{ Foto- och bokblogg á la Frida -

Fever - Lauren DeStefano

Canon EOS 7D + Canon EFS 17-85mm f/4-5.6 
 
Spoilervarning för er som inte har läst Wither!
 
Rhine och Gabriel är på flykt. Bort från herrgården så fort som möjligt ska de, men kanske lite för fort så de inte märker vilka fäller de fastnar i. Att komma till Manhattan, till Rhines bror är en mer fartfylld och skräckinjagande historia och resa än vad de hade trott, men kommer det vara värt det? Kommer de finna honom i Manhattan eller är det för sent??

Som jag redan hade listat ut så blev inte Fever som Wither, men det var väl rätt förståligt?? De utspelar sig på helt olika plan, i helt olika miljöer. I första boken var det viktigaste att lyckas rymma, medan i andra boken så har de ju lyckas göra det och målet är då fokuserat på att komma till Manhattan. Genom att det blir ett annat mål än i förra boken så föll boken lite pladask för det fanns ingen bra linbana mellan det enda till det andra. Det fanns rättare sagt ingen bra anledning varför saker och ting hände. Bara att det skulle vara så. 
 
Rhine som karaktär utvecklas oerhört mycket i den här boken, men det som jag började fråga mig själv var om det var mot det bättre eller sämre? Med ett sådant klimat och samhälle hon lever i tycker jag inte att det inte är alls konstigt om hon skulle gå mot det värre. Hon svettas ihjäl så fort hon tänker på sin broder och oroar sig alltid vad som har hänt med honom. Hon glömmer lite i emellanåt att tänka på hur hon själv mår och har det. Och den hemsökande tanken om att de från herrgården är fortfarande efter henne måste vara skrämmande. 
 
Det som första boken lyckades göra var att äckla mig till 100%. Jag får fortfarande kalla kårar av att ens tänka på det. Men jag kanske var mer stålsatt inför den här boken, who knows? För det var inte det äcklande situationen som det var i förra boken som i den här boken. Snarare avskräckande över hur folk lever i De Stefano's framtidsscenario. Jag ska inte avslöja vad som fick mig att reagera lite skevt i den här boken, men jag suckade och stönade lite över hur folk ska få lida oavsett i boken. Finns det liksom inte en endaste lycklig själ? Visslingen inte. 
 
Det som jag inte är nöjd med den här boken är att det inte hände så mycket vettigt för seriens skull och att det inte blev ett ordentligt avslut. Att det blev lite lamt bara för att det skulle bli en tredje bok i serien. Det var i alla fall känslan jag fick. Men man märker av när man håller i en lite halvkass bok som inte fick den kärleken som den behövde från sin ägare. Men boken i korta drag var bra, men tyvärr fokuserade jag mig lite för mycket på allt negativt än positivt när jag läste den. 
 

Sidor: 341
Serie: The Chemical Garden
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Simon & Schusters
Utgivningsår: 
Första meningen: "We run, with water in our shoes and the smell of the ocean clinging to our frozen skin."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback