{ Foto- och bokblogg á la Frida -

Slammed - Colleen Hoover

 
 

Från Texas till Michigan. Det är resan som 18-årige Layken måste göra några få månader efter hennes pappa dör. Och det är inget val, de måste flytta. Layken är klippan i familjen som fortfarande sörjer förlusten av deras pappa och man. Layken är inte sugen att flytta till det kalla Michigan när hon bara har ett år kvar av high school. Men hennes tankar om det ändras snabbt när hon får träffa hennes nya granne. Hennes bror faller snabbt för grannkillen som blir hans nya lekkamrat och Layken faller snabbt för Will. Och det är ganska solklart att Will känner desamma. Allt går så bra tills hon börjar skolan. Första dagen slår henne rakt i ansiktet när hon upptäcker att Will är hennes poesilärare. Inte kan Layken få vara lycklig, nejdå. Från att ha sin crush som granne blev det helt plötsligt att ha sin lärare som granne. Will kan inte riskera sitt jobb, och Layken kan inte riskera att ha ett brustet hjärta igen. Det räcker att hon förlorade sin pappa. Att hon inte får vara förälskad längre i Will är inte längre hennes enda problem. Hon hittar mer och mer ledtrådar som pekar mot att hennes mamma träffar någon. Var det därför de flyttade till Michigan?

 

 

 

Hur kan jag uttrycka mig så högt jag kan att jag smälte av den här boken! Eller "it slammed me right in the face"! Den är en klysching bok som man kan förutspå från första sidan till den sista. Men det är en fin historia där inte bara kärleken för en kille är i huvudrollen, utan kärleken till en vän, till sin mamma, till sin familj. Boken är bara en bok om hur det är att vara i sina ungdomsår när allt inte faller perfekt som ett pussel. Åren där man svävar mellan att vara mogen och naiv, att vara seriös och barnslig. Jag kan tänka mig att många inte gillar Layken som en huvudperson för hon är så typisk tonåring som får sina PMS-anfall,  gråter ibland för ingenting och stänger dörren framför sina problem. Men vi alla har gjort det och Hoover gör att inte låter så cheesy som man skulle kunnat tänka sig.

 

Det är många i den här boken som har en sorglig historia som bara ha gjort dem starkare. Will är 21 år och måste ta hand om hans lillebror efter att deras föräldrar gick bort.  Laykens vän i skolan är ett fosterbarn som haft fler föräldrar än vad man har fingrar och känner aldrig att hon har ett hem eller någon som vill ta hand om henne. Layken själv förlorade nyss sin pappa. Så boken är inte bara om kärlek, det är hur man klarar sig från sina fall. När man faller så måste man kliva upp. Ärren måste läka och skapa tjockare hud som klarar av nästa smäll. Det är inte en "det är synd om dig" historia, det är en bok om hur man hittar hopp igen. En väldigt charmig bok.

 

Efter den här boken så kommer jag garanterat engagera mig mer i poetry slam, vilket är bokens mittpunkt som alla trådar är kopplade till. Hur långt historian än går så går det alltid tillbaka till poetry slam vilket jag älskar. Självklart så kan inte poetry slam hitta visa sin riktiga charm i boken såsom sånger. Man kan inte höra melodi eller takt vilket gör det lite platt men man får använda sig av fantasi. Men det är ett fantastisk metod att låta karaktärer säga det som gömmer sig på botten av deras hjärtan vilket är verkligen smart gjort av Hoover!

 

För att sammanfatta den här boken så är det en kärlekshistoria, om två som älskar varandra men inte får älska varandra och sedan allt runt omkring. Jag skrattade, led och dampade över den här boken och är så ledsen att den redan är slut. Jag är medveten om att det finns en fortsättning, men jag tror inte att det kommer bli samma sak i andra och tredje boken, inte samma oskyldiga kärlek som var förut. Men jag skulle älska att läsa om den här boken igen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback