{ Foto- och bokblogg á la Frida -

Tiger Lily - Jodi Lynn Anderson

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
Innan Peter Pan föll för sin Wendy så föll han hårt för en tjej med kråkfjädrar i sitt hår. 
 
15 år gamla Tiger Lily tror inte på romantiska historier eller lyckliga slut. Men bara för att man inte tror på det så betyder det inte att man blir drabbad av det. Att man faller för Peter Pan är lätt hänt. För Peter är inte som någon annan hon har mött. Impulsiv och modig, som både skrämmer och fascinerar Tiger Lily. Men ledare för The Lost Boys är inte Peter den ulitmata killen för Tiger Lily. Men Tiger Lily kämpar för att passa in, att kunna få vara Peter Pans tjej för evigt, även om hon är på väg att bli bortgift till en man i sin klan. Men det största problemet kommer flygandes från skyn. En "fågel" kallad Wendy. 
 
Jag vet inte hur länge jag har kollat på den här boken inne på Sci-fi-bokhandeln. Tusentals gånger. Som ni kanse vet så älskar jag retellings. Och när det är en retelling av Peter Pan med ett superfränt omslag, då kan man inte mer än att köpa boken så fort man landar på amerikansk mark. Det var bara den här grejen med att författaren verkade bekant. Jag har hört namnet förut. Och när jag väl läste de första 10 sidorna så slog det mig vilka andra böcker hon har gjort. Jodi Lynn Anderson har ju gjort Peaches-triologin, varav första boken jag inte gillade. Och det, gott folk kom jag på när jag skulle börja läsa boken.... Bra gjort Frida!
 
Jag är ganska besviken på historien i sig. Den kändes för lätt för min del. Jag älskar retellings för de få som jag har läst har inte gjort min besviken och gett en ny vinkel på originalstoryn i en positiv anda. I det här fallet stirrar jag bara argt på boken för att den inte är bra nog. Jag älskar Peter Pan historian. På min teater har de gjort en underbar pjäs av historian och mitt mål är att läsa originalboken någon gång i mitt liv. Även om boken nu följer handlingen väldigt bra, så lyckas inte det blir bra. Det känns som Anderson försöker pressa ihop två pusselbitar som inte är gjorde för varandra. 
 
Språket är lättsamt, inte så många ord på varje sida. Inte en magiskt anda ligger i orden eller historien. Om vissa formuleringar kunde ändras till det mer postivare så skulle det självklart lyfta boken! Och jag vet inte om det var meningen, men jag känner att jag inte alls kom nära Tiger Lily som karaktär, som det var en osynlig barriär. Jag hatar när sånt händer för man vill komma nära huvudpersonen! Det är hen som ska leda mig genom boken och det kommer självklart bli mäktigare om jag kommer nära huvudpersoner, så nära så jag kan se allt som det var mina egna ögon! Det är mäktiga saker! Och det är det som får ens känslor att flöda! Och Peter Pan... Han verkade som en lite douchbag ibland. Och så är inte min Peter Pan! Han är ett oskyldigt barn! Där har vi det! Han är ju en tonåring i den här boken! Vad hände med att inte växa upp, aldrig bli vuxen??? En av de viktistaste sakerna i originalberättelsen! Så Peter Pan älskare, detta är inte den ultimata boken att fangirla med. Även om historien är bra på sitt egna vis så såg jag bara sprickorna och jag sökte inte ens för dem. 

Kommentarer
annelie (boklotus)

Vilken snygg blogg du har! Jag gillar headern :)

2013-10-07 @ 19:27:57
http://boklotus.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback