När jag tänker på Johanna Lindbäck så tänker jag på feel-good böcker, mysböcker som är realistiska! Och det är just det som man får uppleva i "Som om jag frågat". Jag älskar hennes bok "Tänk om det där är jag" och den här boken kommer inte långt bak. Bokens huvudkaraktär, John, är en smådeppig kille som inte ser sitt liv med en smula ljus. Hans föräldrat håller på att tjafsa och kan inte få ihop det, hans bästa kompisar blir ihop utan någon riktig förvarning och livet går inte helt enkelt i hans väg. Man mår verkligen bättre av en sådan bok, i alla fall jag gör det. Det är liksom skönt att det är inte ens själv som ibland bara deppar ihop när man har en dålig dag. 

 

Det som jag tycker Johanna Lindbäck har som en egenskap är att kunna skriva om vardagliga situationer som man kan uppleva. Hon gör att vardagliga situationer glänser så de inte låter så tråkiga som de kan upplevas. För det är ingen ovanlig handling såsom huvudrollen får reda på att han/hon är en vampyr. Hon speglar verkligen vilken helvetestid tonårsperioden kan vara och också de stunder då det verkligen känns underbart! Jag får en känsla av att vuxna kan också relatera till deras tonårstid med vänner och hobbys som finns i boken. 

 

Relationerna i boken mella de fina "vardagliga" karaktärerna är gudomliga! Från att John har en hyfsad bra relation med sin pappa till att få agg för honom. Hur en enda kommentar kan vara det som behövs för att få nog. Det som är träffsäkert är språket! Det känns verkligen som jag hör dialekten när dialektord används i boken som "ids". Det skapar också en bild av personerna i romanen. Ja, Johanna Linbäcks böcker är inget annat än mysböcker som är underhållande att läsa!

 

Sidor: 250
Serie: -
Orginalspråk: Svenska

Bokförlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2012
Första meningen: ""Hallå, eller hur? Vad tycker du?""