{ Foto- och bokblogg á la Frida -

Jane Eyre - Charlotte Brontë

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
När Janes föräldrar dör, lämnas hon bort till sina osympatiska släktingar som efter en tid skickar henne till en skola för fattiga.
Men Jane vill bestämma över sitt eget liv. 18 år gammal tar hon plats som lärare åt en liten flicka på den fina gården Thornfield. Ägaren herr Rochester och Jane känner av en gnista mellan varnadra som är omöjlig att undvika. Men Rochester är rik, Jane är fattig. Och vad är det för konstiga ljud som kommer från vindkammaren? Det stora huset vilar på många mörka hemligheter...
 

Jane Eyre, en ung dam som verkligen tycker att hon är värd det som hon kämpar för. Man fick verkligen magknip över hur hon blev behandlad av hennes släktingar. Man såg hur Jane växte till den personen, den starka, modiga, självsäkra kvinnan hon blev mot slutet, men vilken resa! Jag kan verkligen förstå hur detta blev en klassiker! jag upplevde "Jane Eyre" bättre än Jane Austens "Emma", kanske ska uttrycka mig rätt: mysigare. Böcker som utspelar sig under den viktorianska tiden i England är verkligen mysböcker med klänningar, baler och tilltalsord. 
 
I bokens handling så händer många saker genom bokens gång, men även det kan bli segt ibland såsom det blev. Det kanske även förklaringen varför det tog en bra tag för mig att läsa novellen. Handligen var lika mäktig som en rejäl bit chokladkaka. Man orkar inte allt under en måltid! Man måste ta lite åt gången. Om man kan bli mätt på en handling har jag ingen aning om, men mäktigt var det. Saker och ting hände och tiden gick, såsom Jane mognade och blev en av tidernas modigaste kvinnokaraktären i litteraturen. Jag själv blev en aning inspirerad av henne över hon inte tvekade på vad hennes hjärta sa till henne. Hon bryr sig inte om vad folk kommer att tycka och säga, utan vad hon själv tycker och säger. Jane Eyre kämpar mot toppen, för att mål sitt mål och får många bottennapp på väg dit. Folk som tror att "Jane Eyre" är en kärlekshistoria så vänd era ryggar mot boken. Kärleken är absolut inte fokuset, utan Janes utveckling genom bokens gång, att framstå som den kvinna hon är från den flicka hon var.
 
Det som jag kan känna ibland var att känslor som Jane och andra karaktärer kände var difusa. Ibland hade jag svårt att plocka upp känslan, ibland var det helt fel. Är det för vi har ett annat sätt att skriva ut känslor till ord idag eller är Charlotte Brontë en aning otydlig? Det är svårt att säga. Plus så tror jag att jag inte läste orginalutgivningen av boken så man vet aldrig hur orginalet var. Det är det filuriga med klassiker, för oftast läser man inte orginalet utan en tredje eller tionde utgiving där oftast det är någon ändring i språket för att anpassa det mer till dagens samhälle. Så jag kan tyvärr inte gå så mycket på det. Men i just den här utgivningen kan jag uttrycka mig med att känslorna var en aningen difusa. Speciellt kärleken. 
 

Sidor: 525
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 1990 (1847)
Första meningen: "Det var omöjligt att gå någon promenad den dagen."

 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback