{ Foto- och bokblogg á la Frida -

Slated - Teri Terry

Canon EOS 7D + Canon EFS 17-85mm f/4-5.6 
 
Kylas minnen har blivit raderade, 
hennes personlighet är helt borta,
hennes minnen borta förevigt.
Hon har blivit Slated.
 
Regeringen har hävdat att hon var en terrorist, men har gett henne en andra chans. En andra chans där hon måste leva med deras regler. Men hon kommer inte ihåg vad hon har gjort. Hon kommer inte ihåg vem hon är. Hon hör bara ekon från hennes förflutna som inte passar inte på det som alla säger. Egentligen får hon inte och ska inte leta efter sanningen, men frågan ligger inte i om hon ska göra det, snarare hur?
 

Ärligt talat så har jag ingen aning varför jag drog ut den här boken från Waterstone's bokhylla. Kanske i ett hopp om att den skulle inte vara som vilken dystopi som helst, ett hopp om att den skulle vara annorlunda. Men hoppet blev inte fullt ut besvarade, men inte heller kastade rakt in i väggen. För Slated var en roman som fick ändå en att undra och inte sluta läsa.
 
Hela romanen börjar med att man får träffa Kyla. Hon ska träffa sina nya föräldrar, hennes nya familj. Hon har ingen aning om vem hon är, hon har ingen aning om hur man går över en väg, hon har ingen aning om att knivar är vassa. Hennes minne är blankt som ett papper som måste skrivas om. Hon vet att hon har gjort nåt hemskt i hennes "förra" liv. Det talar om att de var något terrorism som hon orsakade och är därför hon får sin andra chans. Men Kyla hatar det. Hon hatar att ha en mätare på sin arm som kan döda henne om det är tvunget att hända. Om hennes humör blir allt för negativt, eller om hon får panik eller adrenalin så sjunker siffrorna på mätaren och kan aktivera en stöt som grillar hjärnan. Mysigt va?
 
Det är en rimlig dystopisk värld som Teri Terry har skapat. Även om saknas vissa finare detaljer, så gör att konceptet med två motstående parter försöker nå en kompromiss om straff och rehabilitering med processen att "Slating" är faktiskt ganska trovärdig ändå. Men självklart ska det vara en lurig regering som man inte kan lita på men man kan inte heller lita starkt på rebellsidan som man oftast gör i dystopier. Med det konceptet så sticker boken ut en aning, men det är fortfarande en standarddystopi på alla andra fronten: kärlek, motstånd, jakten efter sanningen etc.
 
Även om jag uppskattar historien för att vara ganska standard, så kände jag att det var ganska antiklimax. Starten var engagerande och mysteriet kring Kyla och hennes förflutna var förmodligen det som fascinerade mig mest. Det var det som fick mig att ta mig igenom boken, för jag kunde inte riktigt vara på rätt fot om regeringen ljög om att hon var rebell eller inte. Slutet är jag besviken över. "Slated" är en långsam bok, ibland frustrerande så. Jag hade förväntat mig något mer uppseendeväckande att hända, eller något som hade mer av mitt intresse. Men även om det var irriterande i vissa sammanhang att det gick långsamt så behövdes det i andra. Så jag tänker inte rata den för mycket för dens takt, men bara lite grann. 
 
Till en slutsats så tycker jag om Slated, men är som vilken dystopi som helst, fast med sina egna knorra här och var. Om takten i boken skulle gått upp och slutet inte så besviket tråkigt så skulle jag nog läst vidare i serien. 
 

Sidor: 439
Serie: Slated #1
Orginalspråk: Engelska
Bokförlag: Orchard Books
Utgivningsår: 2012
Första meningen: "I run."

 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback