{ Foto- och bokblogg á la Frida -

Bloodroose - Andrea Cremer

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4| Bokhållare: Nea
 

Men nu när den sista striden är över henne, det finns mer på spel än strider. Hon måste rädda Ren, även om det kan betyda att Shays vrede blir okontrollbar. Hon måste hålla Ansel säker, även om han har varit stämplad som en förrädare. hon måste bevisa sig som packledare, vänd mot onämnbara fasor, och befria världen från de Keepers magi en gång för alla. Och så måste beslut bestämmas om vad man ska göra när kriget är slut. Om nu Calla gör det med livet i behåll.

 

Finally har jag avslutat den här serien! Jag trodde i början med första boken att det skulle vara easy peasy, men låt oss säga att jag har fått kämpa lite mer än förväntat att ta mig igenom de här böckerna. Nightshade gillade jag start, Wolfsbane var jag verkligen inte ett stort fan av och nu tredje boken. Hur var den? Enligt mig hamnade den mellan de tidigare böckerna. För det var inte lika jobbig och irriterande som Wolfsbane men kom garanterat inte upp till Nightshade's nivå.

 

Det som gjorde att jag läste boken var att kunna avsluta serien. Det var målet. Men jag vände blad på boken efter ett tag för att veta vad som händer. Hur kommer Cremer sluta detta? Det var en spännande bok, kanske inte med den bästa handlingen - en aning förvirrande enligt mig - men lyckades ändå låsa mig lite grann. Och jag skulle inte säga att huvudkaraktärerna hjälpte till så mycket, utan i detta fallet såg jag bikaraktärerna jobb till att göra detta till en bättre bok. Deras biberättelser som egentligen inte har så mycket till historien att göra lyfte boken.

 

I hela den här serien har jag inte varit ett Shay-fan. Och det betyder inte att jag är på Rens sida, utan det betyder att jag känner att shay förgyllde inte serien. Förra boken var som en hel bok gjord för Shays skull, att man skulle få en inblick av hans liv och ge honom en chans, att jag skulle gilla honom. Men nej. Han var irriterande lurk som jag inte kunde placera. Och han drog ner den här boken i mina ögon. De gångerna han kom med i bilden var det som att det var negativa känslor över händelserna. Eller så såg jag bara inte det bra han gjorde för jag har en inte en förkärlek till honom. Och Ren visade en sida som man inte har sett genom de andra böckerna. För jag har jobbigt nog alltid gillat honom, även om jag ser att han är ett svin mot Calla, men nu fick man se en fin sida honom, den sidan av honom som förstod att Calla är hans allt och se alla hans misstag. Jag menar, om man vet att man ska gifta sig med en tjej så går man inte och hookar runt med alla tjejer på skolan innan. Jesus, det gillade jag inte. Men han fattade nu att Calla blev upprörd över det. Men alla hans dumma misstag finns ju där. Och Calla, ja hon fortsätter göra som hon blir tillsagd, hittar inte på så mycket heller. Så karaktärsutveckling i vissa karaktärer och vissa inte. Inget som jag ser lyfte boken.

 

Slutet kändes som en easy way out. Ett slut som kunde ha hänt når som helst i boken men hon valde det som ett slut för serien för - som det verkar som - att hon inte kom på något bättre. Jag tänker inte nu avslöja slutet, men till och med jag skulle kunna vara fyndig och komma på ett bättre slut än det där. Jag blev absolut inte nöjd med slutet. Det var som att dessa tre böcker var skrivna för... ingenting. Eller, ja bara för den scenen. Så, ja, jag är besviken på slutet.

 

Efter sista boken i serien så är jag inte ett fan av serien längre. Jag var inte det efter tvåan heller. Det var som att Andrea Cremer byggde ett underbart hus framför mina ögon, men fyllde inte det med fina möbler. Det blev inte bra inrett helt enkelt. Böckerna och idén var lovande i början och jag var taggad efter första boken att få veta mer, få svar på de tusen frågorna man hade, men sedan upptäcka att svaren inte var så saftiga som man hade förväntat sig eller att en fråga besvarades med en ny fråga, det var inte lika lovande längre. Och sedan att tappa intresse för karaktärer, det är inte precis bra. Det hände mig. Jag vet att det finns många som verkligen älskar den här serien, men jag är inte en av dem. Sitter nu och är lite bitter över att det inte var en sådan bra serien som man känner sig tvungen att läsa om en gång i tiden. För jag ville verkligen att serien, den här boken skulle vara bra, men visslingen inte i mina ögon. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback