8|52 Man har tid för allt om man vill

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
[52 veckor är en utmaning för mig själv där jag ska fota ett foto riktat till ett tema varje vecka i ett helt år.]

Inte bara tennis - Peter Barlach

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
John är 11 år och hans största intresse är tennis. Även om han inte är bäst så är det som han kan glänsa i. Han vill alltid imponera på sin mamma som kommer in den sista kvarten på träningen och ser honom spela. Han vill att hon ska vara stolt över honom. Men när Johns mamma dör i en trafikolycka känns inte tennisen lika viktig längre. 
 
Jag skulle nog aldrig plockat upp den här boken om det inte var för att det är Peter Barlach som har skrivit den. Detta är hans debutbok och jag visste redan innan att den inte var ämnad för min ålder, utan yngre. Men ändå vad jag lite nyfiken. Jag ville kolla lite hur han skriver när det inte gäller kaxiga tjejer som Caroline. Så i den här boken får man följa John, en kille som är 11 år och har en grej för tennis. Han är kanske inte den bästa i den sporten, men man märker att det är något han brinner för. Han finner stöd hos sin mamma, men när hon går bort så blir det inte sig likt. Det vet man väl redan.
 
Man har oftast läst om ungdomar som förlorar en som är nära och försöker gå igenom det. Aldrig har jag läst om en 11-årig kille. Men jag känner igen mig i scener och situationer i boken. När jag var sex år började jag på simhopp och gick i sex år och när mamman satt på läktaren så kände jag av den där lilla pressen som jag upplever John har när hans mamma tittar på. Det gör skillnad när man är medveten om att någon man gillar titta på. När jag fick uppleva sorg så var jag i chockfas ett bra tag, lite som John är när hans mamma går bort. Men allt är inte förklarat så djupt, utan på en enkel nivå så vem som helst skulle förstå. 
 
"Jag orkar inte höra Sofies (systern) skrik och gråt. Dessutom gillar jag inte att pappa tröstar henne för att hon låter. Bara för att jag inte gråter precis nu."
 
Att göra tunga känslor lite lättare att förstå sig på lyckas Barlach med, men som sagt det är verkligen inte en bok riktad för mig. Fel ålder helt enkelt. Jag känner verkligen av det när jag läser boken, vilket gör att jag inte kan bedöma den rätt så rättvist. För storyn i sig är viktig, men ganska seg och inte så händelsefylld, utan snarare som en process utan klara tecken när det skiftar från en punkt till en annan. Det skulle nog vara en kanonbok för de som är i 12-års åldern, men för mig? Nej. Kan inte säga att jag kan "njuta" av den på samma sätt...
 

Sidor: 220
Serie: Finns fristående fortsättningar
Orginalspråk: Svenska
Bokförlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2007
Första meningen: "För en gång skull så funkar min backhand."


FETASTE BOKTRÄFFEN EVER!

Herregud! Jag har inte haft tiden att skriva om hela eventet än förrän idag! Jag har redan sett att fler har skrivit om det på bloggar, twitter och instagram och jag är så överlyckligt glad över att folk verkade uppskatta det! Det värmer verkligen mitt hjärta oerhört mycket, så tack allesammans! Jag <3 er!
 
(Foto: Nea)
 
Så, nu har jag tänkt mig att ta er steg för steg hur detta fina eventet gick till. Vi fick en halvtimme på oss att förberedda inne i bibblan, packa goodiebags och ställa ut fika innan biblioteket innan öppnade och alla fina deltagare kom! Jag ska inte ljuga, utan säga att det var verkligen 30 stressiga minuter plus att jag var grymt nervös för att ha glömt någoting och att ha gnagandes i huvudet allt som skulle ske under dagen (och allt som kunde gå fel). Så jag är verkligen så glad över mina fina co-workers Anna, Amelie, Pia och Nea! Och självklart tack för Ebba som hjälpte till under dagen!
 
(Foto: Nea)
 
Men de 30 minutrarna passerade och folk öste in och jag var otroligt lycklig och glad och... ja väldigt svettig! Jag kände hur håret klibbade sig fast i nacken. Inte vet jag hur många jag ursäktade mig för att jag var lite blöt på ryggen. Men en sådan glädjevåg som jag var med om, det har jag inte varit med om på länge! Det var verkligen fantastiskt att se er allihopa!
 
(Bild: Fyra första - Pia - Sista - Nea)
 
Sen drog allt igång! Anna höll i quiz och lekar med stöd av oss andra och jag intervjuade härliga Peter Barlach och Henrik Larsson. Amelie och Nea hade äran att intervjua Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Intervjuerna var verkligen intressanta och roliga! Jag tyckte i alla fall att det var superroligt, jag som fick chansen att intervjua! Sen fanns det tid att knapra på fikan som var bakat av oss som ledde allt och mingla runt bland boknördar! Jag själv fastnade för ofta i intressanta konversationer så jag glömde bort vad jag skulle göra!  Jag hoppas verkligen att ni hade det lika roligt som jag hade det!
 
Jag vill ännu en gång tacka för alla som kom! Ni är verkligen bäst! Ni ger och jag hoppas får inspiration. Detta är garanterat en av de roligaste och bästa sakerna som hänt mig 2013! <3 <3 <3
 
Skulle ni vilja göra något liknade i framtiden??
 

 
Peter Barlach är just nu aktuell med Det är jag som är Caroline för er som undrar. 
 
Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren kommer att släppa ett seriealbum som är kallat Berättelser från Engelfors och kommer att finnas under releasedatumet i Stockholm, Malmö och Göteborg. Releasedatumet är 20 mars!
 
Henrik Larsson kommer också att komma med en nya bok inom snart. Den 15 mars kommer sista delen av Blodsarvet - Profetens tid! 

7|52 Vikten av ord

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
[52 veckor är en utmaning för mig själv där jag ska fota ett foto riktat till ett tema varje vecka i ett helt år.]

JAG ÄR HYPERVENTILERAT GLAD!

Canon EOS 7D + Canon EFS 17-85mm f/4-5.6
 
ALLTSÅ GUD VILKEN UNDERBAR DAG DET HAR VARIT IDAG! JAG ÄR SÅÅ OTROLIGT GLAD!
 
Nämen, jag är verkligen så glad för att det blev som det blev! Bokträffen jag höll i var verkligen lyckad i mina ögon! Att folk ville komma, att författare var så energirika, att, ja helt enkelt att det blev som det blev! Jag vill bara tacka alla som kom! Ni är verkligen bäst! Detta har varit en dröm för mig och jag hoppas att fler får inspiration att fixa något som sådant! Jag kommer nog inte kunna sova inatt även om jag är heeeelt slut! <3
 
Jag vill också lägga till en extra puss till mina co-workers! Jag skulle aldrig klarat av den här dagen utan er! <3 

Att bry sig

 
Idag är det alla hjärtans dag. En dag som förklippas med att man ska ska vara med de som står en nära hjärtat. Och den kopplingen ska visslingen bara för funka de som redan har fått en partner? Nej, nej, nej mina fina vänner, så kan det inte vara! Idag är det en dag då man ska vara med de som står nära hjärtat, oavsett relation! Jag har min familj nära hjärtat. Jag har mina vänner nära hjärtat. Jag har folk nära hjärtat som inte är en pojkvän/flickvän. 
 
 
Idag är väl som en dag där man blir påmind om att visa de som förgyller ens dag att man vill också förgylla deras dag. Säga de saker som kanske är självklara i ens huvud, men aldrig yttrat till de andra. Göra personer medvetna till 100% att man uppskattar dem som de är! 
 
 
Så jag ska säga var jag tycker. Du som läser detta, ja precis du! Läs vad som står på lapparna. Det är sanningen framför dig! Även om du inte vågar erkänna det så stämmer det så bra in på dig! Så sluta tramsa dig och sug in orden och håll den bra känslan inom dig, att du är en underbar, fenomenal person, och ingen kan ändra på det! 
 
<3 
(glad alla hjärtans dag!)
<3
 
 

Obsidian - Jennifer L. Armentrout

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
Efter några år efter Katys pappas död så känner hennes mamma att det behövs en nystart och flyttar till en ny stad i en ny stat. Katy är inte så pigg på idén, men inte fullt emot den. Hon kommer ändå inte sluta tänka på hennes pappa ändå. Katy tror att hennes senior year kommer bli ett år där hon kommer att sitta vid sin bokblogg och att inget annat runt omkring henne kommer att hända... tills hon får en glimt av hennes nya granne. 
 
Och första av Daemon är inte så motbjudande tills han öppnar munnen och Katy undrar om hon har skapat en fiende på direkten. Arrogant som han är, varför vill hon bli vän med en sådan typ? Men Daemons syster Dee verkar trevligare för Katy och hoppet att finna en vän i den ny staden växer. Men det är något med Daemon som Katy inte kan sluta störa sig på, varför han ska till exempel säga att hon inte duger som en vän till Dee, att inte ens han borde umgås med henne. Men en sak leder till en annan och Katy börjar förstå Daemons agg mot henne, inte för det är något normal, men kanske mer förklarligt än något annat....
 
 
Är ni sugna på att höra på vad jag har att säga om den här boken? Jaha, det är ni! Då ska jag babbla på! För den här boken har blivit som en liten röd tråd genom svenska bokbloggar. En började läsa boken (vem det är, snälla kommentera! Är så nyfiken på vem som lyfte upp den här boken från alla andra) och så bam, så skulle alla läsa den! Samma sak med Anna and the French Kiss och The Unbecoming of Mara Dyer. Så jag känner mig tvungen att snegla ner i bokens sidor och se vad det är en sådan hype om.
 
Ärligt talat så förstår jag inte riktigt. Är det här faktumet att det handlar om aliens eller karaktärerna? Jag har inte riktigt förstått helt enkelt. Så Goodreads fick vara min guide till min grundfråga varför just den här boken av alla andra? Alla som jag känner där skriver "I love it". Jahapp... Ni kan inte utveckla det mer..? Nähäpp. Då får jag kika lite på vad random folk tycker. Och random kan inte heller riktigt komma fram med det här lilla extra som gör Obsidian så bra. Det som många nämner är Daemon.... Så då får man gå in på honom också.
 
Daemon heter den här bokens kaxiga kille som först stöter bort Katy för hon visslingen är inget "bra", men slutar ju med att han inte kan hålla händerna borta från henne. Detta har vi verkligen inte upplevt innan, eller hur gott folk? Så nytänkande så.... Kom igen gott folk! Menar ni allvar? Ni faller för en macho kille som egentligen inte ens förtjänar Katy??!?!?  Jag suckar så djupt jag kan. Jag irriterar mig så djupt som jag kan på Daemon. Inte nog att allt matchar med att han lika väl kunde vara Damon ifrån Vampire Diaries, utan att man försöker lura läsaren att han är bra för Katy. Och varför måste varenda j*vla kille i YA-böcker beskrivas som sexiga bestar??!?! Har ens författarna varit ute i världen och sett sin omgivning eller sitter de med ett modemagasin med massa snygga killar och tänker "verklighet"?! (Okej Frida, djuuupt andetag) Jag trodde verkligen att den här boken skulle vara annorlunda på den gerne, men näpp. Bara lite besviken....
 
Handlingen i sig får jag bara déjà vu av. Har jag inte läst något liknade? Jo. Visst det är väl bra att det skapas lite fler problem än väntat, att det blandas in lite övernaturligt, att det självklart ska finnas en bal, "fel kille" och ett annat mysterium som har förbindelse till "Mr Hot-Guy". Det enda som kan kännas nytt är att det är aliens som får spotlighten och det är en bra idé som Armentrout har. Det är inte så att de är gröna varelser med ett öga, utan något som låter sannolikt! Vad det är får ni läsa om!
 
Jag måste gå in på att huvudkaraktären, Katy, är bokbloggare. Men jag hade så förberett mig att jag skulle få så många tips om böcker, att hon skulle dra paralleller med hennes verklighet till böcker som jag gör dagligen. Det hände inte direkt... Det enda som utmärker henne med att vara bokbloggare var att hon sa det. Hon gjorde "Waiting for Wedneday" nån gång, men aldrig får man mer info! Urgh! Detta gjorde mig lite irriterad! Sorry, men jag själv har en bokblogg och bloggen är verkligen en del av mitt liv, som en del av min personlighet... Den "känslan" fick jag verkligen inte uppleva från Katy. Och där med, gott folk, var det ett av irritationsmomentet i boken. Visst, coolt att hon är "bokbloggare", men come on, vad en ordentlig en, tack!
 
Det jag gillar är att Katy fixar till sig två kompisar hon kan vara med förutom grannen och hans familj... För oftast så skaffar inte tjejen några fler vänner än killen och hans familj bara för hon "inte behöver fler vänner än så". Jag hoppades att dessa tokfior skulle få lite mer bemärkande roll i det hela, men näpp. De är lite som bakgrundsångarna till Eric Saade. Ingen märker dem, med de skapar en helhet ändå! 
 
Jag har låtit väldigt negativ genom recensionen, men det är mest för att jag trodde inte att detta skulle bli en vanlig YA-läsning, utan något som sticker ut. Men oboj vad fel jag hade på den punkten. Boken är förvisso bra, men levde verkligen inte upp till mina förväntningar, plus jag har tröttnat totalt på Mr. Hot-Arrogant-Guy. Lite känsliga killar till mig, tack! 
 

Sidor: 335
Serie: Lux #1
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Entangled Publishing 
Utgivningsår: 2012
Första meningen: "I stared of the pileof boxes in my new bedroom, wishing the Internet k´had been hooked up."


En gång per år

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
... äter jag dessa bakelser! Jag gillar dem till smaken, men blir oftast jobbigt illamående av dem, men man får väl offra sig en gång per år, right?

6|52 Tankar kan målar ansiktet

Canon EOS 450D +Canon EFS 18-55mm f/3.5-5.6
 
[52 veckor är en utmaning för mig själv där jag ska fota ett foto riktat till ett tema varje vecka i ett helt år.]

Coraline - Neil Gaiman

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
Vad finns på andra sidan av den där lilla dörren i husets salong? Ibland är det en tegelmur, ibland en väg till en annan värld. En dörr som nyfikna Coraline inte kan låta bli och förstår inte konsekvenserna förrän det redan är försent.
 
Varför jag ens ge mig på den korta boken när jag har sett filmen? Jo, för jag älskar filmen och detta är en bok som man ska kunna säga att man har läst! Så enkelt är det! Lite som en klassiker!
 
Coraline handlar som lilla Coraline som inte har något för sig helt enkelt efter att ha flyttat till en nytt hus. Och upptäcksfärder kan bli farliga. Coraline påminner mig väldigt mycket om Alice i Underlandet för de båda hittar en dörr till en annan värld. Coraline har sin katt att följa efter, Alice har den vita kaninen. Också har de båda temat att de kommer in i en surrealistisk värld och händelseutloppet är väldigt snabbt och allt händer på så kort tid, eller snarare på så fåtal sidor. Att det är en surrealistisk värld som både Alice och Coraline kommer till ger en känsla som om det kryper under huden. I Coraline kommer hon till huset hon bor i till hennes "andra" föräldrar som är raka motsatsen till hennes föräldrar, men de har knappögon. Det är precis så som Coraline vill ha sina föräldrar (förutom ögonen), men det här mottot att man märker hur bra det var innan man förlorade det, det är något som återkommer. Kan sägas vara garanterat bokens budskap.
 
Boken är skriven för yngre ålder men jag själv har inte svårt att gilla det! Det har en viss enkelhet som blir som en charm. Man förväntat sig att det ska vara till yngre ålder mest med det här faktumet att huvudkaraktären inte är så gammal. Men jag skulle inte rekommendera detta som godnattsaga för jag själv klarade knappt att läsa den efter solen hade gått ner! Ärligt talat var det mest illustrationerna som skrämde livet ur mig, satte en hand över dem för att kunna läsa vidare (jag vet, jag är lättskrämd). Men jag rekommenderar den ändå! ;)

 

Sidor: 162
Serie: -
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Harper Collins
Utgivningsår: 2002
Första meningen: "Coraline discovered the door a little while after they moved into the house."


SISTA DAGEN...

... ATT ANMÄLA ER GOTT FOLK! 
boktraffar@gmail.com
 
Mer info om eventet finner ni här!
 
P.S Ni som har anmält er, var med i eventet på facebook!

To Kill A Mockingbird - Harper Lee

Canon EOS 7D + Canon EFS 17-85mm f/4-5.6
 
Lilla nioåriga Scout växer upp i amerikanska Södern i en loj småstadsidyll, när ohyggliga och dramatiska händelser vänder upp och ner på livet och hennes föreställningar. En ung svart man blir anklagad för våldtäkt på en vit kvinna, och hans chans att få en rättvis rättegång är försvinnande liten. En vit advokat tar sig an försvaret, men hatet och indignationen i det lilla samhället växer som en lavin.
Inför Scouts oskuldsfulla ögon omstörtas den sömniga lilla staden och hon blir seende: hennes berättelse blir till en anklagelse, som ingen av oss undslipper.
 
Jag hade ingen aning vad detta var för bok. Visste ju bara det uppenbara att den är en klassiker och en bok som lästs i skolan. Jag hade faktiskt inga förväntningar, inga idéer heller vad boken kunde handla om. Men när jag förstod att boken handlade om rasism i ett samhälle i södra Nordamerika klickade det verkligen till varför den här boken är så stor, speciellt i USA. 
 
Boken utspelar sig i en söderstat i USA, inte under nutid, utan troligen under 30-talet för om jag kommer ihåg rätt så nämner det väldigt mycket ekonomi och hur den har störtat (alltså Wall Street kraschen/Börskraschen 1929). Då var rasismen något som var stort i sig och jag tycker att det är ett viktigt ämne att diskutera, men inte överdiskutera. Det är det som har egentligen hänt i världen så om man råkar säga någonting som kan kopplas till rasism så är man rasist. Hur många gånger har inte det hänt i skolan? Exempel råka säga att man inte gillar typ svarta kläder och folk drar en parallell till det. Ju mer man tänker på det dessu jobbigare är det att kunna säga något så inte folk kopplar det på det sättet. I alla fall så är det inte nådigt med sådana begrepp i boken skulle jag säga, men det är ganska förståligt med tanke på samhällets uppbyggnad i boken. Det tog väldigt lång tid för mig att komma till punkten att jag förstod att detta är en bok om rasism. Det hann gå säkert häften av boken innan de började komma med konkreta exempel på det som när dottern i familjen man följer, Scout, började prata om nämna om det. 
 
Scout, som egentligen inte är hennes namn utan Jean Louise, lever ett så kallat "bra liv" på den tiden. Hennes mamma är död, och hennes pappa får in sin lön genom att vara advokat. De är inte fattiga på något sätt, snarare sparsamma. Man får läsa om många upptåg hon har med sin bror Jem och grannpojken som kommer dit på somrarna. Man får växa upp med lilla Scout och hon är en härlig karaktär, en tjej som är väldigt nyfiken av sig. Jag älskar henne i scenen där hon frågar vad våldtäkt är, till antingen hennes far eller hennes barnflicka/tjänsteflicka. Det enda som jag skulle vilja påpeka är att Scout ändå använder sig av ett avancerat språk redan som sexåring (så gammal är hon när romanen börjar) vilket är inte så troligt i sig, men såklart finns det barn som utvecklas snabbare på andra fronter än andra. I samhället hon växer upp i finns det rasism och man ser hur det har ett inflytande på henne. Som det är en intressant illustration så måste man också se bakom gardinerna på boken. Att boken är skriven i ett syfte. Att man ska få en bild av hur det har varit och vad vi kan göra för att motverka det. Men sen kan man dra upp diskussionen om det är en äkta bild. 
 
Den karaktären som jag tycker borde få en guldstjärna på något sätt är fadern, advokaten, Atticus. Han är en advokat som står på den sida som har rätt, inte på en viss "hudfärgs" sida. Det är han som skulle få ta rollen som moral i den här boken. Det som jag tycker är synd är att jag kan garanterat säga att han inte fanns. Det skulle ha behövt fler som stod på den rättas sida, inte en viss färgs sida. Det är nog det viktigaste perspektivet att se det på i det sammanhangen han var i. Han är den som hjälper hans barn att se den stora skillnaden. Jag kan förstå att det är svårt att vara barn i den åldern där samhället säger en sak medans ens fader säger en annan. Men jag ser ju väldigt lätt att Atticus är en förståndig man och skulle vara värd att få boken döpt efter sig (vilket var tanken från början). 
 
Boken i helhet tycker jag var viktig. Det är en bok som når ut till många själar och har ett viktigt budskap. Att man ska behandlas lika. Men annars skulle jag nog inte tyckt om boken. Det tog mig en månad att avsluta den, vilket jag antyder på att det var en seg handling. Oftast när det tar mer än en månad för mig att läsa en bok så är det pga seghet. Kan också vara att jag har inte tid, men så var inte fallet den här gången. Scout och Jem är härliga i sig, men det skulle absolut inte vara något om man inte fick börja med att följa de som små. Den enda sluttanke jag har om den här boken är att jag tror att den här boken inspirerar som motverkar det som den är ute efter. Jag som aldrig riktigt har haft ett problem med rasism tycker den var inspirerande och tankfull, medan de som får uppleva rasism varje dag kan jag tänka mig inte gillar den här boken med tanke på hur de pekar ut vissa folkgrupper. 
 

Sidor: 376
Serie: -
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Grand Central Publishing
Utgivningsår: 1960
Första meningen: "When he was nearly thirteen, my brother Jem got his arm badly broken at the elbow. "


5|52 Gammal vana

Canon EOS 7D + Canon EFS 17-85mm f/4-5.6
 
[52 veckor är en utmaning för mig själv där jag ska fota ett foto riktat till ett tema varje vecka i ett helt år.]

Crank - Ellen Hopkins

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
Life was good
before I
met
the monster.
After,
life
was great,
At
least
for a little while.
 
Detta är en historia om ett monster. Inte en drake eller mytologisk odjur, utan ett riktigt förstörande odjur som kan komma in i vem som helst. Ett monster som kliver in i sjuttonårige Kristina och skapar hennes alter ego Bree som håller sakta på att ta över Kristina. Även en best som är kallad för knarkberoende. 
 
Kort och gott om boken så började det med att Kristina är väl en vanlig tjej som ska vara en månad hos sin pappa under sommarlovet. Det är inte så konstigt, right? Det enda som kanske är ett krux är att hon inte har träffat sin pappa på länge och de inte känner varandra så bra. Men allt flyter på. Kristina få möta hennes pappas grannes pojkvän, Adam. Det är genom Adam Kristina får kontakt med monstret. Adam får henne att upptäcka och prova drogen crystal meth och efter det är det som Bree tar över Kristinas kropp, gör beslut som Kristina aldrig skulle våga göra. 
 
Jag går rak på och säger att fy fan! Jag gillade inte handlingen alls! Det hjälper verkligen inte att säga att författaren skrev boken pga att hennes dotter höll på den dessa droger och göra det till en "hyllning" för henne och påminna folket som läser boken att inte hålla på med sånt. Historien är inte intressant i mina ögon. Det är som hon försöker känna på en känsla som hon nog aldrig har känt. Det är som man påstår att man har känt av sorg när man inte känner någon som har gått bort än. Det är som hon fantiserar sig hur det skulle kunna vara för hennes dotter hela boken. Och gud vad jag blev förvirrad med det här konceptet med Kristina/Bree. Jag förstår poängen, men det blev otydligt och för abstrakt. Och ingen i bokens karaktärer sticker ut eller utmärker sig på något sätt. Så nej, nej och nej för bokens handling och karaktärer. 
 
Så historien var verkligen kass, men boken försöker lura mig! För jag läste den i ett svep och tänkte "Den var inte så pjåkig" bara på grund av en enda anledning: Språket. Gawd! Jag smälter för diktupplägget! Plus att i den här var det bara så vackert! Ellen Hopkins var verkligen inte rädd för att använda en sida för några få ord och placera den randomly på sidan också! Jag avgudar verkligen det upplägget! Det är en svag punkt för mig som får mig att smälta oavsett innehållet som ni märker i den här! Så jag har en inre diskussion just nu om att jag inte kan tycka om en bok bara för jag är svag för upplägget utan jag måste lägga ett plus ett och se över handlingen och karaktärerna också!
 
För att vara en bok på 500 sidor plöjade man sig igenom den väldigt snabb med tanke på att det inte var så många ord på varje sida. Men kan inte säga att det var någon kvalité på boken förutom strukturen på språket. Så ett sisådär från min för den här boken. 
 

Sidor: 537
Serie: Crank #1
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: McElderry Books
Utgivningsår: 2004
Första meningen:

 "Life was good

before I

met

                                       the monster."

 

She will be loved

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
Favoriterna kommer sist! Så nu är det slut på bilder på mig för ett tag! :P 

A Monster Calls - Patrick Ness

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
Sju minuter över midnatt. Det är då den kommer. Monstret. Men det är inte det monstret Conor förväntar sig. Han väntar på de monstret som finns i hans mardröm. Han har samma dröm nästan varje natt och började när hans mamma började med sin behandling. 
 
Monstret som kommer och går utlovar att berätta fyra historier för Conor. Bara om Conor berättar en fjärde. En fjärde historia om hans mardröm. Och monstret vill ha sanningen om den! 
 
Jag kan inte riktigt påstå att detta är en helt vanlig skönlitterärt verk, utan en bok med magiskt vackra illustrationer! Det är halva jobbet så jag måste få berömma Jim Kay, illustratören till den här boken! Blir verkligen sugen att dra ut ännu ett verk med hans illustrationer för det skapar en stämning i boken som känns kuslig tillsammans med boken och jag skulle nog aldrig läst den här boken utan illustrationerna! That's the truth!
 
Boken handlar om Conor, en kille som är ca 10 år tror jag. Han går i alla fall i lågstadiet och har inte så många vänner. Han är en av dessa barnen som gör sin egna frukost för hans mamma är inte så pigg och kry. Det nämns aldrig vad som är fel med mamman, men man listar ut det rätt så snabbt, men som sagt det är inte säkert. Det enda man vet är att Conor får ta hand om sig själv, så har det nästan alltid varit och så kom mardrömmen. Och monstret. Det låter lite som en barnbok med monster och mardrömmar som en tioåring kille kan se. Men boken har en så djupare mening för den som vill gräva sig djupare. För det är en vacker saga som det redan är med bildliga exempel. En 12-åring skulle nog kunna läsa den här och njuta av den, men skulle den kunna komma till det djupa planet också? Tänk er en Disney-film. Oftast brukar de vara en lätt story som barn kan följa med i, men som äldre kan man njuta av den från ett annat plan där detaljer och bi-berättelse får en innebörd på resten av filmen. Så var exakt A Monster Calls.
 
 
Garanterat är detta en saga med en modern realistisk tolkning. Den har med faktumet att alla börjar tycka synd om Conor för att han har en mamma som inte så så frisk, mobbning som sker för Conor är viktig också även om den inte är den värsta man har sett/läst om och ha en förälder som man inte träffar så ofta. Conors pappa bor i USA (och han i England) och kommer och besöker Conor ett tag för att mamman är på sjukhus. Det är ju vanligt i dagens samhälle att föräldrar skiljer sig (för vanligt enligt min tyckan)! Jag tror att detta är väldigt bra sammanfattning på de kassa sakerna i samhället idag fast i sagoform.
 
Jag måste också kommentera slutet utan att avslöja för mycket. Det var då precis allt föll på plats och en ensam tår slingrade sig ner från min kind. Hur kan man skriva så damn beautiful?!?! Från att skriva som en vanlig barnsaga till att sluta med världens djupaste sak! Den här boken är verkligen värd att läsa, den är absolut inte barnslig (konstigt nog) och man faller lätt för illustrationerna! Så ni som vill ha en paus från långa sidor med rabblande text, här har ni er bok!
 

Sidor: 215
Serie: -
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Walker Books
Utgivningsår: 2011
Första meningen: "The monster showed up just after midnight."