Imorrn, då så!

 

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4 | Foto: Pia - theneverend.blogg.se | Modell: Jag och Nea - boknea.blogspot.se

 


Igår började ju bokmässan, men det äventyrer som jag kommer att uppleva börjar imorrn vid åttatiden på T-centralen! Då ska jag mäta upp den underbara, freakiga Nea och åka ner till Götet och uppleva en av de största litteraturupplevelserna i år!

Jag peppade lite inför det i något tidigare inlägg och nu är jag superpeppad! :D Och det där med outfiten... Well, kom bara ihåg mitt ansikte så löser det sig! :) Jag kommer att slänga på mig det som finns längst upp från tvätthögen så... Och jag kommer nog att uppdatera bloggen och Instagram [frida_al] (för jag är ju ingen twitter-person) medan jag är där med bilder och kameran är ju med så många mycket bättre bilder kommer ju sen!

Så! Nu måste ni vara supertrötta på bokmässeprat på bloggar! Jag förstår er verkligen, för det är det enda som alla bloggar om! Jag är ledsen att följa strömmen med det (hatar annars att följa strömmen), men hoppar ni överlever ett till sådant inlägg :)


The Catcher in the Rye - J.D. Salinger

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
 Holden Caufield är 16 år och tycker livet är för jävligt, men ibland också så vackert att man kan dö. Han har just blivit relegerad från skolan och ska möta sina föräldrar i New York. Istället dyker han in i Manhattans storstadsdjungel för att under några hektiska dygn leva som en vuxen. Han hinner gå på nattklubbar, möta före detta flickvänner, misslyckas kapitalt med ett hotelläventyr med en call girlinnan familjen obevekligt åter sluter sig kring honom.
 
 The Catcher in the Rye är en sådan typsik bok som man läser i USA i skolan och har blivit som en klassiker tack var det. Jag tänkte mig att det skulle vara en annorlunda bok som jag aldrig ha läst förut, en sådan speciell bok som man inte träffar på ofta. Jag hade fel. Igen. Herregud, hur många gånger har jag fel med mina tankar innan jag läser boken? Ja, oftast! Jag måste verkligen sluta med att ha förväntningar. The Catcher in the Rye handlar om Holden som blir utsparkad från hans privatskola och man får följa honom i tre dagar i färd mot New York från Pennsylvania.
 
Det här är lite som vilken bok som helst med en rebellisk ungdom med. Han svär lite då och då, drar sexuella referenser, gör rebelliska saker och ja "lever livet". Det irriterade mig hela vägen genom boken att jag ej förstod varför den här boken är sådant bra exempel att läsa i skolan?! Varför inte John Greens böcker? Eller Lisa Schroeder? Så Google, min bästa vän, hjälpte mig att få svar. Boken är skriven 1949 vilket då var revolutionerande med rebelliska ungdomar som, hör och häpna, svor, drog sexuella referenser och så. Alltså för 60 år sen så var detta inte... normalt? Boken ska vissligen vara inspirerande för unga att göra det som de vill. Jag kan inte säga att jag blev superinspirerad. Jag tycker mer att Holden var lite av en unge som vägrade att växa upp. Bokus beskriver boken som en "fräck, rolig och desperat insiktsfullroman" vilket är absolut inte de orden jag skulle beskriva boken med. Det positiva med boken var att den inte var allt för långdragen utan snabb i handling och att läsa. Det var absolut ingen plågbok att ta sig igenom. Den är inte lika imponerande som den var för 60 år sen. 
 

Sidor: 230
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Penguin
Utgivningsår: 1949
Första meningen: "If you really want to hear about it, thefirst thing you'll probably want to know is where I was born, and what my lousy childhood was like, and how my parents were occupied and all before they had me, and all tha David Copperfield kind of crap, but I don't feel like going into it, if you want to know the truth."


Emma - Jane Austen

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
Överklassflickan Emma försöker para ihop sin väninna med byns unge kyrkoherde, som i sin tur blir intresserad av Emma, men det är Emmas betydligt äldre granne och mentor, Mr Knightley, som väcker hennes kärlek. Det har läsaren insett långt innan Emma själv har gjort det, men spänningen hålls vid liv ända till slutet. Ska de få varandra? Och vad ska Emmas bortskämde och dominerande far ta sig för om hon gifter sig?
 
Innan jag började sätta tänderna i den här romanen så ögnade jag igenom kommentarer på Goodreads. En meningen som fångade min uppmärksamhet var "She just tells you a story of men and women in her time, and she's good at it!". När jag väl läste boken hade jag meningen inbränt på insidan av huvudet och verkligen förstod hur rätt den här personen på Goodreads hade. Man kan inte formulera sig bättre! En mysbok om lilla Emma, Jane Austens karaktär som absolut inte vill gifta sig. Hon tycker att hennes liv är redan bra och stabilt som det är. Därför vill hon matcha ihop singlar. Hennes första klient är hennes bästa vän som söker en karl att gifta sig med. Sen genom boken går Emma igenom motgångar och överraskningar. Det är inga allvarliga problem som uppstår utan är en lugn underhållande bok som har underhållit många århundranden. 
 
Der som jag också har hört mycket om är hur irriterande Emma ska vara. Jane Austen påstår sig säga att hon ville skapa en "hjälte" som den enda personen skulle gilla henne var Jane själv. Ärligt talat hade jag förväntat mig Emma värre som karaktär än väntat. Hon var i min smak inte jobbig, utan hade för de mesta ett annat sätt att tänka. Hon själv hade ju uteslutit att gifta sig och därför la ingen mer tanke på det, men det händer i flera konfliker i boken som tampas med hennes tyckan om det. Men ändå en förvarning för er alla som har tänkt er att kasta er efter den här boken. Emma har sina stunder då jag blev grymt irriterad på henne. Att hon inte ibland kan lyssna på mina tankar och planer till att lösa saker och ting! Emmas stunder av irritation kan ibland bidra till humor som den här boken ändå består en del av. Jag vet itne hur många gånger jag log för mig själv i Londons tunnelbanor över Emma, Mr Knightley eller någon annan karaktärs uppförande eller yttrande. Det som jag också fick mycket av var extrema personbeskrivningar av alla karaktärer som dök upp i boken. Dessa personbeskrivningar bestod alltid av klass, rang, good-looking or not och relationstatus. Så då vet man vad som var viktigast på den tiden. Språket var faktiskt inte komplicerat, jobbigt, eller segt som vissa engelska klassiker kan vara *host*Roots*host*. Men det tror jag är tack vare den nya upplagan av boken. De har säkert slippat på språket för att anpassa det till dagens ordval. Så, ja en ren och skär mysbok som är en av Jane Austen "felfria novell" enligt många. 
 

Sidor: 392
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Penguin Classics
Utgivningsår: 2011(org. 1815)
Första meningen: "Emma Woodhouse, handsome, clever, and rich, with a comfortable home and happy disposition, semmed to unite some of the best blessings of existence; and had lived nearly twenty-one years in the world with very little to distress or vex her."



 

Som alla andra så pratar jag också om det!

 
Jag speldade in videon i tisdags, så det är därför jag säger "mindre än 2 veckor kvar". Nu är ju det mindre än en vecka!!!!!! :D Och visitkorten som jag snackar om, de har kommit!!! :D :D 
 
 
 
 

Försök tygla elden om du kan


Canon EOS 7D + Canon EFS 60mm f/2.8 macro
 

Försök tygla elden om du kan,
som du håller om lyckan du fann.
Men låt inte elden brinna ut,
låt aldrig ett liv ta slut
för tidigt.


Igelkottens elegans - Muriel Barbery

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
Renée Michel är portvakt i en ståtlig fastighet i Paris finare kvarter. Hon är en självlärd älskare av konst, musik, filosofi och litteratur. Hon lever sitt liv diskret bakom en övertygande schablonbild av den vresiga och obildade portvakten med få intressen utöver katten och skräniga teveprogram.

Tolvåriga Paloma Josse bor med sin familj i en paradvåning i samma hus. Hon är brådmogen, överbegåvad och försöker förgäves bete sig som sina jämnåriga. Hon tycker livet är absurt, känner sig oälskad och har bestämt sig för att begå självmord på sin trettonårsdag.

Renées och Palomas vägar korsas när den japanske affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in.
 

Igelkottens elegans, en roman som upspelar sig i Paris. Jag tror att alla böcker jag har läst där det utspelar sig i Paris har jag gillat och det fortsätter solklart med den här boken! Jag tror att det var de sista 100 sidorna som fick mig verkligen älska boken i helhet! Att allt som hade hänt innan i boken hade en mening. Att allt som har sagts kommer tillbaka som antingen ger en en bitchslap eller en värmande kram. Sånna böcker kan jag inte sluta gilla!
 
Boken skulle aldrig kunna bli det som den är utan dens karaktärer. Renée Michel, portvakten presenterades sig själv i hennes synvinkel i de första sidorna och det var verkligen länge sen jag läste en sådan bra personbeskrivning! Jag var tvungen att lägga en lapp där med orden "En av de bästa personbeskrivningarna på evigheter!". Renée var absolut inte den här typiska karaktären som man kan hitta i de flesta böcker eller filmer, utan hon har verkligen en personlighet, ett förflutet och sin hankatt Leo. Paloma, 12-åringingen, bor i det huset där Renée jobbar i, men det har aldrig lagt märkte till varandra tills då, Kakuro Ozu flyttar in. Paloma är en översmart tjej för sin ålder, men försöker bete sig som alla andra 12-åringar, alltså dumma i hennes perspektiv. Det som hon egentligen gör i hela boken som man får ta del av är "Djup tanke *nummer*" och "Dagbok över världens rörelse *nummer*". Så man kommer verkligen på djupet av Palomas personlighet och erfarenhet. Man får verkligen snabbt uppfattningen av att hon är extremt smart, men man upplever henne ändå som en barn. Det är inte så att det är ett vuxet sinne placerat i ett barns kropp. Renée är också väldigt inteligent, men hon har inte haft chansen i sitt liv att visa det. Hon älskar Leo  Tolstoys verk Anna Karenina (den Tolstoy som katten är döpt efter) och har stor respekt för gamla verk av konst och böcker. Boken Anna Karenina nämns väldigt många gånger i boken så jag var faktiskt nära på att köpa boken medan jag var i London för den har ju nu kommit som film och finns med filmomslaget överallt. I alla fall tycker jag väldigt synd om Renée att hon slutade upp med en portvakt hos snobbar som inte ens ger henne en blick när de passerar. Det är inte enbart huvudkaraktärerna som boken är byggd på. Om inte Kakuro Oxu skulle komma in i bilder så skulle boken aldrig kunna sluta om den gjorde. Alla i huset som bor där som man får en detaljrik beskrivning av Renée av var tvungna att vara snobbiga och bo i ett pamigt hus. Så alla karaktärer som fanns gjorde verkligen boken!
 
Språket i boken är uppbyggd på vilket psyke vi är inne i. Det är väldigt personligt språk, man får en fullständig förståelse av karaktärerna. Paloma börjar nästan varje "Djup tanke" med en japansk dikt som är på tre rader eller fem rader. De kallas något speciellt, men jag kommer inte ihåg. De passar också så bra till hennes djupa tanke som hon tänker på. En favorit som jag har som jag var verkligen tvungen att skriva i min citatbok var denna:
Om du glömmer framtiden
går nuet
förlorat
Sida 128 om någon undrar. Men det får en känsla av vad hon gillar och kanske gör på hennes framtid. Det man också får reda på om Paloma är att hon självlär sig japanska (om jag kommer ihåg rätt så vad hon självlärd om det språket). Renées stycken är ibland om de förflutna ibland nuet och hennes tankar runt dem och kopplingarna mellan nutiden och dåtiden. Man får verkligen en bra koll vad som är viktigt i Paloma och Renées tankar! Det är nog charmen med språket som gör att jag blir så imponerad av språkets flutande skönhet. 
 
Så ja, i helhet så älskade jag boken! Jag satt och grät efter den var slut på flygplanet och blev också lite röd om kinderna kan jag tänka mig för alla såg my tear bending. Men en sådan underbar bok som Igelkottens elegans är värd tårar! 
 

Sidor: 348
Orginalspråk: Franska 
Bokförlag: Sekwa
Utgivningsår: 2009 (org. 2006)
Första meningen: ""Marx har förändrat min världsbild totalt", förklarade Antoine Palliéres i morse, en ung man som i vanliga fall aldrig besvärdigar mig med ett ord."

 

Är det en ny trend att ha bokstavlig sex?

 
Jag vet ju att det redan fanns erotiska böcker redan innan, det har funnits ett tag. Men kommer det bli som en trend såsom romance fantasy har blivit? Sedan Twilight gjorde succé så har både unga och vuxna läst många romance fantasy romaner. Ingen har riktigt kunnat undgå dem. Nu har ju Fifty Shades of Grey blivit sjukt populär! Det ironiska är att det är ju en fanfiction av Twilight, men innerhåller porr på varje sida. Så frågan är: kommer erotiska böcker börja komma in i löpande band i alla bokhandlar? 
 
iPhone 4S
 
Just nu känns det väldigt troligt att fler böcker såsom Fifty Shades of Grey kommer att skrivas och publiceras och bli som en trend inom litteraturen. När jag var i London fick jag se många uppsättningar av Fifty Shades of Grey och en hel del andra erotiska böcker. I vissa bokshoper fanns det en sektion med "erotic books" eller den som jag fotade ovanför. Det var inne på WHSmith och för er som inte vet exakt vad det är för typ av affär så är det lite som Pressbyrån, fast med böcker och tidningar och finns oftast vid tågstationer såsom Paddington (som den här är fotad ifrån), King's Cross etc. De brukar ha 1-100 populäraste böckerna och en hylla med något annat. Den här övriga bokhyllan gick då till Fifty Shades of Grey och andra liknade böcker. Helt enkelt så har sex blivit mer accepterat att ha som ett öppet ämne än för, ja 10 år sen. 
 
Jag kommer ihåg tiden då jag följde första säsongen av True Blood på SVT när det gick. Till de personerna jag berättade det för grimaserade mot mig och tyckte jag var a bit weird. De sa också att deras föräldrar inte tillät dem se de plus de "ville" inte se sådant program. Det var säkert när jag gick i sjuan tror jag (2008) alltså var jag ca 13 år. Jag lovar er gott folk, jag fick inte ett propp i hjärnan av all sex och blod som var med i serien, jag tittade trots allt på serien för handlingen skull. Idag: de flesta ser på Games of Thrones och det har lika mycket sex och blod som True Blood (har jag hört, har ej sett serien). När man nämner att man ser på serien får man positiva reaktioner! 3-4 år sen fick jag negativa vibbar av folk bara genom att jag såg på True Blood. Okej, jag får förkorta min teori med 10 år till 5 år. Erotik och sex på tv har blivit mer vanligare och acceptablet. Och det är just det jag tror händer med böcker! Man kan vara mer öppen med att man läser romaner som består av sex.
 
iPhone 4S
 
Det enda som jag egentligen har emot Fifty Shades of Grey (förutom att det är en fanfiction av Twilight) är att den blev så populär så snabbt och folk köpte boken utan att ens veta om vad den handlar om. Jag såg 11-13 åringar på Goodreads ha den som currently reading. Det kan inte veta vad boken handlade om! Inte för att döma er i den åldern, men kom igen, ni vill väl inte läsa sånt? Jag ville inte det när jag var i den åldern. Inte i den här åldern heller. Jag har inte lust att läsa en bok fylld av sex. Jag har redan fått uppleva det med Nattens begär. Det var min chock. Jag visste absolut inte att det skulle vara så mycket och detaljrikt! Man hade satt boken på ungdomsavdelningen! Förvarning, tack! 
 
Så gott folk så tror jag att vi kommer att få förvänta oss fler böcker såsom Fifty Shades of Grey. Jag sökte runt på erotiska böcker och det finns en hel del redan nu. Det finns en lista på dem på Goodreads, blogginlägg med rekommendationer och så. Men är jag glad för det? Nja, jag kommer nog att strunta i dem, som ni kanske har fattat. Bara inte 11-åringar får tag i sådan böcker av misstag så har jag inget emot sådan böcker. De som gillar sånt, var så god! Läs på! :) Vad har ni förresten för åsikter? :)

När Expert går i konkurs...

Canon EOS 7D + Canon EFS 60mm f/2.8 macro
 
...så är pappa snabb och fixar fram ett nytt objektiv till mig! Självklart ska jag betala för det! Allt på bilden var det 50 hela % på det! :D Canon EF-S 17-85mm f/4-5.6 IS USM, två minneskort med 8GB, ett linslock till objektivet (ingick vissligen inte) och ett UV-skydd! Jag är överlycklig att jag har fått att detta för häften av priset! Skönt då att jag hade pengarna för det! Är överlycklig! :D :D :D :D 

Hintar av Sverige i London

 
Alltså herregud! Jag var verkligen tvungen att göra ett "repotage" om detta! Herregud vad mycket litteratur från Sverige det finns i London! Vart jag än gick från Waterstone's till WHSmith så var det minst 3 böcker med svensk författare! Speciellt på deckar/thrilleravdelningen.
 
Vi i Sverige är verkligen berömda för våra deckare. Jag tror att allt började med att Stieg Larssons böcker blev en sådan stor hit så vi Sverige fick verkligen en chans att få böcker översatta. Speciellt böcker som har fått uppmärksamhet i Sverige. Hypnotisören fick många snygga och bra kommentarer och titta vad man hittade i London! Jag fick en chock när jag såg Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann ligga i skyltfönstret på Waterstone's! Det har blivit en hit i England med!! Jag visste faktiskt inte att svenska böcker fanns här och var i varje bokbutik! Jag har ju fotat de fåtal som jag hittade, och som sagt många deckare!
 
Det som jag finner den engelska litteraturens nackdel är att det är knappt några verklighetstrogna böcker som står tapplade på Young Adult-hyllorna. Allt är ju nästan fantasy och romans! Det uppskattar jag väldigt mycket i svensk litteratur! Att kunna hitta en bok som handlar om helt vanligt vardagsliv! Men trenden om sexiga övernaturliga saker kommer nog fortsätta ett tag till. Jag menar erotika har ju fått sin egna gerne som är stoooor! Men deckarna kommer alltid komma från Sverige! 

Saker som förgyller min vardag

Canon EOS 7D + Caon EF-S 60mm f/2.8 macro
 
Här har ni några av mina fynd från London. Fem böcker, två skivor med Coldplay, nagellack och en fin kopp med ett wonderful citat. Det som jag undvek var de "underbara" tjejerna med balklänningar som fladdrar i vinden.Inte heller så många fortsättningar av serierm bara Rebel Heart av Moira Young. How to Save a Life och Throne of Glass var två böcker jag hade kollat på innan som nu står så fint i min bokhylla! :) Heart och Slated var impulsköp. En verklighetstrogen bok, fyra övernaturlig. Det låter som jag :)
 
Sen ska jag tillägga att Mariam "förgyller" min vardag :P Happy now Mariam? :P

Fahrenheit 451 - Ray Bradbury

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
451 fahrenheit. Det är temraturen som behövs för att tända på papper. Vid 451 fahrenheit brinner papper i orangea lågor. Papper självsantänds vid 451 fahrenheit. Men varför vet Montag om det? Jo, han är en fireman. En fireman som tänder bränder. Motsatsen mot dagens brandsläckare. Han är som en brandtändare. Hans jobb är att bränna upp böcker. Det samhället som Montag lever i är litteraturlöst, eller det är målet som regeringen siktar på. Alla hem är brandsäkra så brandsläkarers jobb är lönlöst. Det som skulle löna sig är att hjälpa regeringen mot ett bokfritt samhälle. Montag trodde att han hade en och samma åsikt om böcker, fahrenheit 451, att bränna ner dem. Men när man jobbar så inpå med böcker hur kan man inte låta bli att titta på första sidan? Det gäller bara att bli nerknuffad från kullen av sina åsikter av tjejen som flytta i samma kvarter.
 

Fahrenheit 451. Celcius 233. Tempraturen då papper blir näring för en eld. Man förstod på en gång att tempraturen var viktig i historien! Det är sådan rubriker som jag verkligen älskar! Tempraturen nämns knappt i boken, men en sådan bra övergrepp om bokens innehåll! Förstår ni vilken chock jag fick när jag fick reda på att bokens skulle handla om att elda upp böcker?! Det är egentligen bara en bok som jag vill elda upp (Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann), men aldrig skulle jag vilja elda upp världens litteratur! Det är så grymt mycket historia och minnen i litteraturen! Tänk dig att förlora den mänsliga historiens historia! Om det inte är så att man vill glömma all historia som bokens regering vill. Alla brandmän kommer inte ihåg att de egentligen en gång i tiden släkte bränder, utan tror att det har gjort detta i generationer. Det tycker jag är en underbar twist och jag verkligen gillade den här dystopin för den är inte för nära sci-fi med robotar och Star Wars och inte långt från vår verklighet. Det är många saker som finns kvar i Ray Bradburys bok. TV:n är ett centrum i boken för frugan till Montag, huvudpersonen, sitter nästan jämt framför den och tittar på sin dokusåpa. Det som är rätt så häftigt är att boken är skriven 1953 och då var TV:n inte så populär som nu och de flesta sitter ju och kollar på sina dokusåpor. Man blir lite skrämd och undrar hur rätt Ray Bradbury hade. 
 
En negativ framtid. Det är just vad alla dystopier speglar. Men det som en sådan dyster berättelse ska också spegla är hopp, vilket jag fick tag om i Fahrenheit 451. Jag kan känna Montags rädsla men nyfikenhet att göra något förbjudet och när han fattar vad den förbjudna frukten är för något, något bra som gynnar hjärnan är då som Bradbury lyckades. Men ändå kunde det bli lite tråkigt och försigbart. Även om boken var kort fanns fåtal partier där man undrar varför det blev så segt. 
 
Som de flesta böcker så har boken budskapet att inte vara för lojal utan att tänka efter vad man gör att man inte gör skitjobbet för någon annan. För egentligen hur långt kan vi människor gå om vi inte märker det vi gör är fel? Hur långt kan vi gå innan vi säger stopp, och vågar vi ens säga stopp. Vart går gränsen? I den här boken som väcker Montag från hans inställning är en grannflicka som flyttar in som är oerhört glad och hörtig och ställer alltid frågan "varför" istället för "hur". Istället för hur ska vi göra det så frågar hon varför ska vi göra det? Jag själv har lärt mig den där läxan själv och av karaktärers och personers misstag, men det kändes som jag fick läxan igen av granntjejen. Hon var absolut min favoritkaraktär i boken. Hon väckte tankarna redan från första kapitlet och höll boken levande med en närvaro i några kapitel. 
 

Sidor: 158
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Simon & Schuster
Utgivningsår: 1953 (utg. på boken jag har är 2012)
Första meningen: "It was a pleasure to burn."

Övrig fakta: Ray Bradbury dog i år i juni månad, en författare som går ur tiden med kommer nog alltid bli ihågkommen av hans verk. Speciellt för Fahrenheit 451.


Att vakna upp i London


Canon EOS 7D + Canon EFS 60mm f/2.8 macro + Canon EFS 18-55mm f/3.5-5.6

Hemma igen efter en underbar helg i London! Jag har shoppat en hel del (BÖCKER!) och ska visa upp böckerna! Det som jag gjorde den här gången var att inte planera vilka böcker jag skulle köpa så det blev en bra blandad mix.
 
Klassikermånaden går suveränt! Jag har hunnit läsa 9 klassiker/bäcker-att-läsa-innan-man-dör. Fyra av de böckerna väntar på att bli recensioner. Läser just nu Jane Eyre som just nu är väldigt bra och hemskt. Tycker fruktansvärt synd om Jane. 
 
Jag börjar känna att plugget börjar dra igång extremt i skolan så bloggen får inte sin fina tid som den fick förut på kvällarna, men jag bloggar, så ni kommer inte sakna mig! :) Jag tänker absolut inte vara den typsika bloggaren och säga "förlåt att jag inte har bloggat, skolan kom i vägen" i nästa inlägg! Jag gör som vanligt! Bloggar när jag har tiden :) Ha en grym vecka!

Meanwhile in London


Here I go again


Canon EOS 450D + Canon EFS 18-55mm f/3.5-5.6 (?)
 
GISSA VART JAG SKA VARA I HELGEN? :P

Animal Farm - Alex Haley

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
Animal Farm, vad är detta för berättelse? Den utspelar sig på en bondgård med en strikt bonde vid namn Mr Jones. Men en ekonomisk kris drabbar bonden och flaskan med alkohol med nappflaska för honom. Djuren, snarare galtarna Napoleon och Snowball ser chansen att kunna ta makten från bonden, människorna. En revolution utbryter på bondgården! Den viktigaste reglen är självklart: Four legs good, two legs bad. Det är den fina boken på ytan. Det finns så mycket mer under ytan! Boken publiceringsår är 1945, efter andra världkriget och boken är en förlöjling av en av Sovjetunionens ledare Stalin. Den här historien skulle aldrig finnas om inte kommunismen inte skulle uppstå. 
 
En bok som ska vara seriös som börjar med att djur pratar. Hur tror ni jag reagerar? Jag sitter och småskrattar nervöst och tror att jag har läst fel, men nopp, det har jag inte! Jag var tvungen att säga det högt till pappa. Två grisar som pratar och heter Napoleon och Snowball... Den första tanken var nog att i Frankrike kan man få fängelsestraff för att döpa en gris till Napoleon. Frågan är ju då om Animal Farm blev ens publicerad i Frankrike, eller om de bytte ut namnet. Sen kom tanken med att jag har läst fel, djur pratar inte i seriösa böcker. Men boken är ju en förlöjlig av Stalin och kommunismen. Det är en snabb berättelse om hur Stalin tog makten, fast i det här fallet, hur galten Napoleon tog över en hel farm. Om man vet hela historien om hur Stalin kom till makten så vet man hur Animal Farm har för händelseförlopp, men man vet inte vem som är vem. Jag själv har svårt att jämföra med den riktiga historien för jag vet inte så mycket om revolutionen i Sovjet. Men underhållanden var boken! Jag kan förstå varför det blev en sådan klassiker som den har blivit! 
 
Men annars i vanliga fall tror jag inte att detta är en bok som man drar ut från bokhyllan hur som helst och läser. Den är inte underhållanden på det sättet som exempel Johanna Lindbäcks böcker är. Detta är två karaktärer på underhållning. Underhållningen i Animal Farm är just att förstå kritiken som Orwell slänger ut sig och vem tycker inte det är underhållanden med grisar och djur som pratar? :)
 

Sidor: 120
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Penguin Book
Utgivningsår: 1944
Första meningen: "Mr Jones, of the Manor Farm, had locked the hen-house for the night, but was too drunk to remember to shut the pop-holes."

 

Roots - Alex Haley

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
Bokens innehåll är verkligen en kort beskrivning av. Alex Haley, en svart amerikan, gjorde en släktforskning som ledde hela vägen över Atlanten till Afrika. Detta är hans infomation och synvinkel. Min pappa sa att detta är ett måste att läsa. Den handlar mest om slaveriet i Nordamerika, hur de lastade över en massa människor för att arbeta för inget betalt. Livet som slaverna fick var inget vidare och egentligen är detta ingen vidare fakta/källa i sig om slaveri för det är Alex Haleys syn på slaveri, och farmerna och åkerna som de flesta svarta afrikarna slavade på. Men hemska händelser som jag tror att många hade som upplevelser händer i boken gång på gång.  Kunta Kinte, Alex Haleys gammelgammelgammelgammel(?)pappa är den personen man följer mest i boken. Det var han som blev lastad på ett fartyg mot det okända. Sex generationer till sen kommer vi till Alex Haley i högsta person. En bok som egentligen sträcker sig genom två århundranden.
 
Språket i boken är hemskt! Det är tråkigt, segt och Alex Haley ordbajsar en hel del. Det var verkligen lätt att somna efter att läst några sidor i boken. Men vad hade man förväntat sig från någon som gjorde en bok av sin släktforskning. Annars tror jag att boken skulle bli så mycket bättre! Släktforskningar är intressanta, enligt mig såklart! Jag själv skulle vilja göra det på min släkt efter att tagit reda på att jag är en klon av min fina morfars mor. Så språket sänker boken som in i bänken så jag led när jag läste boken. Karaktärerna kommer man inte riktigt in på djupet, men det kan jag förstå! Detta är en ju en släktforskning, man vill inte göra en allt för klar bild av en person som har funnits och bilden av den är helt fel. 
 
Alltså jag uppskattar författarens sökning efter sina egna rötter och budskapet som boken lyfter fram. Problemet är ju att språket är otroligt ointressant. Karaktärerna kändes lite för tomma. Och att det tog mer än en månad för mig att läsa ut den är ett bevis på bokens seghet. Så, är detta en bok värd att läsa? Så svårt fråga! Ja, för man får upp ögonen för slaveriet i USA och har historiska tillägg även om den är inte perfekt som en källa. Men läs inte denna om du är ute efter en skön litterär bok. Den kommer då att få dig att tappa suget att läsa böcker! Jag lovar!
 

Sidor: 639
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Picador
Utgivningsår: 1977
Första meningen: "Early in yhe spring of 1750, in the village of Juffure, four days upriver from the coast of The Gambia, West Africa, a manchild was born to Omoroand Binta Kinte."


The Princess Bride - William Goldman


Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
Som länderna Florin och Guilder ligger på gränsen till krig, är motvilliga prinsessan Buttercup förkrossad av förlusten av sin sanna kärlek och tvingas att gifta sig prins Humperdinck. Men det är ingen lätt väg till bröllopet. Att bli kidnappad och räddad hela tiden är ett äventyr i sig. Under dessa bländande äventyr möter man Vizzini - det kriminella filosofen som gör vad som helst för en påse full med guld, Fezzik - den milda jätte, Inigo - spanjoren som stålet törstar efter hämnd och greve Rugen - det onda hjärnan bakom det hela. Den som hoppar in i deras berättelser är Westley, prinsessan Buttercups sanna kärlek och en mycket god vän till en mycket farlig pirat. Alla personer på plats för nu är det äventyret kvar!
 
Olala, The Princess Bride, riddarsagan med prinsessor... Right... Nä, boken var absolut inte något som jag hade förväntat mig. Jag tänkte att Buttercup redan var prinsessa innan bokens början, men näj näj. Hon ska ju vara "världens" vackraste kvinna som inte är adelskvinna och så klart vill prinsen då gifta sig med henne "We don't need to love each other...." Bra relation, right? När kommer riddarer i rustningar och lansar? Well, jag tror att jag grabbade tag i fel bok då... Jag hade fel bild av hela boken och blev besviken på det. 
 
Fram för allt namnet Buttercup, du skämtar! Och det roligaste är att hon beter sig som sitt namn, dumt! Jag menar hon tror på alla lögner som framförs till henne, tänker gifta sig med en man som hon aldrig kommer att älska och jag ville ibland ge henne en örfil. Samma sak med Humperdinck! Om man döper karaktärer till sånna namn är det nästan som meningen med karaktären är att skratta åt den. Herregud... Westley, come on, kan den killen göra allt? Kan han inte känna någon smärta?! Vissligen inte! Han är för guds skull inte en farm boy som är egentligen 007. Och jag tycker nästan synd om Westley att gilla en tjej som skriver ett brev till honom så här:
" ' Westley, my passion, my sweet, my only, my own. Come back, come back. I shall kill myself otherwise. Yours in torment, Buttercup.' " She looked at Humperdinck. "Well? Do you think I'm throwing myself at him?"
"It does seem a bit forward," the Prince admitted. "It doesn't leave him a great deal of room to maneuver."
"Will you help me to improve it, please?"
"Well, why don't we just begin our letter with 'Divine Westley,' and appeal to his sense of modesty," the Prince suggested.
Buttercup began to write, stopped. "Does 'divine' begin de or di?"
Alltså kom igen.... 
 
Jag hade helt enkelt dömt den här boken fel från första början, det var kanske därför jag började tänka på alla irritationsproblem... Men jag gillade sidohistorien en aning med Fezzik, Vizzini och kompani. Men det kan tyvärr inte höja boken. The Princess Bride har ju blivit en klassiker på 30 år tror jag och det finns också en film som sägs vara bättre en boken så jag tror att det är den jag kommer att kolla på fram över på filmfronten och kunna tycka att den är bättre. Who knows?
 

Sidor: 358
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Harcourt Books
Utgivningsår: 2007 (1973)
Första meningen: "The year that Buttercup was born, the most beautiful woman in the world was a French scullery maid named Annette."


Last Thursday night (well, evening...)

 
Den hela perfekta dagen började med att träffa de goa bokbloggsläget med ett tillskott med Pia från bookrelated.
 
 
Men INGET kan slå den middagen jag fick dela med bland annat KRISTIN CASHORE!!!! Oh perfect Rowling! Jag har pratat med henne, sett henne och ätit tillsammans med henne! Hur svimmade jag inte på kuppen? Sen fick jag en underbar kontakt med folk från Semic. Det som toppade allt var att det var otrolgt god mat!! Herregud! Det känns så overkligt nu! Sen var jag lite nördig att jag tog med mig alla tre böcker från hennes serie och fick underbara autografer i dem! Holy Rowling! Jag svävar fortfarande på moln....! <3 <3 <3

Pojken i randig pyjamas - John Boyne

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
Berlin 1942. Den nioårige Bruno kommer hem en dag och upptäcker att alla hans saker håller på att packas i lådor. Hans pappa har blivit befordrad och hela familjen måste flytta till ett annat hus långt, långt, borta där det inte finns någon att leka med och inget att göra. Ett staket sträcker sig så långt ögat kan nå och på långt håll kan han se de märkliga människorna som staketet skiljer honom från. Bruno, som drömmer om att bli upptäckare, bestämmer sig för att ta reda på mer om sin omgivning. På sin vandring träffar han en pojke vars liv och situation är helt olika hans egna och deras växande vänskap får förödande följder.
 

Pojken i randig pyjamas är inte direkt en klassiker, men en bok värd att läsa och är en bok man måste läsa innan livet slutar! Samma sak med Boktjuven. Andra världskriget är en viktig händelse i historien och man kan inte undvika den historien i litteratur. I den här boken får man en inblick av Brunos liv. Perspektivet som Bruno har är ju helt olik från dem man brukar på se från andra världskriget. Oftast får man se allt från offrens synvinkel, men i den här boken så se man från "fiendens" sida. Bruno kan jag inte direkt säga är en fiende för han vet knappt att det är krig som pågår! Hans pappa är en stor ledare för nazisterna, men han har ingen aning om det. det enda som han vet är att pappas jobb gjorde att de var tvungna att flytta från hans vänner och liv i Berlin! Hela boken känns så naiv och om man inte visste ett dugg om andra världskriget skulle man aldrig fatta vad som egentligen pågick. Jag gillar att man får se hur många på "fiendens" sida som egentligen inte villatt detta inte ska hända. 
 
Brunos äventyrsfärder leder ju till ett koncentrationsläger (som han inte fattar!) och träffar en pojke i randig pyjamas lika gammal som honom. Det som jag tycker är så oskyldigt är att de pratar. Det som egentligen är det irriterande delen är att pojken i randig pyjamas vet allt om kriget och säger saker som att lägret är dåligt, läskigt och jobbigt, men Bruno förstår inte det! Han tror att det är en by av något slag och tror att det så roligare där än hemma hos honom där hans mamma och pappa bråkar, killar i uniformer går runt och en syster som kan inte vara mer irriterande. Boken är väldigt naiv och barnslig, men allvaret ligger i bakgrunden, en fin konstrast. 
 
Jag hade sett filmen innan jag läste den (dumma skola! Tvingar folk att se filmen innan man har hunnit läsa boken!) och är lite irriterad på mig själv att jag gillade filmen mer än boken. Jag känner att boken fick mer fyllning när jag tänkte karaktärerna såsom jag såg dem i filmen. Slutet i filmen måste jag också erkänna var så mycket bättre och sorgligare än bokens! Bokens slut gjorde inte att alla runt omkring fick en  tanke såsom slutet i filmen presenterade det! Det är jobbigt att säga att filmen hade sina plus, men den skulle aldrig kunna skapas utan boken! 
 

Sidor: 173
Orginalspråk: Engelska 
Bokförlag: DAMM
Utgivningsår: 2006
Första meningen: "En eftermiddag när Bruno kom hem från skolan fann han till sin förvåning att Maria, familjens husa - som alltid brukade hålla huvudet nerböjt och aldrig lyfte blicken från golvet - stod i hans rum och drog ut alla hans ägodelar ur garderoben och packade ner dem i fyra stora trälårar, till och med de saker han hade gömt längst in och som tillhörde honom och som ingen annan hade något med att göra."

Citat: "Heil Hitler", sa han vilket, antog Bruno, var ett annat sätt att säga: Ja, adjö så länge, och ha det så trevligt i eftermiddag. 

sida 48


Alice i Underlandet - Lewis Carroll

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 

Jag behöver väl inte ens berätta vad Alice i underlandet handlar om? Magkänslan säger mig att alla är fullt medvetna om Alices fina äventyr i underlandet som hon kom in i efter att ha följt efter en vit kanin med ett fickur i handen som gör att hon faller ner i ett hål. Ner till underlandet. Sen tror jag att det finns nog många version på den sagan, det märkte jag efter att ha läst den här versionen. En nyöversättning av den till svenska och några saker blev faktiskt bortglömt. Det nämndes också i efterskriften. Kanske en förkortad version, men då borde det stå på boken, right?

 

Ärligt talat. Lewis Carroll måste ha varit hög på någonting när hans skrev den här romanen. Seriöst! Inget hänger ihop av det händelserna som händer, inget är viktigt eller oviktigt! Det är svårt att svälja det man läser för det är så ologiskt som det kan bli. På baksidan av boken sätter dem verkligen huvudet på spiken med att säga att "Allt kan hända i den här världen, allt är självklart enligt drömmens upp-och-nervända logik." Så kan man jämföra boken som en dröm? Well, troligtvis för ibland så jag har också upplevt att mina drömmar är lite ologiska och har ingen röd tråd i sig, men mina drömmar har ingen början, det har den här boken. Glad är jag för det för annars skulle jag aldrig kunna läsa det!  Så om hela handlingen är lite som en dröm med ingen röd tråd i, hur tusan blev det en klassiker? När jag väl läste den tänkte jag verkligen hur en sådan osammanhängande saga utan budskap kan fått en sådan viktig roll i litteraturen? Den tanken gör mig galen. Antingen förstår jag inte bokens "fina" budskap, eller så har jag rätt med att säga att det inte finns något.

 

Jag gillar faktiskt sjukt nog historien, men varför gör jag det?! Är det för att man har växt upp med historien, att man vet pretty much vad som händer. Man är uppväxt med att veta vad Alice i underlandet är, såsom man vet vad Star Wars är för något. Jag gillar också den viktorianska tonen i boken. Men jag blev mer underhållen av boken än vad jag trodde för jag tänkte på "teorin" av hur Alice i underlandet uppkom, från romanen "The Looking Glass Wars". Den var nästan logisk och passade in så bra, men jag vet lika bra som ni att det inte var en riktig person från Wonderland som kom och berättade allt för Lewis Carroll (inte för det var helt så heller, vill inte avslöja för mycket). "The Looking Glass Wars" är ju en omtolkning av Alice i underlandet och en riktigt bra en. Den är värd att läsa före som efter man har läst Alice i underlandet för det får en att tänka på hur fasiken Lewis Carroll också kom på en sådan historia. En historia om nonsens och ordlekar (ska ju vara bättre på engelska då) som blev en av litteraturens klassiker.

 

Sidor: 111
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Klassikerserien i repris (Bonnier Carlsen)
Utgivningsår: 2011 (eng. utg. 1865)
Första meningen: "Alice började bli riktigt trött på att sitta bredvid sin syster på stranden och inte ha någonting att göra."

Annan fakta: Lewis Carroll riktiga namn är Charles Lutwidge Dodgson. Så egentligen var det Dodgson som skrev boken. När han skrev matematiska verk så andvände han sig utav hans riktiga namn, medan alla hans barnböcker står under namnet Lewis Carroll. Varför har jag inte riktigt hittat ett trolig källa på. 


BLACKANDWHITEANDSOMEGREY

 
Nu har jag fixat en design här och till min recensionsida. Jag har lagt lite extra energi på min recensionsida med nya inlägg och nytt utseende. Men vad tycker ni om den nya designen? Borde jag haft lite färg nu när vi väl väntar in höstkvällarna? 

JAG FREAKAR UT TOTALLT

JAG HÅLLER PÅ ATT BERÄTTA FÖR VÄRLDEN SÅ JAG FORTSÄTTER GÖRA DET. PÅ TORSDAG KOMMER JAG AV ALLA MILJARDER PÅ JORDEN KOMMER ATT FÅ TRÄFFA FREAKING KRISTIN CASHORE OCH SAMTIDIGT ÄTA PÅ LYXKROG! LIVET LEKER VERKLIGEN MED MIG! JAG KOMMER ATT LEVA PÅ ADRENALIN TILLS TORSDAG! HERRE MIN GUUUUUUD!

My blog, my rules

 
Det som jag tänkt på är jag kommer inte kunna ge klassiker ett rättvist betyg, så på en hel månad, hör och häpna kommer recensionerna inte ha ett betyg på sig! Som sagt det är så svårt att döma en klassiker för de flesta kommer ha ett tråkigt språk  för att de är så gamla och det brukar påverka mitt betyg. Så inga betyg, där med basta! Just so you know! :)

Klassikerna är samlade och klara!

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4

 

September månad gott folk och min första temamånad med enbart klassiker!! Hur kommer jag överleva? Det får vi se! Planerat nu har jag 17 stycken klassiker, vi får se hur många jag klarar av! Kanske det kommer att bli en icke-klassiker på sidan av, men den kommer då recenserat efter september månad! Jag är suuupertaggad så nu kör vi! De två som läses nu är (fortfarande) Roots av Alex Haley och Alice i Underlandet av Lewis Carroll.

Skinned - Robin Wasserman

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
Jag vill inte detta. Jag vill hellre dö. Kan inte förstå det? Detta är inte jag! Detta är en plåthög med mina minnen! Det ser inte ut som jag! Det låter inte som jag! Varför lever jag? Jag borde vara död. Död och förevigt borta...
 
Lia borde vara tacksam för att hon fortfarande lever. Dagens teknologi har gått så fort framåt så man har hittat en metod att lagra hjärnas minnen och åsikter och kunna ladda ner det i en hel ny kropp är ett stort framsteg. Men att leva som en robot gör att vardagen för Lia inte bli som förut. Hon kommer aldrig kunna bestå som en populära tjejen hon var med hennes kompisar och pojkvän. Men den värsta känslan är väl när hennes lillasyster försöker sno allt från hennes gamla liv och hela skolan stirrar på henne med en annan avsikt än förut. Hon har blivit en Skinner. 
 

Jag fick ofrivilligt magknip av den här boken. Den är obehaglig rakt igenom. Tänk er själva en människa i en robots kropp. En Skinner som det kallas i boken. Jag hoppas fullständigt att det är inget som framtiden kommer att bjuda på det var sjukt rakt igenom. Lia levde som en populär tjej som ingen vill vara med längre efter bilkraschen hon var med om. Ingen vågar prata med henne för hon är en robot. Men alla vågar slänga föraktade blickar åt den före detta levande tjejen. Nu är hon en död i en robots som kapten. Lia var verkligen skolans bitch innan i mina ögon. Och hon beter sig lite så efteråt när alla undviker henne, till och med hennes vänner. Hon är lite naiv med tanken att allt kan gå tillbaka som det var förut. Lika väl som jag tycker synd om henne har jag lika svårt att gilla henne. Hon är en hårdflörtad person...
 
Men det fanns en person som var värre än Lia, hennes syster. Det var mest hon som gjorde att jag fick magknip! Hon var verkligen rent ut av elak! Jag själv har en syster och jag vet att sådant rent hat kommer aldrig mellan systerband oavsett hur skadat det är. Varje gång hon var med på en sida ville jag stänga boken och lämna tillbaka den till bibblan, det var nog därför det tog ett tag att läsa den. Egentligen hela Lias familj var inga personer värda att gilla. Och så går vi ut över hela boken och frågar oss själva var någon värd att gilla? Nä, inte direkt.
 
Det som jag tycker var en aning intressant är bokens frågeställning.Vad är det det räknas som mänsligt? Är Lia mänsligt även om hon inte har sin egna kropp, men hennes minnen? Var går gränsen? Det är många åsiker om det i boken och jag har inte riktigt ställt mig på någon sida än. För om det var en själv skulle man tycka att man var mänsligt! Man lever ju fortfarande men inte i sin egna kropp bara. Om det inte skulle varit jag så skulle jag nog mer luta till att det är en robot, inget är mänsligt med en robot! Man kan programmera den till vadsomhelst. Det beror helt enkelt vilken synvinkel man ser allt ifrån. Och i boken är man ju Lia, och hon är ju roboten med hennes minnen. Nä, det är en svårt frågeställning, men glad för att den finns! 
 

Betyg: 4/10
Serie: Cold Awakening #1
Sidor: 361
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Simon Pulse
Utgivningsår: 2008
Första meningen: "Lia Kahn is dead."