{ Foto- och bokblogg á la Frida -

Aex och Jos konst att prata om böcker

För några veckor sen var jag konstigt nog på en bokträff anordnat av Semic där Johanna Wester och Staffan Cederborg gästade. Det var verkligen underbart roligt att slänga in sig i bokbloggsvärlden igen och känna på hur det roligt det var att ha en aktiv blogg och blogga över huvudtaget! I samma veva blev jag inbjuden till Bonnier Carlsens bokträff en vecka därpå där Jo Salmson och Alex Haridi stod i centrum. Det var lite konstigt att presentera sig och inte kunna påstå att man bloggar på en blogg för den här bloggen har varit så inaktiv men efter bloggträffen kunde man vara med i en bloggstaffet där man ska skriva om böckerna och jag tänkte att det kan vara som en liten come back för mig!
 
 
 
Jag vet att detta inlägg borde handla om böckerna som Jo och Alex har skrivit men jag vill belysa en helt annan sak. Förut när jag var aktiv så flängde jag runt på en massa bokträffar och anordnade själv bokbloggsträffar och jag upptäckte efter ett tag hur enformigt det kunde bli. Det blev lite som samma veva hela tiden: stela frågor om handlingen och feedback till publiken att skriv oavsett hur svårt det än nu kan vara. Så det jag vill belysa är hur man som författare kan göra sitt liv väldigt enkelt när de pratar med bokbloggare som mig. 
 
Jo och Alex är väldigt väl medvetna om vad jag tyckte om deras presentation och framträdande hos Bonnier Carlsen. Jag gav dem lovord för att hålla en sådan intressant tråd när de pratade oavsett hur många sidospår de tog. För det var sidospåren och passionen i deras ögon som gav de dem sa liv. 
 
Jag ska förklara hur man ska göra ett intryck på mig genom att förklara när jag träffade och lyssnade på Melissa Meyer som har skrivit "The Lunar Chronicles". Hon hade tappat sin röst så hennes man som var med körde hela presentationen som hon skulle ha gjort den (för han hade sett den så många gånger). Hon hade som en liten powerpoint där hon berättade lite om sig själv och hur det gick till att skriva Cinder. Men innan Cinder skrev hon nästan ihop 20 andra böcker med koncept hon själv knappt trodde på och gav hela rummet en roll man kände igen sig i. Att man börjar på en idé men kommer på en annan i samma vända och börjar skriva på den och dumpar den andra idén. Hela presentationen var inte direkt inrikade på hennes verk utan hur hon skapade dem och hennes visioner för hennes liv.
 
 
 
Jag älskar författare som inte lägger allt för mycket tyngd på boken, utan refererar till boken. Att de inte lägger en press från de som lyssnar att läsa boken för att förstå något. Varje författare borde gå till en bokträff med inställning att ingen har läst boken. Det är inte alltid roligt att höra om boken utan vi vill lära känna er bakom boken, er historia hur idén klickade till i ert huvud, hur karaktärna är lika er eller hur just den scenen är med och vad det betyder för er. Bokbloggare som jag går på dessa träffar för att bli inspirerade inte uttråkade. Vi vill ha fler perspektiv att se på ert verk när vi har väl läst det. Och vi vill inte komma ihåg er som en signatur i ens bok. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback