Divergent - Veronica Roth

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4

 

Hon vänder sig mot framtiden i en värld som faller sönder. För sexton-åriga Tris, när världen förändras i ett hjärtslag hon tvingas göra ett fruktansvärt val. Hon måste välja mellan fem förutbestämda fraktioner att definiera sin identitet för resten av sitt liv. Hon vänder hennes rygg till hennes familj, väljer Tris, ensam och fast besluten att ta reda på var hon verkligen hör hemma. Chockad av brutalitet i hennes nya liv, kan inte Tris lita på någon. Men Tris har en hemlighet, en hon hålls gömd från alla eftersom hon blivit varnad att det kan betyda döden. Och som hon upptäcker en växande konflikt som hotar att riva upp hennes till synes perfekta samhället, lär hon sig också att hennes hemlighet kan hjälpa henne rädda dem hon älskar. . . eller det kan förstöra henne.

 

Divergent, en av de mest kända böckerna i ungdomslitteraturen just nu. Utnämd till bästa boken under 2011 av Goodreads. Film på boken är under process och översättning på svenska också. Är jämförd med den stora hiten The Hunger Games, till och med enligt vissa är Divergent bättre än The Hunger Games. Och när folk tycker att en bok kan jämföras med/bättre än en stor hit inom litteraturen såsom The Hunger Games och Harry Potter, då blir man lite rädd över hur bra är egentligen boken?! Självfallet måste jag läsa boken som blir som motståndare för The Hunger Games. Jag tror inte ens att jag har hört ett endaste negativt ord om den här boken. Det skrämmer mig också! En bok kan inte vara perfekt! Den kan inte undgå negativ kritik på någon front. Okej, nu ska jag strunta i vad alla andra tycker och berätta för världen min tyckan!

 

Jag förstår att det har blivit ett hype om den här boken, men det gör den bara sämre för alla andra som inte hinner läsa den innan hypen! Det har ju alla varit med om! Så jag tänker inte sitta som en fangirl som alla andra i sina recensioner som inte får ut ett skvatt av bokens innehåll, utan bara "läs, läs,LÄS.". Nej, jag ska försöka peka ut vad som verkligen gör detta till en hype och vad som jag personligen gillade och ogillade. 

 

Så, vilka har läst den här boken, händer upp! Okej, ett hav av händer, som jag hade förväntat mig. Men för er som inte har läst Divergent än så kan jag berätta lite bakgrundsfakta. Man väljer sin framtid genom vilken personlighetsdrag som man vill framföra som mest och de fem som man kan välja mellan är: Candor (the honest), Abnegation (the selfless), Dauntless (the brave), Amity (the peaceful), och Erudite (the intelligent). Tris, eller Beatrice som hon faktiskt heter och benämns som i början, är från Abnegation men väljer det raka motsatta Dauntless där det enda som man fokuserar på är sig själv, inte andra. Dauthless är ett ställe som man verkligen måste veta hur man slåss, är självsäker och inte rädd. Vilket betyder att Tris måste tuffa upp sig tillräckligt så hon kan slå skiten ur en. Hon har egentligen inte så mycket bagage bakom sig. Skillnaden mellan henne och alla andra är en sak. Hon är en Divergent, en avvikelse i systemet som samhället har skapat, och om folk får reda på det kan man garanterat lista ut att något hemsk kommer att hända. Vad? Ja, det får man inte heller reda på förrän en bit in i boken. 

Så systemet i staden är baserade på allas personligheter, men man har erfarenheten av att man kan hata en viss typ av personer, vilket måste hända i ett sådant samhälle, och det blir en större grupp som hatar en större grupp. Så tänkte jag innan jag läste boken. Det måste så! På sätt och vis hade jag rätt med det och vissa saker i boken var verkligen så självklara så jag kom på det 100 sidor innan det avslöjades. Som tur har jag inte fått mycket spolier om boken innan, men som sagt vad vissa saker självklara. Man sitter och verkligen väntar på att huvudpersonen ska komma på det, vilket kan ta en evighet.  

 

Tris byter som sagt de osjälviska till de modiga, vilket man märker blir en stor omställning i hennes huvud då hon tänker på två sätt: hur en Abnegation (osjälvisk) skulle göra och hur en Dauntless (modig) skulle göra. Det är en häftigt upplägg vilket jag föll för. Tris blir så mycket mer personligare av det och man känner att man blir en del av henne för man kommer så nära hennes tankar. Och när man kommer nära en karaktär har man svårt att hata den.

En annan karaktär som brukar alltid nämnas tillsammans med den här boken är Four. Four är en Dauntless som är en instruktör för gruppen Tris tränar i. När jag sen träffade honom i boken (och nej! Till besvikelse dök han inte upp på kapitel fyra) så tänkte jag direkt: "NEJ! Inte ett till macho kille som spelar cool och stentuff och kommer favoritsera Tris!" För det är redan så många sådan killar i andra böcker (okej, de favoritsera nog inte Tris utan en annan tjej). Och Four är väl lite en sådan kille, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad han gör för att dölja det så mycket för läsaren. För han är macho i mina ögon. Han ska alltid se stentuff ut, men hans mjuka sida, hans "riktiga jag" lyser igenom. Självfallet får man lära känna honom mer längre fram och då kanske man får en ny bild av honom, den bilden som folk som har läst boken inklusive jag har av honom.  Han visar många sidor av sig själv som man nog inte få se i andra böcker om han inte själv var berättarrösten.

 

Andra karaktärer finna självfallet också i boken som också står i fokus. De som jag gillar som mest är de som inte får den spotlighten jag tycker det borde få. Edward (undrar om folk kommer ihåg honom ens) är en karaktär som jag fastnade konstigt nog för. Han syns egentligen inte mycket i boken. Edward är en ny i Dauntless som Tris och några dussin fler. Jag kan inte riktigt sätt fingret där heller vad som fick honom att lysa i mina ögon, men vissa karaktärer gör det. Sen har vi den charmiga Uriah som jag supergärna vill umgås med istället för Four. Han är som Tris en ny Dauntless, men skillnaden mellan Tris och Uriah är att Uriah kom från början från Dauntless och har sin familj där. Det har ju inte Tris. Men Uriah är verkligen charmig, har alltid något på g och är trevlig till skillnad mot andra i Dauntless. Sen har vi Tris kompisar som hon får där, men de får inte så mycket uppmärksamhet i den här recensionen. 

 

Magin bakom hypen ligger inte bara enbart bakom handlingen och karaktärerna utan också i språket. Språket var egentligen hyfsat lätt och stilrent, och det måste ha varit det som lyfte boken ännu en nivå. Med en handling fylld med fart och händelser är faktiskt inte språket ett prioritering för att boken ska bli bra och det förstår Veronica Roth. Hon tar inte fram det tunga alternativen av ord för få att kraftfyllare (vilket föresten skulle sänka boken som Titanic), utan tar Tris ord. Vad skulle hon beskriva detta? Hur skulle hon tänka vid det här tillfället?? 

 

Så man läser den här boken i raketfart, det tror jag de flesta har den erfarenheten av. Och det måste ha låtit i recensionen att jag har sagt: "Detta och detta är bra, men...." men det är mest för det inte skulle bli så fangirligt. Men för er alla säger jag det: Ja, jag gillade boken starkt, men inte älskade den. Jag suktar lite fint över andra delen som står i min bokhylla och väntar. 

 

Och nej! Boken är för fan inte lik The Hunger Games! Det var det stora irritationsmomentet för min del. Jag kommer säkert göra ett inlägg om det för den här recensionen är redan för lång som den är. :)

 

Sidor: 487
Serie: Divergent #1
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Harper Collins
Utgivningsår: 2011
Första meningen: "There is one mirror in my house."

 

Du som verkligen orkade trassla dig igenom allt jag har skrivit snälla, kommentera! :D Jag vill bara veta vem som egentligen orkar sig igenom en sådan recension :)

Förstår dig verkligen, jag var lite skeptisk innan jag läste boken - och då läste jag den ganska tidigt, innan det blev en kolossal hype över den! Jag minns att jag hade sett ett antal recensioner som inte hade sagt något dåligt med den, och tyvärr blev jag snabbt en av dem. Jag älskar den här boken, men att jämföra den med The Hunger Games är helt galet. Den är inte det minsta lik Hunger Games, så jag förstår inte varför folk ska jämföra de två helt olika böckerna. Nåväl, Divergent var fantastisk i min åsikt, och jag älskade alla karaktärerna. Jag håller med om att Roth håller språket väldigt stilrent och sant till berättarrösten - det är Tris ord och jag blev verkligen ett med henne när jag läste boken.

Åh, och Four. Jag håller med om att han kan ses som en macho pojk som ska vara den där hjälten som alla läsare faller för - och jag är en av dem, tack så mycket. Jag tror det faktum att man fick se en större bild av honom, som en hel person med både dåliga och bra sidor, gjorde honom djupare och lättare att tycka om än de där blanka, macho typerna i annan Paranormal Romance som vi alla är så vana vid. Bläh. Men jag tyckte väldigt mycket om Four, men det kan ha något att göra med att jag blev så nära Tris att jag läste boken som om jag själv utsattes för det och var Tris - därför, i och med att Tris gjorde det, så föll även jag för Four.

Jag hade faktiskt inte hört om jämförelsen med THG förrän du nämnde det nu, och det är förvånande. Inte det minsta likt, jag förstår inte varför folk alltid ska jämföra stora fandoms med varandra - som Twilight och Harry Potter.

Bra recension, trevligt att få läsa dina tankar om boken :) Jag måste läsa Insurgent snart... jag är så efter xD (Ja, jag läste HEEEELAAAA... ibland undrar jag om folk läser mina, då jag har märkt att mina recensioner brukar bli ganska långa de med... hehe xD Så nu vet du iallafall att jag åtminstone läste hela xD)

Kram på dig :)

Jag gillade också boken mycket, men älskade den inte som så många andra. Ungefär som dig, alltså :)
Och med det sagt så kanske du förstår att ja, jag läste hela recensionen :D

Känns bra att det finns någon som faktiskt inte ÄLSKAR den för jag har inte läst den och brukar bli besviken av böcker som alla säger är så otroligt bra och som jag sen läser senare än de flesta andra.. Hoppas bara att Divergent inte blir en sån bok och att jag faktiskt gillar den :) Ska nog börja på den imorgon för vill läsa den innan allt för många karaktärer har fått en skådespelare ;)
Och ja, jag läste faktiskt hela recensionen ;)

Jag läste hela och tyckte om din recension =). Har sparat mig länge för dessa böcker och väntar lite till men känns skönt med en lite mer realistisk förväntning.

Jag läste hela, du skriver verkligen bra recensioner! Måste absolut läsa den här boken, känns som jag är en av de enda som inte gjort det än...

Jag läste hela och jag tycker att det är en bra recension :) Tycker inte heller att den är lik THG.

Jag läste hela! ;) Var rädd ett tag (efter vad du skrev på Goodreads) att du inte alls skulle tycka om den, men är glad att det inte blev så. Kan dock inte förstå hur du kan välja Uriah före Four, haha ^^ Visst är Uriah en härlig karaktär, och jag gillar honom riktigt mycket, men ingen kan slå Four. Han är i en klass för sig ;)

Jag är... jag är i chock!

Hur kan jag ALDRIG HA HÖRT TALAS OM DEN HÄR BOKEN?!?!
Shit, shit, shit - vad har jag missat??

Hej Frida, klart jag läser dina recensioner!

Jag har haft Divergent oläst, stående i bokhyllan i ca 1,5 år (pinsamt, I know). Snart så. Snart så. Så säger jag hela tiden. Ändå blir det aldrig av. Nåja, efter att ha läst din recension blir jag om möjligt ännu mer pepp. Jag tror att jag kommer att tycka den är riktigt bra. Dock blev jag lite förvånad, fick intrycket att du inte alls gillade boken när vi pratade om det i förrgår. Well, well. Kul att du pekar ut vad du tyckte om och inte. Jag ska ... försöka prioritera upp den ... hur nu det går ;-)

Jag inte bara läste hela recensionen utan jag tyckte dessutom att den var jättebra skriven! :)

:)
självklart, vet dock inte om jag vågar trassla
mig in i någon ny "stjärnsuccè" igen.
Är lite trött efter Twilight, The hunger games, Vampire academy
mm, visst tycker om fantasy, läser till 95% fantasy.
Men säger som du, börjar tröttna på böcker som alltid har en "heroguy"

Är spänd på din recension av "den röda handsken" har precis läst ut den själv...

Gud, vilken bra recension! Och det vara bara ett plus att den var lång! ;) Jag har Divergent stående i hyllan och kan knappt vänta innan jag kan börja läsa den! ^^

Hade det varit så att jag hade läst Divergent hade jag ABSOLUT läst hela din recension, men nu har jag tyvärr inte det och är lite rädd för spoilers och därför försöker jag läsa recensioner så lite som möjligt på den här boken. Men jag läste i alla fall ungefär hälften av recensionen :D Och eftersom jag själv alltid skriver så här långa recensioner själv så läser jag oftast andra personers långa recensioner också:) Jag tycker långa recensioner är underbart eftersom man kan få ner så mycket tankar om boken då. Visst passar inte alla böcker att skriva långa recensioner på eftersom den kanske inte berör en så mycket, men om en bok verkligen väckt tankar under tiden man läst tycker jag absolut att långa recensio´ner kan vara riktigt trevliga!