{ Foto- och bokblogg á la Frida -

I'll Give You the Sun - Jandy Nelson

 
 
Jandy Nelson blev snabbt ett namn som jag la på minnet efter att ha läst "The Sky is Everywhere" två gånger, en gång på svenska och en gång på engelska. När väl "I'll Give You the Sun" kom ut tog det ett tag att få tag i boken och redan då hade internet svämmat över av recensioner på boken. Den är fantastisk ropade dessa recensioner vilket jag inte var förvånad över att höra, men jag blev förvånad över hur ordet om boken spreds så snabbt.
 
"I'll Give You the Sun" baserar sig på tvillingparet Jude och Noah, som är olika som natt och dag. Noah vill hellre måla av världen än att leva i den och Jude är den sociala som inte kan få nog av uppmärksamhet från familjen och killarna. Alla vill vara Judes vän, ingen vill vara Noahs. Tills Brian dyker upp, Brian som samlar på meteoriter och får Noahs kropp att vibrera. Men tre år senare så pratar inte Jude och Noah längre med varandra. Något hände som splittrade tvillingarna på ett nytt sätt. Det är inte förrän Jude möter en trasig men vacker kille som är en frisk vind i hennes liv då hon försöker gottgöra för misstag som kan ändra på hennes liv. Men det som inte Noah eller Jude förstår är att de bär på en del av en hel historia. Om de bara kan finna ett sätt att kunna prata igen så de kan göra om hela deras liv och värld. 
 
Bokbloggar där ut såsom Cecilia från Vår Bokvärld och Petra från Petras Bokblogg ger boken lovord i sina recensioner och jag förstår från vilka aspekter. Men jag tyckte boken var extrem seg att ta sig igenom. Att komma till en poäng tog längre tid än att torka upp på stranden på en molnig dag. Det höll inte för mig. Om jag hade kommit in i berättelsen snabbare skulle nog jag har en annan kärlek till boken. Jag älskar annars Jandy Nelsons språk, hur hon leker med ord och ser till att karaktärerna får en personlig tocuh. Noah tog pauser i sitt liv för att komma på en titel på talvan som han kunde göra av situationen vilket ibland var komsikt, vackert och passade in medan det fanns gånger det konceptet inte kom någonstans. 
 
Boken var inte så mind-blowing som jag trodde och ville att den skulle vara, men det var en bra bok med en historia värd att berätta. Jude och Noah är två komplexa karaktärer som det tar ett tag att förstå, men när det väl klickar så blir historien bra. Jag läste en recension för ett tag sen att de älskade boken för att bokens karaktärer är inte de "gray old characters that you can find everywhere", och det kan jag hålla med om men det är just det som gör det svårare för läsaren att förstå alla karaktärers motiv och bakgrundshistoria. Ibland kan det tappa handlingen istället för att höja den. Och nu låter det som att jag ogillade boken starkt, vilket inte är fallet. Men jag tror att det är svårt att skriva om hur bra den är när den väl inte nådde ut till mitt mått som jag hade för den. För den var bra, jag njöt av att läsa sista halvan men man kan inte skriva en positiv recension om en bok som man hade förväntat sig mer av, det går inte i min värld. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback