{ Foto- och bokblogg á la Frida -

Dying to Know You - Aiden Chambers

Canon EOS 7D + Canon EFS 55-250mm f/4-5.6

 

Karl, en sjuttonårig kille är hopplöst kär. Men personen som hans känslor är starka för, Fiorella, kräver bevis, och ställer honom en rad frågor om honom och hans inställning till kärlek i sig. Men Karl är dyslektiker, men det vet inte Fiorella om. Han vill helt enkelt inte att hon ska få veta. För om hon skulle upptäcka det så ser Karl att konsekvenserna är att hon lämnar honom för att han är för dum, ovärdig för Fiorella.

 

Så Karl frågar den lokala författaren som också råka vara Fiorellas favoritförfattare om hjälp att skriva svar på frågorna-  och en obeskrivlig gripande vänskap skapar mellan de två männen. De sitter och formulerar svar på Fiorellas frågor och de båda få ett nya perspektiv på saker och ting, men frågan är hur länge det håller när de lugna som de har skapat krossas av händelser och ord?

 

Jag köpte den här boken för enbart ett syfte. Omslaget. Jag vet, det är ju så dömande som helst, men tyvärr kan inte uttrycket "Döm inte en bok efter omslaget" hålla i alla sömmar. Den här framsidan, gawd, jag är ju kär i det! Jag höll verkligen tummarna på att boken skulle vara bra, för handlingen verkade lovande. En kille som ville impa på sin tjej med att låta hennes favoritförfattare skriva hans brev till henne. Och jag gillar att prova nya böcker, speciellt nya författare som man aldrig har hört om. Detta är inte Aidan Chambers debutbok, utan hans senaste bok, och jag har inte hört ett knyst om honom innan så det var ett fint "wild card"

 

Huvudrollen besitts av två personer:  Karl, en sjuttonårig kille som är extremt kär i en tjej. Han vill inte sumpa chansen med henne och det leder oss till bokens andra huvudkaraktär som är bokens berättarröst: Författaren som jag tror man aldrig får ett namn på. Författaren är en bitter man som egentligen inte har mycket kvar i sitt liv att glädjas sig åt. Karl kommer till honom och frågar honom om en tjänst, att skriva brev som ska handla om Karl som han ska ge till hans tjej. För Karl är som sagt dyslektiker och vill inte sumpa chansen med den speciella tjejen Fiorella. Genom att författaren accepterar uppdraget så får Karl och författaren ett speciellt band. De lär känna varandra omedvetet och märker varandras sköraste punkt.

 

Boken var inte så bra som jag ville. Omslaget var bättre än boken. I hela boken så var jag som en spänd lina som väntade på att gå av, men linan blev med takt att sidorna gick slappare och till slut förstod jag att jag inte skulle förvänta mig något stort av boken. Jag hoppas lite för mycket av den, men den var mysig ändå. Jag njöt ändå att läsa den, men jag blev inte riktigt nöjd, jag ville ha mer, jag bad om mer från den. Men vad ska jag förvänta mig med en 75-årig författare som är bitter på livet tills hans möter Karl? Kanske lite, men inte överdrivet mycket. Men ändå så var det en vacker historia där man såg att både en 75-åring och en 17-åring kan utvecklas som personer. För det är inte mycket som händer i boken, det var väl där jag blev lite besviken. Det är effekten som kommer från karaktärerna som gör att boken rullar framåt. Det som jag verkligen måste berömma författaren för är att sätta ihop en gammal karaktär med en yngre på ett sådan fint och fiffigt sätt. Det beundrar jag starkt.

 

Det jag har lite svårt för är titel för boken, för det tycker jag inte har något med boken att göra. Jag hakade upp mig på den ett antal gånger och försökte också tolka det amazing cover, men kom inte med ett bra svar. Det var som att utsidan och insidan var två olika böcker. Men ska inte utsidan och insidan kopplad ihop med varandra? Det är ju ändå satta på en och samma bok... Ärligt talat så tror jag att omslaget är satt på den här boken mest för att få folk att plocka upp den. Det måste nästan vara det enda skälet med tanke på att det inte har något specifik med boken att göra i mina ögon.

 

Sammanfattningsvis så gillade jag den här boken. Den var mysig, men hade sina brister. Det var inte mycket handling, utan mer om karaktärer och deras utveckling. Magin mellan en ung och äldre karaktär trodde jag aldrig kunde vara så fin som i den här boken, men jag skulle gillat den mer om det var mer handling, mer att tappa andan för.


Kommentarer
Olivia

Älskar omslaget, så himla fint, förstår precis att det var därför du köpte den! :)

2013-07-20 @ 14:35:27
http://sammels.blogg.se/
Ebba

SVAR: CoB, TFiOS och Divergent var rätt gissat! Men 'A Monsters Calls' är inte rätt...
Roligt att du ville vara med och gissa :)

2013-07-20 @ 21:29:11
http://vitgulstrumpa.blogspot.com
Maria - unga vuxna

Jag hade den här boken hemma från biblioteket i våras men kom mig aldrig för att läsa den. Är ändå nyfiken på att ge den en ny chans!

Chambers är rätt så gammal (OK, inte "rätt så": han är 79) och var nog större på 80- och 90-talet än han är idag. Jag har inte läst honom själv, men titlar som "Tullbron", "Vykort från ingenmansland", "Dansa på min grav" och (supertjocka) "Det här är allt" är bekanta.

2013-08-06 @ 19:17:53
http://ungavuxna.blogspot.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback