Nu drar vi igång bloggandet igen!

Nu banne mig börjar allt igen. Skolan, jobb, vardagen, livet! Men då är det lätt att man glömmer bort lilla bloggen som all uppdaterar kanske lite segare i vardagen som till exempel jag! Och jag tänkte ge alla en knuff in på banan igen!
 
Under två veckors tid så kommer jag hålla i något som jag så fyndigt har kallat bokbloggsmaraton! Vi ska samarbeta att göra bloggar aktiva igen! Men vad innebär detta? Vad ska man göra för två veckor? 
 
Jag kommer att lägga upp 6-7 uppdrag under de här två veckorna. Uppdragen är ert ansvar att klara av. Och uppdragen är inte alls svåra så andas ut. Jag kommer säga ett ämne som jag vill att ert inlägg ska vara om. Ni kommer att få tydliga instruktioner så det är jätteenkelt! Man får två dagar på sig att göra sitt inlägg innan nästa uppdrag kommer! :) Sen kommer jag länka till alla som har gjort uppdragen så alla kan gå in på olika bloggar och läsa om hur andra tolkade uppdraget och vad de skrev om. 
 
Tycker ni att detta låter som en bra idé, att detta kanske kan kicka igång bloggandet igen, eller att bara en rolig sak att göra så ge mig gärna ett mejl (photosandbooksbyfrida@hotmail.se) om att ni är intresserade att ni vill vara med i maratonet och från vilket blogg ni ska göra det ifrån så lovar jag att era inlägg kommer få strålkastarljus på min blogg! Ska ge strålkastarljus redan till Pia som är underbart gullig som skapade maratonets ikon som är ovanför! 
 
Första uppdraget kommer upp på måndag den första september, så håll utkik för det!!
 
 
 

Slammed - Colleen Hoover

 
 

Från Texas till Michigan. Det är resan som 18-årige Layken måste göra några få månader efter hennes pappa dör. Och det är inget val, de måste flytta. Layken är klippan i familjen som fortfarande sörjer förlusten av deras pappa och man. Layken är inte sugen att flytta till det kalla Michigan när hon bara har ett år kvar av high school. Men hennes tankar om det ändras snabbt när hon får träffa hennes nya granne. Hennes bror faller snabbt för grannkillen som blir hans nya lekkamrat och Layken faller snabbt för Will. Och det är ganska solklart att Will känner desamma. Allt går så bra tills hon börjar skolan. Första dagen slår henne rakt i ansiktet när hon upptäcker att Will är hennes poesilärare. Inte kan Layken få vara lycklig, nejdå. Från att ha sin crush som granne blev det helt plötsligt att ha sin lärare som granne. Will kan inte riskera sitt jobb, och Layken kan inte riskera att ha ett brustet hjärta igen. Det räcker att hon förlorade sin pappa. Att hon inte får vara förälskad längre i Will är inte längre hennes enda problem. Hon hittar mer och mer ledtrådar som pekar mot att hennes mamma träffar någon. Var det därför de flyttade till Michigan?

 

 

 

Hur kan jag uttrycka mig så högt jag kan att jag smälte av den här boken! Eller "it slammed me right in the face"! Den är en klysching bok som man kan förutspå från första sidan till den sista. Men det är en fin historia där inte bara kärleken för en kille är i huvudrollen, utan kärleken till en vän, till sin mamma, till sin familj. Boken är bara en bok om hur det är att vara i sina ungdomsår när allt inte faller perfekt som ett pussel. Åren där man svävar mellan att vara mogen och naiv, att vara seriös och barnslig. Jag kan tänka mig att många inte gillar Layken som en huvudperson för hon är så typisk tonåring som får sina PMS-anfall,  gråter ibland för ingenting och stänger dörren framför sina problem. Men vi alla har gjort det och Hoover gör att inte låter så cheesy som man skulle kunnat tänka sig.

 

Det är många i den här boken som har en sorglig historia som bara ha gjort dem starkare. Will är 21 år och måste ta hand om hans lillebror efter att deras föräldrar gick bort.  Laykens vän i skolan är ett fosterbarn som haft fler föräldrar än vad man har fingrar och känner aldrig att hon har ett hem eller någon som vill ta hand om henne. Layken själv förlorade nyss sin pappa. Så boken är inte bara om kärlek, det är hur man klarar sig från sina fall. När man faller så måste man kliva upp. Ärren måste läka och skapa tjockare hud som klarar av nästa smäll. Det är inte en "det är synd om dig" historia, det är en bok om hur man hittar hopp igen. En väldigt charmig bok.

 

Efter den här boken så kommer jag garanterat engagera mig mer i poetry slam, vilket är bokens mittpunkt som alla trådar är kopplade till. Hur långt historian än går så går det alltid tillbaka till poetry slam vilket jag älskar. Självklart så kan inte poetry slam hitta visa sin riktiga charm i boken såsom sånger. Man kan inte höra melodi eller takt vilket gör det lite platt men man får använda sig av fantasi. Men det är ett fantastisk metod att låta karaktärer säga det som gömmer sig på botten av deras hjärtan vilket är verkligen smart gjort av Hoover!

 

För att sammanfatta den här boken så är det en kärlekshistoria, om två som älskar varandra men inte får älska varandra och sedan allt runt omkring. Jag skrattade, led och dampade över den här boken och är så ledsen att den redan är slut. Jag är medveten om att det finns en fortsättning, men jag tror inte att det kommer bli samma sak i andra och tredje boken, inte samma oskyldiga kärlek som var förut. Men jag skulle älska att läsa om den här boken igen. 

We were liars - E. Lockhart

 

"No one is a criminal.

No one is an addict.

No one is a failure."

 

Familjen Sinclair, det är en familj där ingen är en förlorare. En New England familj där alla är långa, snygga och atletiska. De ser alltid till att le, ha raka ryggar och verka perfekta. Familjen Sinclair, det är en familj där allt är perfekt och om inget är perfekt så låtsas alla som att det är det. Men det enda du behöver veta om dem är att de tillbringar sina somrar på deras privatö.

 

Ni som vet om "King Lear" kommer känna av likheter. En morfar som har tre underbart vackra döttrar och barnbarn. Cadence är det äldsta barnbarnet till Morfar Sinclair som är överhuvudet i släktträdet. Men hon är också en del av The Liars. Cadence, Johnny, Mirren och Gat. Gat, Mirren, Johnny och Cadence. Det är ungdomarna på ön som är i samma ålder som spenderar deras somrar tillsammans som syskon. Cadence, Johnny och Mirren är kusiner medan Gat Patil är en outsider som är lycklig att få vara en del av den rika familjens värld, men samtidigt klagar på hur allt som svävar mellan himmel och jord för familjen Sinclair är pengar. Femtonde sommaren är det då Cadence ser Gat i ett annat ljus och hon faller snabbt för grabben. Medan Sinclair mammorna bråkar om dukar, örhängen och hus så spenderar The Liars tillsammans så långt de kan komma från bråken som de kan på en liten ö. Men den sommaren är inte det de andra.

 

Något händer med Cadence, hon kommer bara ihåg att hon vaknar i en sjukhussäng och så var den sommaren över. Hon lider av migrän efter den incidenten. Hon kämpar för att komma ihåg vad som hände men hon kommer inte ihåg det. Inte ens någon annan vill berätta för henne. Vad var det som hände? Vad det bara en olycka?

 

 

 

Historien är som en tickande bomb. Långsamt tar man sig fram mellan minnen, karaktärer och somrar. Vad som hände på slutet av den femtonde sommaren är ett lika stort mysterium för oss läsare som för Cadence.  Förmågan att läsa och koppla samman händelser, bittra kommentarer och lögner, den måste vara på topp, eller snarare den kommer att bli på topp efter den här novellen. Jag kunde inte låta mitt sinne slappna av någon gång när jag läste för jag ville inte missa en endaste ledtråd. Lockhart har lyckats fläta ihop historian så vackert, så skrämmande bra. Hon har gjort det svårt för läsaren att bilda en bra teori lång i förväg och tro att den ska vara rätt, vilket jag älskar! Boken är också inte karaktärsledd, att det är karaktärerna som får historien att gå framåt, utan historien själv tar en med ett järngrepp och man kan inte sluta läsa. Jag älskar att man kommer till en punkt i boken när man inte ens vet vem som ljuger eller talar sanning.

 

Hur boken var skriven med tanke på ordval och uppbyggnad av språket så är jag tveksam om det är något alla kommer kunna uppskatta. Ibland hoppar Lockhart från de klassiska reglerna, vilket jag tyckte att boken blev mer intressant. Hur hon betonade vissa händelser med att skriva på ett helt annat sätt, det tyckte jag bara var kraftfullt, men kan tänka mig att det passa inte alla i smaken.

 

I slutändan när man summerar allt så är novellen som en tavla av en splittrad familj och det som hände med konsekvenserna av gririghet och tystnad . När jag började läsa novellen såg jag familjen Sinclair som lyckliga, perfekta personer, men nu undrar jag hur den tanken ens kunde starta.  Den här novellen lämnade mig nerslagen rakt ner i asfalten och jag vill bara läsa om boken på en gång.

 

"We Were Liars" är en kraftfull och mysterisk novell som låter dig inte sluta tänka på den! Om du gillar Jellicoe Road, mysterium och böcker där du som läsare måste tänka, greppa tag i den här! Det måste vara sommarens bokplåga! Du kan inte komma undan en sådan krossande vacker novell! Kan också rekommendera den här boken för er som grovt sagt gillar "mind-fucks".

 

 

Cadence, Johnny, Mirren and Gat. Gat, Mirren , Johnny and Cadence. 

And if anyone asks you how it ends, just LIE.

 

Fågelfän som flyger över Alcatraz

 
På Alcatraz så valde jag att haka på en fågelguide som fanns där, där man fick reda på vilka fåglar som fanns på ön, varför de valde att häcka där och genom det fick man också reda på historia om ön. Jag är naturnisse, älskar djur och natur så det här var perfekt för mig! Plus jag fick några snygga bilder på fåglarna! 
 

San Francisco

 
 
 

Seattle

 
Seattle. Den högkåksstaden som låg närmre än Stockholm som jag kunde åka till när jag saknade storstadspulsen. Min första stora förvåning när jag besökte Seattle var nog över hur litet det är ändå för att vara en storstad. En kompakt stad som man kan gå igenom kulle efter kulle på mindre än timma. Bara för att ge er ett perspektiv så är Stockholms tätort ca 5 gånger större än Seattles. Tre saker som Seattle är känt för är The Gum Wall i Post Alley, Pike Place Market och The Space Needle.
 
 
Jag var vid the Gum Wall tillsammans med min cross country polare och vi pratade nog lite för högt för jag frågade "hur kan man bara börja en trend som denna?" och det var en äldre man som kom fram till mig, med sliten läderjacka och en Seahawk keps på huvudet, som förklarade för oss två att det var en teater som höll hus där i närheten och folk satte upp mynt med hjälp av tuggummit att ge till teatern. I början försökte ägarna faktiskt skrapa ner detta, men gav upp. Idag är det en trend att sätta upp sitt tuggummi för att bidra av det här konstverket. Om nu den här berättelsen är sann, det vet jag inte, men jag vill tro på magin i den historien. Jag vet att det ska finnas liknade väggar i andra delar i världen så Seattle är inte den enda vägen man kan hitta den här äckliga men ändå charmiga konsten. 
 
 
Pike Place Market. En marknad som är under tak som säljer allt som Hötorget säljer och en massa mer. Du kan få tio kilos laxar kastade över ditt huvud, känna doften av alla blombuketter som är en njutning för både näsan och ögonen. Under marknaden fortsätter småbutikerna med retroaffischer, afganska väskor och det godiset som Seattle kan erbjuda. 
 
 
The Space Needle, den når tyvärr inte till rymden med sina ynka 184 meter upp i skyn. Men det ska vara en trevlig vy över Seattle när vädret inte ställer till och en fin restaurang uppe på toppen. Jag vet tyvärr inte hur fin vyn är för jag inte har åkt upp i den. Jag vet, jag var där i ett år och tog inte chansen att åka upp, men man vill inte åka upp när vädret inte är på topp eller om plånboken är full av malar. 
 
 

New York City

New York City. Det var mitt första stopp i USA när jag kom dit. Jag stannade där i två dagar på ett hotell nära flygplatsen med 200 andra utbytesstudenter. Jag har varit i New York City en gång innan och staden var desamma när jag kom dit igen. 

 

 
För dig som inte har kunnat ta dig till NYC, det är en upplevelse i sig. I en stad som får plats för Sveriges population och lite till så är det mäktigt att gå igenom gatorna som omringas av höghus, stressade människor och Starbucks på varenda hörna. Den gående staden. Staden med en puls. Det står aldrig still i en stad som New York City. Och varför skulle det?
 
 

New York City är fylld av historia men när man går på gatorna i New York så skulle ingen kunna lista ut att det är en ganska gammal stad med all modern arkitektur. Men kanske är det inget man bryr sig om när man är på semester i New York för vem bryr sig egentligen om ens släkting kanske kom till Ellis Island eller Triangle Shirtwaist Factory fire som det fortfarande idag finns spår av. Om du är en äkta svenne så kommer du bara till New York för att shoppa på dig allt som får plats i din resväska om du nu sätter dig på den.