{ Foto- och bokblogg á la Frida -

The Selection - Kiera Cass

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 

För 35 tjejer är The Selection en enda chans för livet. Möjligheten att få slippa ur sitt gamla liv och fortsätta sitt liv vid sidan av Prins Maxon och leva med honom i ett palats för evigt. Vem vill inte missa chansen att få leva i glitter och glamor och blir en del av den högsta klassen oavsett vilken klass man kom ifrån från början. Jo, America.

 

America har det egentligen bra, hon lever fattigt, men lycklig. Hon är redan kär. Men på något sätt börjar allt det splittras när erbjudandet att bli prinsens fru, en prinsessa för America och söker lite halvt ofrivilligt in till tävlingen. Och att hon blir antagen med andra 34 st tjejer gjorde egentligen inte livet bättre för America, men hon måste göra det bästa av situationen, för det är omöjligt att hon kommer att falla för prinsen när hon fortfarande är kär i en kille där hemma. Eller?

 

Jag är en av alla ungdomar som inte växte ur prinsessålder. Jag gillar fortfarande att läsa om situationer som cirkulerar om kungadömen, borgar, hov och kungliga familjer, men jag vill inte ha det på det fjantiga sättet som det var när man var liten. Att alla prinsessor var vackra och hade tur med allt. Jag vill hellre ha de lite mer åt "vuxen" hållet. The Selection, den var ärligt talat fjantig. Kom igen, ha tjejer som slåss för att gifta sig med prinsen, finns inte ens det en sådan historia i bibeln? Och det är Hungerspelsaktigt att ha en tjej slåss för "fel" anledning.

 

Men det jobbigaste att allt är så likt annat och utförsägbart så gillar jag boken ändå. Jag irriterar mig lite på mig själv att jag gillar den med tanke på att jag pekar ut dens brister. Men jag gillar den. America (och snälla att hon heter så...) är inte en originell person, men hon skapar ändå sin egna väg i boken och är inte den som bländas av glitter och glamour. Hon vet redan vad som är viktigt för henne i livet även om hon inte har så mycket.

 

I boken är folket uppdelade efter klasser. En etta är högst upp, en åtta är längst ner. Lite som Hungerspelen med deras distrikt. De som är ettor är kungafamiljen och America som man följer är en fyra. Man kan bara byta klass om man gifter sig med en som är högre/längre än en själv (gäller då kvinnor) eller om man lyckas göra karriär i ett högre klass (gäller då män). Så det är lite gammalt tänk i boken. Det ska föreställa vår framtid, men jag tror inte på något sätt att det är en trolig framtid, snarare ett scenario som kommer aldrig hända men kanske skön att läsa om ändå(?). Men i alla fall, jag ska inte fördjupa mig i det. Det jag vill komma fram till är om America gifter sig med prinsen blir hon en etta, hennes familj kommer att få det bättre ställt, allt kommer att vara bra. Synd bara att hon är kär i fel person. Jag tycker att America är ganska smart för hon blir då uppenbart vald som en av dessa tjejer som ska tävla om prinsens uppmärksamhet, så löser hon de flesta problem utan att det ska inkluderas att hon faller för prinsen på en gång! Det gillar jag, det förvånade mig en aning. Jag gillar faktiskt att America inte känner en dragningskraft till prinsen utan försöker stanna kvar i tävlingen som hon säger "för matens skull". America är ganska kaxig, lite för väl kaxig för sitt egna bästa när hon är runt folk, men när hon är själv är det då hon är som skörast, det är när hon börjar tänka hon blir lika svag som glas.

 

Handlingen tyckte jag var bra, det som gjorde att jag kastade mig efter nästa sida. Det var ett flyt i historien som gjorde att det hände någonting hela tiden. Men man undrar vad som kan hända i ett palats där de är "inlåsta" som gör det spännande? Ja, du, det är spännande att vara med i en tävling, men det finns alltid något i bakgrunden som driver på, i detta fallet rebeller. Man får smaka på landets problem och allt som inte är lyckat i samhället. Det är ganska roligt att man får läsa om några andra än rebeller hela tiden, se ur ett annat perspektiv som ser rebeller som skurkar och barbarer. Språket i boken är inget man kan kommentera. Det är skrivet att passa in i Americas huvud, hennes berättarröst, som de flesta böcker är uppbyggda på nu för tiden.

 

Vad ska jag säga mer, jag avskyr egentligen triangeldrama, det är för jobbigt, och är lite irriterad över att boken inte fick ett ordentligt slut. Maxon, prinsen,  är lite löjlig samtidigt som jag gillar honom i smyg. Han går ju ut med alla tjejer och tycker ärligt talat det är respektlös, men det är ju det som tävlingen går ut på. Så jag sitter här och försöker lista ut varför jag gillar boken. Varför gillar jag boken när jag sitter och irriterar mig på den? God knows why, men den gjorde ett intryck på mig och jag beställde snabbt hem tvåan för att få veta hur fanken det skulle sluta! 


Kommentarer
Miriam - Schitzo-Cookie

Drömscenario? Har inte läst boken men låter ju hemskt! Vem vill ha ett kast/klasssystem coh gå tillbaka till 50-tals synen av våra könsroller :P?

Svar: Jag tror inte någon vill göra det, men jag tog nog fel uttryck, det är inte drömscenario, utan snarare en framtidsblick som jag inte tror kommer att hända ;)
Frida

2013-07-30 @ 07:58:14
http://schitzo-cookie.blogspot.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback