{ Foto- och bokblogg á la Frida -

Igelkottens elegans - Muriel Barbery

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
Renée Michel är portvakt i en ståtlig fastighet i Paris finare kvarter. Hon är en självlärd älskare av konst, musik, filosofi och litteratur. Hon lever sitt liv diskret bakom en övertygande schablonbild av den vresiga och obildade portvakten med få intressen utöver katten och skräniga teveprogram.

Tolvåriga Paloma Josse bor med sin familj i en paradvåning i samma hus. Hon är brådmogen, överbegåvad och försöker förgäves bete sig som sina jämnåriga. Hon tycker livet är absurt, känner sig oälskad och har bestämt sig för att begå självmord på sin trettonårsdag.

Renées och Palomas vägar korsas när den japanske affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in.
 

Igelkottens elegans, en roman som upspelar sig i Paris. Jag tror att alla böcker jag har läst där det utspelar sig i Paris har jag gillat och det fortsätter solklart med den här boken! Jag tror att det var de sista 100 sidorna som fick mig verkligen älska boken i helhet! Att allt som hade hänt innan i boken hade en mening. Att allt som har sagts kommer tillbaka som antingen ger en en bitchslap eller en värmande kram. Sånna böcker kan jag inte sluta gilla!
 
Boken skulle aldrig kunna bli det som den är utan dens karaktärer. Renée Michel, portvakten presenterades sig själv i hennes synvinkel i de första sidorna och det var verkligen länge sen jag läste en sådan bra personbeskrivning! Jag var tvungen att lägga en lapp där med orden "En av de bästa personbeskrivningarna på evigheter!". Renée var absolut inte den här typiska karaktären som man kan hitta i de flesta böcker eller filmer, utan hon har verkligen en personlighet, ett förflutet och sin hankatt Leo. Paloma, 12-åringingen, bor i det huset där Renée jobbar i, men det har aldrig lagt märkte till varandra tills då, Kakuro Ozu flyttar in. Paloma är en översmart tjej för sin ålder, men försöker bete sig som alla andra 12-åringar, alltså dumma i hennes perspektiv. Det som hon egentligen gör i hela boken som man får ta del av är "Djup tanke *nummer*" och "Dagbok över världens rörelse *nummer*". Så man kommer verkligen på djupet av Palomas personlighet och erfarenhet. Man får verkligen snabbt uppfattningen av att hon är extremt smart, men man upplever henne ändå som en barn. Det är inte så att det är ett vuxet sinne placerat i ett barns kropp. Renée är också väldigt inteligent, men hon har inte haft chansen i sitt liv att visa det. Hon älskar Leo  Tolstoys verk Anna Karenina (den Tolstoy som katten är döpt efter) och har stor respekt för gamla verk av konst och böcker. Boken Anna Karenina nämns väldigt många gånger i boken så jag var faktiskt nära på att köpa boken medan jag var i London för den har ju nu kommit som film och finns med filmomslaget överallt. I alla fall tycker jag väldigt synd om Renée att hon slutade upp med en portvakt hos snobbar som inte ens ger henne en blick när de passerar. Det är inte enbart huvudkaraktärerna som boken är byggd på. Om inte Kakuro Oxu skulle komma in i bilder så skulle boken aldrig kunna sluta om den gjorde. Alla i huset som bor där som man får en detaljrik beskrivning av Renée av var tvungna att vara snobbiga och bo i ett pamigt hus. Så alla karaktärer som fanns gjorde verkligen boken!
 
Språket i boken är uppbyggd på vilket psyke vi är inne i. Det är väldigt personligt språk, man får en fullständig förståelse av karaktärerna. Paloma börjar nästan varje "Djup tanke" med en japansk dikt som är på tre rader eller fem rader. De kallas något speciellt, men jag kommer inte ihåg. De passar också så bra till hennes djupa tanke som hon tänker på. En favorit som jag har som jag var verkligen tvungen att skriva i min citatbok var denna:
Om du glömmer framtiden
går nuet
förlorat
Sida 128 om någon undrar. Men det får en känsla av vad hon gillar och kanske gör på hennes framtid. Det man också får reda på om Paloma är att hon självlär sig japanska (om jag kommer ihåg rätt så vad hon självlärd om det språket). Renées stycken är ibland om de förflutna ibland nuet och hennes tankar runt dem och kopplingarna mellan nutiden och dåtiden. Man får verkligen en bra koll vad som är viktigt i Paloma och Renées tankar! Det är nog charmen med språket som gör att jag blir så imponerad av språkets flutande skönhet. 
 
Så ja, i helhet så älskade jag boken! Jag satt och grät efter den var slut på flygplanet och blev också lite röd om kinderna kan jag tänka mig för alla såg my tear bending. Men en sådan underbar bok som Igelkottens elegans är värd tårar! 
 

Sidor: 348
Orginalspråk: Franska 
Bokförlag: Sekwa
Utgivningsår: 2009 (org. 2006)
Första meningen: ""Marx har förändrat min världsbild totalt", förklarade Antoine Palliéres i morse, en ung man som i vanliga fall aldrig besvärdigar mig med ett ord."

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback