Blev jag en amerikan?

 
 
Så efter ett år i USA, blev jag något som skulle kallas "a typical american"? Jag stannade helt ärligt svensk genom hela året, jag blev lite läskig nog för mycket svenne. Jag trivdes med att vara svenne men bo i USA för då kunde jag ta del av det bästa av USA, men inte känna att jag var problemet av det dåliga sidorna som USA är känt för. Jag tyckte verkligen det var roligt att känna mig exotiskt för ett år, inte vara en del av mängden (inte för jag riktigt är det ändå) och bli fascinerad av kultur och människor. Även om det här blev ett extremt tufft år på sina fronter så ångrar jag inget. <3 
 
Jag har så mycket mer förståelse nu varför amerikanare är så stolta över sitt land, och attityden om det! Varje gång jag ser deras flagga nu så ryser jag lite för från att vara en försäljningsikon för mig så har det blivit en stark symbol av en stor tro och stolthet. O say, does that star-spangled banner yet wave, o’er the land of the free and the home of the brave?

Då är jag här igen

 
Efter 313 dagar så är jag hemma igen. Eller hemma och hemma, Sverige är nu inte mitt enda hem. De senaste tre veckorna har jag varit ett emotionellt litet moln. Gråtit så oväntat som det kan bli men det är glädjetårar för jag har gråtit för jag längtar och saknar. Längtar till att träffa alla som älskar mig i Sverige men kommer sakna alla som älskar mig i USA. Det här året har varit tuffft, det kan jag inte ljuga om, men jag blev älskad och älskade så många personer. Så många har satt en fotavtryck i mitt hjärta. Så att lämna USA var det svåraste under den här resan. För jag vet inte när jag kommer få träffa dem igen. Jag har ingen garanti att jag kommer och besöker dem nästa år. 
 
Men nu ska jag rusta upp mig för det här året! Och en sak som står på min lista är bloggen. Ska jag fortsätta? Läser nån? Är det någon ide? Jag vet inte än hur jag ska göra ärligt talat, kanske bloggar för mig egen skull ett tag för jag menar come on! Jag har haft den här fyra år nu och det känns inte värt att ge upp förrän fem år så några månader till (kanske). Det här är lite som min dagbok, snarare en minnesplats för mig. Så jag ska försöka inte ge upp, för min egen skull.
 
Såååå ni får stå ut med att jag publicerar en massa USA bilder genom sommaren för dang vad jag saknar vissa personer! <3