp om tronen. Men kanske finns det ett sätt att motarbeta de krafter som håller på att splittra moroi och bevisa Rose oskuld? Plötsligt står Rose och Lissa inför den tuffaste utmaningen i sina liv. Tänk om de bara kan lyckas genom att offra det som betyder mest av allt i hela världen? Varandra.

Sista delen av Vampire Academy, visst blev man lite deprimerad när det bra är över, men jag är ändå glad att det blev ett slut på boken, även om jag inte stortrivs med slutet. Men hur ofta är man nöjd med slutet av en bok? Inte så ofta som man tror.

Ska jag verkligen upprepa allt som är bra med böckerna? Karaktärerna, handlingen, språket, ja allt är är på ett plan som är dunderbra. Det känns som genom alla mina recensionerom VA har jag bara upprepat allt som jag gillar med serien och det känns så onödigt att forsätta göra det i den här recensionen för jag tror att ni har fattat att jag älskar böckerna? Inte? Well, då vet ni det nu.

Det enda som jag är missnöjd med i den här boken är slutet. Det var virrigt och ena sekunden är allt lugnet sen på en sekund, poff händer saker och jag hände inte direkt med. Jag läste om slutet en gång till för att verkligen förstå. Så klart blir man lite ledsen att en bok ska sjunka i betyg pga slutet. Det känns så onödigt när resten av boken är gudomlig och redan gjort att man älskar boken. Annars gillade jag boken, kanske inte så många överraskningar som i förra boken, men förra boken var verkligen epic!

Ett bra slut på serien då? Nja jag är inte fullständigt nöjd med det, men jag kan leva med det. Det förstörde inte precis serien. Vissa bokseries slut gör att man hatar serien efteråt. Slut måste vara bra för att kuna uppskatta en bok. Det är min slutsats och slutsatsen på den här boken är nog: Underbar som de andra böckerna men slutet blev virrigt.

Titel: Last Sacrifice
Författare: Richelle Mead
Betyg: 9/10
Serie: Vampire Academy #6
Sidor: 584
Kapitel: 36
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Razon Bill
Första meningen: "I don't like cages."

Slipper i alla köpa fall tre böcker

Canon EOS 7D +
Canon EFS 50mm f/1.4
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4

De här tre var faktiskt tre böcker som jag hade tänkt att köpa, men nu har jag lånat dem istället så slipper jag öka på mina olästa-böcker-som-står-hemma-på-hyllan-som-väntar-att-bli-lästa-helt-enkelt.

Hungerspelspepp

Canon EOS 7D +
Canon EFS 50mm f/1.4
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4| Annas mästerverk

Det är verkligen såå otroligt roligt att träffa så många bokintresserade personer som väldigt snabbt blir underbara vänner! Vi pratade bl.a om Hunger Games, men gled iväg på mycket annat! Vill bara säga till er alla som var med att ni är verkligen underbara och roliga att prata med! <3 Jag längtar tills nästa gång vi ses! :D

Peppad och klar för peppet

Canon EOS 7D +
Canon EFS 50mm f/1.4
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4

Jag vet inte hur många som vet om det, men idag ska jag och många fler bokbloggare som bor i Stockholm-området ha ett Hungerspelpepp inför filmen! Jag har läst om boken, kollat på en massa intervjuer och klipp så jag är fullt taggad inför mötet! Jag och min kompis fixade fika tills idag och är de inte gudomliga?!?!?! Tyvärr hade vi inte receptet på bröden ifrån distrikt 11, men jag tror att de här är lika goda :P

Hungerspelen - Suzanne Collins

Canon EOS 7D +
Canon EFS 50mm f/1.4
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4

24 deltagare.
Bara en överlevare.
Allt direktsänds.

Det är årets största tevehändelse. Ally direktsänds. 24 utvalda ungdomar stylas, intervjuas, tränas och får möjligheten att locka till sig sponsorer innan de släpps ut på arenan. Spelets utgång: Den som överlever får åka hem.

Ni som inte vet vad det här är för bok, vad den handlar om, guuuuud då måste du vara efter för detta är och kommer att förbli en av de kändaste böckerna i vår uppväxt! Det kan jag garantera!

Man blir inkastad i en otrolig värld av USA där allt är uppdelat i 12 distrikt. 12 olika disktrikt om olika rank och egenskaper. En värld som kan eftersträvas som vår framtid, en framtid med grymhet och kontroll. En dystopi som greppar tag om din hals och släpper aldrig taget om dig. En värld där det är underhållande att se ungdomar som har blivit utlottade att vara inne i en arena för att döda varandra. En värld som egentligen bara bryr sig om tittarsiffror hur än grymt, falskt och rått det är. Jag själv som inte tycker om teveprogramen som sänds nu för tiden för de är bara löjliga, kommer det komma program där folk dör?!?! Hoppas inte!

Huvudrollen är Katniss, en tjej som har blivit tvungen att ta hand om det som finns kvar av hennes familj. Hon tjuvjagar för att familjen ska kunna överleva, men hur skulle hon veta att hon skulle behöva använda dem egenskaperna inne på arenan?? Karaktärerna är bra som utmärker sig och man får en uppfattning hur de är som person. Alla har sin egen historia. Alla har sin egen framtid.

Jag tycker den är boken är ett underbart exempel på att kärlek kanske inte är så självklart, att man måste låtsas vara kär i någon för att överleva, men när ska man sluta låtsas? Man gör nog vad som helst att överleva om man har något att leva för. Katniss lever för hennes lillasyster. Hon vill vara hos Primrose, hon vill att Primrose ska få en bra uppväxt, men hur bra kommer den bli om hon dör? I tävlingen är inte kärlek inkluderat, bara vinnarskallar, stidslystna, rädda, ilskna och alla andra känlsor så hur reagerar publiken när det väl blir en del av spelet?

Det som jag försökerm berätta är att efter andra gången jag läser boken så är den fortfarande en av de bästa böckerna jag har läst, en bok som verkligen sticker ut.


Titel: Hungerspelen
Författare: Suzanne Collins
Betyg: 10/10
Serie: Hungerspelen #1
Sidor: 304
Kapitel: 27
Orginalspråk: Engelska (The Hunger Games)
Bokförlag: Månpocket
Första meningen: "När jag vaknar är det kallt på sängens andra sida."


Lonely Werewolf Girl - Martin Millar

Canon EOS 7D +
Canon EFS 50mm f/1.4
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4

Medan tonåren varulv Kalix MacRinnalch är eftersträvas genom gatorna i London med mordiska jägare, är hennes syster upptagen designa kläder för Fire Queen. Under tiden, i de skotska högdalarna är MacRinnalchklanen har en släktfejd efter ledaren för klanen plötsligt dör. Som domstolen intrigen hotar att spränga upp i all-out inbördeskrig, de konkurrerande fraktionerna bestämma att Kalix är en röst som krävs för att ta ledningen av klanen. Tyvärr är Kalix inte riktigt in i klanen politik - laudanum är mer hennes grej. Ännu mer tyvärr är Kalix orsaken till att ledaren för klanen slutade död, vilket är anledningen till att hon är nu på gator i London...

Jag borde nog ha läst lite tydligare av baksidan så jag slapp en sådan bedrövlig bok. Men på bibblan så tänker man inte så mycket utan mer grabbar tag om det som verkar intressant. Bedrövlig är nog det rätta ordet för boken. Det fanns inte ett endaste jag gillade med den. Det var som boken inte hade ett mål! Jag kan fråga mig själv vad som var målet med boken, vad som var poängen att läsa den och inte hitta ett endaste svar. Verkligen ett bottennapp.

Språket var inte vidare, inge roligt att läsa. Inga beskrivningar och bara rent av tråkigt. Det var nästan som att läsa ett utdrag som man får ur en gammal bok på svenskan. Man blir inte sugen att läsa för språket är så tråkigt. Men de utdragen jag får på svenskan är nog ändå bättre än boken. Karaktärerna var otroligt deprimerande personer. Ingen av dem var roliga att läsa om. Ingen! Och man följde typ synvinklar av 10 olika personer med en sida korta kapitel som bytte person varje gång! Nä, det var verkligen bedrövligt att läsa boken. Inget intressant hände, man läste bara hur folk ville antingen döda eller strunta i Kalix. Och vad är Kalix för namn för en tjej? Nä, jag klarade inte av det och tror inte att andra kommer att klara av den här boken.
Titel: Lonely Werewolf Girl
Författare: Martin Millar
Betyg: 1/10
Serie: Kalix McRinnalch #1
Sidor: 599
Kapitel: 236
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Piatkus
Första meningen: "Kalix was lost."

Det blir många bra bilder... #3

Canon EOS 7D +
Canon EFS 50mm f/1.4
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
Orginal
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
"Reserv" | "Reserv"

Spirit Bound - Richelle Mead

Canon EOS 7D +
Canon EFS 50mm f/1.4
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4

Halli, hallå! Bara så ni vet så är detta femte boken i serien för er som vill slippa spoilers

Rose Hathaway har återvänt från Ryssland till S:t Vladimirs skola och sin bästa vän Lissa. Sista terminen på high school går äntligen mot sitt slut. De längtar efter att deras nya, förhoppningsvis lite friare, liv utanför skolans järngrindar ska börja.
Men Rose kan inte glömma att Dimitri fortfarande lever och väntar på henne någonstans där ute. Hon misslyckades med att döda honom när hon hade chansen. Och nu är hennes värsta mardrömmar på väg att bli verklighet. Om hon inte självmant förenar sig med honom kommer han att jaga henne tills hon faller i hans strigoi-grepp. För evigt. Men det finns ett litet hopp om att allt inte är kört; Rose har nämligen en plan. En helt, helt galen och livsfarlig plan!

Jag kan börja med att jag tycker att den här boken är den bästa i serien hittills. Har en bok kvar, men jag tror att jag ändå kan göra ett sådan påstående. Den innerhåller allt som triggar igång en: Sanningar, hemligheter, problem och fighter. Man kan inte läsa den här utan att hjärtat antingen hoppar över ett slag eller att maskinriet går snabbare och snabbare! Det finns tre bokstäver för boken: OMG!

Det som jag verkligen älskar med den här boken, specifikt är de dramatiska händelserna som kan ändra hela synvinkeln över det man tror kommer att hända i sista sidorna. Ibland har jag inte vara så förtjust i det, ex när Dimitri blev en strigoi, men det som man lär sig av den här serien är att genom tiden så älskar man att det hände för annars skulle det inte bli så spännande och thrilleraktigt som det blir utav dem. Jag hatade först det som hände i mitten av boken, verkligen hade något emot det. Men genom bokens andra del lärde jag mig gillar att det hände, att det var acceptabelt och jag blev verkligen glad att det hände även om dess konsvekenser. Och hur många chockande händelser finns det i den här boken? 5 st? Jag vet inte, men många är det som jag verkligen stormgillar!

Språket är inget man behöver gå in på och peta. Mead har skrivit precis som hon har gjort från början, vilket är inte negativt. Det finns ju i vissa fall som J.K Rowling där man verkligen märker förändring i språket, att hon blir duktigare och duktigare. Men jag gillar Meads språk. Och karaktärerna är klockrena! De förändras och förbättras för varje bok. Det tycker jag är positivt att Mead visar att en person kan ändra sig genom saker man har varit med om. Och ändringarna kan vara negativa mot handlingen men det är ändå så bra gjort!

Jag kan sitta ett tag till och ösa ur hur damn goooooood boken var men jag tror att jag ger er chansen att läsa den! :P

Titel: Spirit Bound
Författare: Richelle Mead
Betyg: 10/10
Serie: Vampire Academy #5
Sidor: 479
Kapitel: 27
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Penguin Books
Första meningen: "There's a big difference between death threats and love letters - even if the person writing death threats still claims to actually love you."

Look at the bright side

Canon EOS 7D +
Canon EFS 50mm f/1.4
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4


ICA kan också visa boknyheter


Jag vet inte om ni vet om att det finns en fristående uppföljare till 14 år till salu?? Kanske är det en gammal nyhet men jag blev chockad över att se den i kön till kassan på ICA. Jag fastnade ett tag, stirrade och sen greppade tag och läste baksidan. Och baksidan var ungefär så här:

Sandra är tjejen som har växt upp på en av Sveriges finaste gator just bredvid Strandvägen i Stockholm. Perfekt yta. Ingen kunde ana att hon lät äldre män våldta henne medan hon låtsades sova över hos sin kompis.
När Nadja var 15 år spreds bilder på henne i skolan. Kroppen tappade betydelse. Hon kunde lika gärna använda den till det enda hon var riktigt bra på sex.
Jocke är 17-åringen som låter sig utnyttjas av våldsamma sexköpare. För pengarna försörjer han sig själv och sin pappa.
Sandra, Nadja och Jocke är en bild av ett nytt Sverige, något vi gärna vill blunda för.
Alla var barn när de började sälja och ha sex för att försöka låta ångesten i själen pysa ut.
Tyvärr finns Sandra, Nadja och Jocke på riktigt.
Berättelser som deras finns överallt runt omkring oss. I alla svenska städer och byar. I alla samhällsklasser. Med hjälp av ord, våld och hot står våra barn ut med allt sexköparna gör med dem samtidigt som de kämpar för att bevara sin största hemlighet.
Sandra är tjejen som har växt upp på en av Sveriges finaste gator just bredvid Strandvägen i Stockholm. Perfekt yta. Ingen kunde ana att hon lät äldre män våldta henne medan hon låtsades sova över hos sin kompis.
När Nadja var 15 år spreds bilder på henne i skolan. Kroppen tappade betydelse. Hon kunde lika gärna använda den till det enda hon var riktigt bra på sex.
Jocke är 17-åringen som låter sig utnyttjas av våldsamma sexköpare. För pengarna försörjer han sig själv och sin pappa.
Sandra, Nadja och Jocke är en bild av ett nytt Sverige, något vi gärna vill blunda för.
Alla var barn när de började sälja och ha sex för att försöka låta ångesten i själen pysa ut.
Tyvärr finns Sandra, Nadja och Jocke på riktigt.
Berättelser som deras finns överallt runt omkring oss. I alla svenska städer och byar. I alla samhällsklasser. Med hjälp av ord, våld och hot står våra barn ut med allt sexköparna gör med dem samtidigt som de kämpar för att bevara sin största hemlighet.

Ialla fall för att inte känna mig helt dum så sökte jag runt ifall boken var ny eller inte. Det är så att jag är inte helt blåst, utan pocketversionen kom ut för några veckor sen. Så den är hyfsat ny. Så detta är nog något som jag gärna läsa efter den första underbara fast tunga boken av Caroline Engvall

My Soul To Save - Rachel Vincent

Canon EOS 7D +
Canon EFS 50mm f/1.4
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4 | Foto: Jag | Modell: Emily

När Kaylee Cavanaugh skriker dör någon.

Så när tonårspopstjärna Eden kraxar på scenen, och Kaylee inte skriker, vet hon att något är helt fel. Hon kan inte skrika för någon som inte har själ. 
Det sista Kaylee behöver just nu är att hoppa skolan, bryta hennes pappas järnkedjande utegångsförbud och sätta henne alltför snygg-till-vara-riktig pojkvän lojalitet på prov. Men tonåringar säljer sina själar för en flimrande livstid berömmelse och rikedom i utbyte mot evigheten i Netherworld - en följd kan de omöjligen förstå.

Kaylee kan inte låta det hända, även om att försöka rädda sina själar innebär också att hennes egen risk ...

Gång på gång får jag uppleva att andra boken i en serie är alltid på något sätt sämre än ettan. Inte otroligt mycket sämre, bara snäppet neråt. Så det förvånade inte mig den här gången efter allt tjat jag har haft om detta.

Det som jag verkligen gillar med de här böckerna är att det handlar om bean sidhe, en som skriker så fort hon känner att ebn själv är på väg att krossa vägen mot Netherworld. Det är extremt roligt att få lära sig om en ny övernaturlig varelse, för man vet redan om alla olika vampyrer, feer, änglar, etc. det gör att den här serien klättrar oerhört snabbt på min lista på favoritserier.

Inte bara att det är en bra handling och övernaturlig varelse, utan jag älskar verkligen Kaylee och Nash! De är verkligen perfekta tillsammans! Äntligen har man upptäckt ett par som är underbart underbara tillsammans. De är verkligen sååå gulliga! Och ni som kommer ihåg att jag irriterade Emma, Kaylees kompis, ja, jag har börjat acceptera henne nu. Hon är liksom helt okej mest för hon är hjälpsam i boken, inte så mycket mer.

Titel: My Soul To Save
Författare: Rachel Vincent
Betyg: 7/10
Serie: Soul Screamers #2
Sidor: 362
Kapitel: 21
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Mira Ink
Första meningen: "Addison Page had the world at her feet."

Why is snow white?

Canon EOS 7D +
Canon EFS 50mm f/1.4
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4

"Lelouch, do you know why snow is white? It's because it has forgotten what color it once was..."
- Code Geass, C2

Shaedes of Gray - Amanda Bonilla

Canon EOS 7D +
Canon EFS 50mm f/1.4
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4

I skuggan av natten, har Darian bott ensam för nästan ett sekel. Gjord och övergiven av sin tidigare kärlek, Darian är den sista av sitt slag-en odödlig Shaede som kan glida in i mörkret lika lätt som att andas. Med ingen annan att förlita sig på, har hon lärt sig hur man överlever med hjälp av sin unika kompetens för att bli en dödlig lönnmördare.
När Darian nästa uppdrag visar sig vara Xander Peck, kung av Shaede Nation är hela hennes världsbild ifrågasatt. Darian börjar undra om hon har tagit på mer än hennes samvete tillåter. Men en bra mördare lämnar aldrig ett jobb oavslutat ...

Detta är något som jag kallar en typisk "vuxen fanatsy roman". Jag vet inte om ni har stött på sånna, men för mig så är de dem böckerna som har en vuxen huvudkaraktär, oftast en tjej som är något övernaturligt eller är normal med allt övernaturliga runt omkring sig och det finns alltid minst en kille som tjejen är kär i/spelar svårflöttad med. Ja, jag är egentligen inte in mood för att läsa om sånt, men i den här boken blev det inte för mycket. Det finns liksom en hel bokhylla på SF-bokhandeln med bara sånna serie, fast dem är mycket mer extrema än den här. Det som oftast är typisk också är att de inte fokusera så mycket på språket. Det ska vissligen inte ha någon mening, utan det är handlingen som är det viktigaste. Men jag tyckte ändå att språket var hyfsat arbetat ändå. Det var inte enformligt, utan hade beskrivningar och så.

Jag uppskattar sjukt mycket att det är en ny typ utav övernaturlig varelse, det var därför jag ens plockade upp boken, men det blev lite förstört av kärleksdrama och en övermodig tjej som huvudroll. Jag börjar tröttna på det konceptet. Det liksom leder ju ingenstans på något sätt. Det finns också i så många serier och böcker. Kanske så är det så att det finns så sjukt många som gillar det, och därför är det väl att så många böcker med sånt publiceras, eller? Nä, jag vet inte. Huvudkaraktärenvar ingen inponerande typ, men ändå rolig på något sätt. Hon drog till sig trubbel som var bara så orealistisk som blev roligt! :P Det som jag verkligen ogillade med boken var att slutet var som röra, tornado som man inte riktigt förstod allt utav. Det var verklgien synd. För boken var ändå bra tills slutet rörde till det lite.

Titel: Shaedes of Gray
Författare: Amanda Bonilla
Betyg: 6/10
Serie: Shaede Assassin #1
Sidor: 316
Kapitel: 29
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Signet Eclipse
Första meningen: "I live in the gray."

Blood Promise - Richelle Mead

Canon EOS 7D +
Canon EFS 50mm f/1.4
<
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4

P.S Detta är fjärde boken i serien!

Roses värld rasar samman när hon måste välja mellan att stanna som beskyddare åt sin bästa vän Lissa eller hålla sitt löfte till Dimitri. De hade varit helt överens om att de hellre ville dö än leva som själsdöd mördarmaskin, som strigoi. Och nu är Dimitri en strigoi.
Rose väljer att lämna Lissa och skolan och reser till Ryssland för att leta upp Dimitri. Det är inte lätt att hitta en person som inte vill bli funnen i ett så stort land, det tar tid. Under den tiden lär Rose känna Dimitris familj och hur det är att leva utan för skolan.
Till slut, efter många, många nätters jakt, är det rätt strigoi hon fångat. Men hur lätt är det att döda den man älskar? Ett ögonblicks tvekan och allt vänds upp och ner!

Jag är faktiskt lite besviken på den här VA-boken. Jag hade verkligen förväntat mig mer än någonsin efter treans slut. Början var trög, i halva boken hände det inget roligt precis, viktigt, ja maybe, men roligt, spännande? Nä... Inte precis. Den kom tyvärr inte upp i samma klass/nivå som de andra böckerna jag har läst.

Som sagt så gick handlingen upp och ner, och det är inte så Vampire Academy ska vara! Inte för mig! Men det som är bra som vanligt är språket, handlingen fastnar inte nån gång, det flyter på även om det inte är det roligaste och karaktärerna! Alltså, hur många gånger ska man säga hur underbart bra alla är? Jo, vääälidgt många gånger.

Den här boken är ju olik från de andra böckerna för två saker: Rose är ensam för fösta gången. Hon brukar alltd annars vara med någon och resa med ex Lissa eller Dimitri, och allt utspelar sig inte på skolan, utan i Ryssland, vilket jag ändå uppskattat grymt mycket. Förut när de var i fjällen så var det inte så stor skillnad ifrån skolan för det var så många ifrån skolan där så det blev inte inte en stor skillnad. Men att man följer Rose som går utan någon att luta sig på, det gör ju att Rose blir lite svajig, men det är accepltabet för hon ska hitta den mannen hon verkligen älskar med hela sitt liv.

Titel: Blood Promise
Författare: Richelle Mead
Betyg: 6/10
Serie: Vampire Academy #4
Sidor: 493
Kapitel: 30
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Penguin Books
Första meningen: "Once when I was in ninth grade, I had to write a paper on a poem."

Låneböcker från idag


Last Sacrifice av Richelle Mead (lånad från Tova (kompis!))
Beautiful Creatures av Kami Garcia & Magraret Stohl (bibblan)
Evernight av Claudia Gray (bibblan)

Lämnade tre böcker på bibblan, men var duktig (tycker jag) att låna två stycken! Inte fler, det skulle bli katastof. Nä, men jag har inte precis bloggat så mycket den här veckan, men ska dra i gång på något sätt nu. Life goes on. Så jag har fyra böcker att göra recensioner på, alltså jag ligger sjukt mkt efter! Men de kommer inom kort.

Absolut inte som i böckerna...


Absolut inte som i böcker. Känslor kan inte ersättas av dem vi själva upplever. Speciellt sorg. Det finns nog ingen bok som kan matcha precis så man känner. Kan inte matcha med det man har upplevt. Böcker kan inte beskriva hur det känns när man har gråtit tills ögonen är trötta och torra, men tårar fortsätter falla. Och när man tror att tårarna är slut så kommer nya. Man hinner inte tänka förrän tårarna kommer. Ingen bok kan förstå hur en chock kan prägla en, hur den tar över, får ens kropp att skaka konstant! Och man tror att man är stark och ville inte säga att man är svag. Men upptäcker alltid till slut att man är inte så fan stark som man tror. Man vill stanna upp och blir arg på världen som inte gör som en själv. Stannar upp. Men på något sätt måste man gå framåt. Även om det som man kallar normalt inte är normalt. Vardagen kommer inte bli sig lik. Right??

Var på begraving idag. Min första. Och jag trodde aldrig det skulle vara för min klasskamrat. Aldrig. Jag vaknar upp varje morgon och får chocken varje dag att det är sant. 10 år i samma klass, det sätter spår i hjärtat.



The Looking Glass Wars - Frank Breddor

Canon EOS 7D +
Canon EFS 50mm f/1.4
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4

Har du aldrig tänk på hur Alice i Underlandet, hur sagan verkligen uppkom? Hur kunde man skriva en sådan fantasirik och galen historia? Vill du få en ny tolkning över hur Underlandet egentligen är? Vem Alice verkligen är uppbyggd av? Hur hon kom till liv? Jo, det är tack vara Alyss Heart, flickan ingen trodde. Som ingen trodde på var prinsessa över Underlandet.

Detta var verkligen en amazing tolkning av Alice i Underlandet och jag är faktiskt väldigt förtjust i tolkningar av sagor man hörde när man var liten. Detta var mer en tanke om hur Lewis Caroll kom på Alice och världen han döpte Wonderland. Alltså, allt är så klockrent!!

Det som jag var mest orolig över var att jag inte skulle hänga med för jag har inte läst orginalboken, men det var inga problem. Bara man vet plotten av Alice så ordnar det sig. Jag kom in snabbt i handlingen om Alyss Heart och historien var otroligt mysig och underbar. Men jag tror att det här var ett snäppet mer seriöst Wonderland än originalet. Men jag har ju inget att jämföra med egentligen, har bara sett den senaste filmen :P

Språket var uppbyggt på att det skulle kännas gammaldags vilket inte var föööör komplicerat med engelska som språk. Det upspelar sig ju under 1800-talet. Karaktärerna var baserade på de originala karaktärerna. Bibwit Harte som är Alyss Heart "lärare" är ett anagram på White RabbitBibwit Harte vilket jag verkligen skrattade åt. Det finns tyvärr inte fler sånna roliga exempel, men alla har något som man kan likakänna från originalet.

Titel: The Looking Glass Wars
Författare: Frank Beddor
Betyg: 7/10
Serie: The Looking Glass Wars #1
Sidor: 358
Kapitel: 55
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Dial Books
Första meningen: "Everyone thought she had made it up, and she tolerated more taunting and teasing from other children, more letcures and punishment from grown-ups, than any eleven-years-old should have bear."



Mitt vinterland

Canon EOS 7D +
Canon EFS 50mm f/1.4
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4

Emily

Canon EOS 7D +
Canon EFS 50mm f/1.4
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4 | Foto: Jag | Modell: Emily