{ Foto- och bokblogg á la Frida -

Skinned - Robin Wasserman

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
Jag vill inte detta. Jag vill hellre dö. Kan inte förstå det? Detta är inte jag! Detta är en plåthög med mina minnen! Det ser inte ut som jag! Det låter inte som jag! Varför lever jag? Jag borde vara död. Död och förevigt borta...
 
Lia borde vara tacksam för att hon fortfarande lever. Dagens teknologi har gått så fort framåt så man har hittat en metod att lagra hjärnas minnen och åsikter och kunna ladda ner det i en hel ny kropp är ett stort framsteg. Men att leva som en robot gör att vardagen för Lia inte bli som förut. Hon kommer aldrig kunna bestå som en populära tjejen hon var med hennes kompisar och pojkvän. Men den värsta känslan är väl när hennes lillasyster försöker sno allt från hennes gamla liv och hela skolan stirrar på henne med en annan avsikt än förut. Hon har blivit en Skinner. 
 

Jag fick ofrivilligt magknip av den här boken. Den är obehaglig rakt igenom. Tänk er själva en människa i en robots kropp. En Skinner som det kallas i boken. Jag hoppas fullständigt att det är inget som framtiden kommer att bjuda på det var sjukt rakt igenom. Lia levde som en populär tjej som ingen vill vara med längre efter bilkraschen hon var med om. Ingen vågar prata med henne för hon är en robot. Men alla vågar slänga föraktade blickar åt den före detta levande tjejen. Nu är hon en död i en robots som kapten. Lia var verkligen skolans bitch innan i mina ögon. Och hon beter sig lite så efteråt när alla undviker henne, till och med hennes vänner. Hon är lite naiv med tanken att allt kan gå tillbaka som det var förut. Lika väl som jag tycker synd om henne har jag lika svårt att gilla henne. Hon är en hårdflörtad person...
 
Men det fanns en person som var värre än Lia, hennes syster. Det var mest hon som gjorde att jag fick magknip! Hon var verkligen rent ut av elak! Jag själv har en syster och jag vet att sådant rent hat kommer aldrig mellan systerband oavsett hur skadat det är. Varje gång hon var med på en sida ville jag stänga boken och lämna tillbaka den till bibblan, det var nog därför det tog ett tag att läsa den. Egentligen hela Lias familj var inga personer värda att gilla. Och så går vi ut över hela boken och frågar oss själva var någon värd att gilla? Nä, inte direkt.
 
Det som jag tycker var en aning intressant är bokens frågeställning.Vad är det det räknas som mänsligt? Är Lia mänsligt även om hon inte har sin egna kropp, men hennes minnen? Var går gränsen? Det är många åsiker om det i boken och jag har inte riktigt ställt mig på någon sida än. För om det var en själv skulle man tycka att man var mänsligt! Man lever ju fortfarande men inte i sin egna kropp bara. Om det inte skulle varit jag så skulle jag nog mer luta till att det är en robot, inget är mänsligt med en robot! Man kan programmera den till vadsomhelst. Det beror helt enkelt vilken synvinkel man ser allt ifrån. Och i boken är man ju Lia, och hon är ju roboten med hennes minnen. Nä, det är en svårt frågeställning, men glad för att den finns! 
 

Betyg: 4/10
Serie: Cold Awakening #1
Sidor: 361
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Simon Pulse
Utgivningsår: 2008
Första meningen: "Lia Kahn is dead."

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback