{ Foto- och bokblogg á la Frida -

Wonder - R.J. Palacio

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4 | Anna som har plåtat

 

August (Auggie) Pullman föddes med en missbildning i ansiktet som hindrade honom att gå till en vanlig skola, tills nu. Han är på väg att börja femman på Beecher Prep, och om du någonsin har varit den nya killen då vet du hur svårt det kan vara. Saken är Auggie är bara en vanlig grabb, med ett extraordinärt ansikte. Men kan han övertyga sina nya klasskamrater att han är precis som dem, trots första intrycket de får av honom?

 

"Wonder" är en bok som jag inte vet hur många gånger jag har vridit och vänt på den boken innan jag beslutade mig för att köpa och läsa den. Jag förstod redan från början att detta är inte en lättsam roman, en sådan man kan bara mysa med och må bra av. Detta är ett budskap utskrivet till en bok. Det handlar om August, en tioårig kille som alla tittar snett på med fasa i blicken. Redan i första kapitlet så säger han "I won't describe what I look like. Whatever you're thinking, it's probably worse." Genom att en tioårig grabb säger så om sig själv förstår man vad boken kommer handla om. Det är absolut inte så att han har något handikapp, han ser bara inte ut, som det vi i samhället kallar, "normal".

 

Boken bär som sagt på ett viktigt budskap, att inte döma boken efter ens omslag, men jag förstår att det är grymt svårt att inte göra det! Tänk er själva! Man dömer folk varje dag, har fördomar om varenda en som man passerar på gatan! Det går inte att undvika, men man kan alltid dölja det! I den här boken får man alla reaktioner, från den som försöker dölja bedömningen till de som öppet avskyr August bara för hans utseende. För det är som Summer, en tjej som går i samma skola som August uttrycker sig: "He's just a kid. The weirdest-looking kid I've ever seen, yes. But just a kid." Och det är så många vuxna som dömer i den här boken och det är en stor sanning i sig. Jag vet redan själv som ungdom att vuxna dömer barn och ungdomar varje dag, det känner man, och värre måste det vara för August. Under hela bokens gång ville jag kliva in i historien och vara vid hans sida hela tiden och skrika till folk "Vad glor ni på?!". Men mest av allt ville jag sitta bredvid hans syster och hund.

 

Självklart förstår man redan komplikationerna, vad som kommer att hända, vad problemen finns. Men det är inte därför man läser boken. I alla fall inte jag. Jag ville läsa boken mest för att se hur alla andra förutom August reagerar och agerar. Jag ville veta hur hans vänner förhåller sig till honom, hur hans syster är mot honom, hans föräldrar, samhället? Min favoritkaraktär i boken är Via, August syster , och utan att säga för mycket så tycker jag att hon hade också en kämpig situation, att det blir automatiskt att ingen ser henne bara för August får de mesta av uppmärksamheten, att hon själv har fått lära sig hur hon ska leva sitt liv, inte fått hintar av sina päron om det.

 

Genom den här boken så blir jag påmind, som jag alltid blir varje dag, hur fuckade vi människor och samhället är. Att vi inte kan tåla lite annorlunda saker ibland, utan stöta bort det som det skulle vara jordens undergång som fanns i den människan. Det värsta är att jag vet att jag själv troligen skulle reagera så där! Jag skulle nog inte göra det uppenbart, men hålla mig undan skulle jag nog. Det är verkligen en viktig läxa till oss alla som läser boken, så läs boken , både på gott och ont, men bli upplyst och påmind om hur det kan vara för sådana som August! 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback