Paranormalcy (serien) - Kiersten White

Jag tror att de flesta vet vad detta är för typ av böcker. Böckerna har cirkulerat runt på många bloggar. Jag själv läste första boken sommaren 2011, det var ett tag sen, men första boken gjorde att jag ville läsa vidare, men nu i efterhand så känner jag att det kanske inte var en bra idé. Hela serien började bra tycker jag, med lite olika övernaturliga varelser, till och med någon ny, helt enkelt en start som kunde leda vart som helst, men sen stupade det totalt. Kiersten White har nog lite för mycket fantasi på sig och kan inte hålla sig borta från att problematisera det överdrivet mycket.
 
Men vad handlar den här serien om? Jo, om lilla Evie. Evie måste vara den mest (typical) tjejiga karaktären jag har mött på. Färgen rosa är favoritfärgen, pratar skitsnack med hennes bästa vän (som btw är en sjöjungfru i en akvariumi hennes rum) och en aning irriterande som (typical) tjejer kan vara. Och jag måste skriva i parantes om att jag pratar om den typical tjejen, den som alla människor ar fått för sig är som tjejigast. Jag själv t.ex har en annan uppfattning vad som får en vara tjejiig. Men Evie, hon jobbar för ett special internationellt poliskår som heter International Paranormal Containment Agency (IPCA) som har som roll att hålla koll på alla paranormala fall. Hon har ingen familj så det har blivit som en familj för henne. Hon lever där, lever runt paranormala så hon har egentligen ingen aning om vad är "normalt", men hon har ju som alla andra en idé vad det kan vara. Hon har sina hemliga drömmar att kunna leva ett normalt liv, men hon trivs ju så bra på IPCA så det är ingen fara!
 
Även om hon drömmer om att vara normal kommer det aldrig hända. Hon har ett förflutet som är allt annat än normalt. Jag menar, att dejta en fe, Reth, som fortfarande är efter dig även om du har gjort slut, det kommer göra "normala" livet problematiskare än vad det behöver vara. Och att hitta en facsinerande varelse gjort av vatten som man inte kan riktigt ta ögonen från, det komplicerar saker och ting. Den här vattenmänniskan heter Lend, och självklart är det som en gnista mellan han och Evie. (Och vid det här lagret vill jag att ni ska lägga ihop 1+1 och se triangeldramat). Evie bestämmer att befria Lend som sitter inne i IPCA's "fängelse" och det är där allt blir komplicerat. 
 
 
Ärligt talat så trodde jag att det kunde bli av något med den här serien, men efter att ha läst tvåan tvärnitade den tanken. Jag blev väldigt irriterad på de flesta av karaktärerna, oavsett hur mycket jag kunde gilla dem i en sekunden, så blev dem jobbiga och oresonliga. Så inget hit för mig när det gäller karakärerna. Till och med den nya karakären Jack som började med att lätta upp stämningen i andra boken slutade med att han blev lika irriterande som Reth och Lend. Så om ni märker nu så är vi inne på en square här... (vad är en square?)
 
Okej, vad det något annat som Kiersten White lyckades med förutom karaktärerna? Hmmm... Språket är inget som sticker ut. Det är Evies berättarröst som styr där och det scenariet har man läst om förut. Karaktärerna var tyvärr person som jag inte fastnade för, för de är bara.... irriterande. Då har jag bara handlingen kvar att fördjupa mig på. Handlingen börjar ut bra i första boken. Kanske en aning segt, men ibland är det faktiskt skönt när allt inte går i racerfart! Men jag märkte i andra boken att många saker hände som rent utav var onödiga för handlingens skull, och de uppstod lite för många problem i en bok. Samma sak skedde i trejde boken, då jag verkligen börjar undra om det är så att Kiersten White gillar att problematisera saker och ting. Men måste ju ändå berömma henne för att ha en sådan fantasi, att hitta på att problem och lösningar och konsekvenser till det.
 
Första boken, som har jag sagt, var bra och jag hade förhoppningar. Andra boken började segt och trodde att allt skulle liva upp sig med Jack som ny karaktär, men det blev bara en röra av killar och glitter... Tredje boken som skulle summera allt trodde jag aldrig hade ett slut för det var ju nya problem 24/7 och det kändes som de fixade allt på hårstået, sådär 10 sidor kvar av boken..... Så avslutningen på det hela, det här med att knyta ihop sängen, det kom lite "out of the blue" och jag blev inte riktigt klokare av det. Det är nog så jag känner efter att ha läst den här serien: Man blev inte klokare av det...
 
Böcker i serie:
Paranormalcy
Supernaturally
Endlessly
 
 
 

The Iron Fey - Julie Kagawa

Jag började med den här serien sommaren 2011. Det känns verkligen så avlägset att skriva det, men nu banne mig är serien utläst med ett leende på läpparna. Så ska jag ta på mig ansvaret att förklara vad den här serien går ut på? Jag kan i alla fall ge mig på ett försök. Förvarnar er lite om att jag kommer inte översätta vissa ord, utan använda dem som de var i serien.
 
Jag skulle nog säga att allt börjar med Meghan Chases bror. Han startar upp seriens huvudsyfte, eller hjälper Meghan att märka det. För Meghan är den här seriens proganonist (i alla fall 3/4, men jag kommer till det) och lever ett hyfsat vanligt liv. Det enda som kanske inte står rätt till är att hennes pappa. Han är inte en del av hennes liv för hon har ingen aning vart han är. Sen har vi också det här vanliga dilemmat att Meghan känner att hon inte passar i det småstadsliv som hon lever med high school och kompisar. På hennes födelsedag så kidnappas hennes broder, Ethan, som gör starten till seriens hjärta. Sen löper alla avslöjande på. Hennes bästa vän Robin, visar sig vara den berömda Puck Goodfellow och att Meghans bror har troligen förts till The Neverwhere, ett värld fylld av fareries, som är uppdelade i sommar- och vinterfaeries. Därpå får hon veta vem som är hennes mysteriska försvunna fader, varför hon inte har känt sig hemma i människolivet. Hon är en halv-faery med Oberon som pappa, kung över The Summer Court. 
 
Medan Meghan försöker smälta den nya informationen, leta efter hennes bror och hittsa i den nya världen, så börjar de närma en festival med alla faeries inbjudna. Många är också nyfikna på Oberons hemliga dotter. Och på denna festivalen händer mycket på en och samma gång. Inte bara får hon möta coh dansa med en av The Winter Court's prinsar Ash, utan en ny fiende attackera båda hoven från vinter och sommar. En fiende som troligen har Ethan till fånga. Den här nya fienden är någon som inte the faeries kan klå. Det kommer att behöva hjälp av ingen mindre än Meghan. Meghan Chase, halvblod till prinsessa över The Summer Court som får killar på halsen. 
 
 
Varför kan de inte klå den nya fienden? Ska jag berätta? Well, så stor hemlighet kan inte vara för titel på första boken avslöjar ju det hela. Den nya fienden är The Iron King. Han vill ta över The Neverwhere. Han vill skapa ett ställe fyllt av järn. Ni som har läst era sagor vet om att féer inte tål järn, såsom varulvar inte klarar av silver och vampyrer vitlök (även om ingen av "dagens" vampyrer irriterar sig på det). Det som är viktigt att också veta är att genom att Meghan är halvblod så har hon en viss mängd magi som en faery och tål järn. Hon är i princip den enda som skulle kunna klå The Iron King
 
Det här med The Iron King och The Iron Realms blir ju som ett stort problem under seriens gång som skiftar och byter riktning, ni vet som det brukar göra i serier. Det som man kan tänka sig är att det borde var grymt fjantigt med faery/(féer), men Julie Kagawa har gjort som sin egna version av dem som är enligt mig en blandning mellan fe och alv som är rätt så bad-assiga. Man märkte snabbt att hon hade inspiration från Shakespeares pjäs  En midsommarnattsdröm när hon blandar in karaktärerna Puck, Oberon och Oberons fru och drottningen Titania. En inspiration som senare svalar av för jag kan inte komma på något mer under seriens gång som har med det och göra. 
 
Serien är uppdelad i fyra olika delar. I de tre första delarna är det Meghans huvud man är i och följer hennes ögon. I fjärde boken bröt Kagawa av och använde sig av Ashs ögon och tankar, vilket passade väldigt fint, men det blev lite off för min del när det hände just i sista boken, inte tidigare. men handlingtvis var det perfekt att det hände då. Första boken var ju bra, det var ju den som gjorde att jag fortsatte läsa! Andra boken blev faktiskt en väldigt stor besvikelse, och om jag kommer ihåg rätt från den boken var det lite för mycket hormoner som åkte runt, jag menar, jag läser den här serien också för handlingen skull, så lägg lite vikt där med tack! Tredje boken blev som ett stort lyft och måste vara den bästa boken ur serien! Slutet var så damn vackert och dramatiken som byggdes upp, det var just det jag ville ha från andra boken! Fjärde boken, ja den kändes lite off serien mest för att det var Ash som var berättaren till den, men det blev ett fint slut på serien genom det! 
 
Julie Kagawas språk är kanske inte utåtstickande som man tror att det är. Det är egentligen orden och fraserna hon använder sig av som är det bästa! Skämten som ska låta som ett dödshot som inte går att sluta skratta åt, ja ni har ett exempel ovanför. Det är väldigt många sådana hot mellan Ash och Puck som är gamla vänner, men har ett förflutet som gör att de reser agg mot varandra (Verkligen too bad att det är kära i samma tjej (igen))
 
Meghan är en klart exempel på en karaktär som utvecklas efter vad som hen utsätts för.I början är hon verkligen en osäker tjej med ett mål som gör henne bångstyrig. Genon böckerna växer hon som sagt som en blomma som får ljus. Hon är envis och modig, vilket gör att hon vill ibland göra de dumma sakerna för att komma fram dit hon vill vara. Vad som jag tycker gör henne modig är att hon är beredd att offra sig för andra även om hon är väl medveten om att hon kanske kommer att dö för det. Sen gillar jag att hon är en sådan person som håller det hon lovar! Det är väldigt många löften som skapas i serien och många inkluderar henne på ett eller annat sätt. 
 
Ash, den kyliga vinterprinsen, han är den här typiska "bad boy" som egentligen säger att han inte vill vara med tjejen, i detta fallet Meghan, men ger andra vibbar med sin kropp. Han ska ju vara den mysteriska killen med kylig attityd och så. Men genom böckerna värms han upp en aning, och att ha fjärde boken för sig själv för hans tankar lättar verkligen upp  vem han är och vad han vill vara för slags person. Han har ett historia tillsammans med Puck, som har hans bästa vän tills de råka bråka och samtidigt döda Ashs flickvän på den tiden (Ariella) och därav blev de fiender. Och den historian får man höra tusen gånger om och jag kan förstå Meghan ibland att hon känner att hon kanske inte är den rätta för någon av dem för de båda bråkar fortfarande om Ariella. Vilken tjej skulle bli osäker över hur mycket de drar upp det.
 
Puck är nog min favoritkaraktär, även om han blir bitter emellanåt, men vem blir inte det när samma kille snor ännu en tjej som man gillar? Han är väldigt rolig, kallas för trubbelmakare i The Summer Realms efter som i "En midsommarnattsdröm" gjort att Titania blev kär i en kille med åsnehuvud. Så man kan säga att Titania är inte så förtjust i honom, men han fick uppdraget att vara Meghans kompis i den riktiga världen och skydda henne mot olika hot. Samtidigt som de hände så föll han långsamt för henne. Jag gillar Puck väldigt mycket för han är också lojal. Även som bråkmakare så håller han det han lovar, speciellt för Meghan. Det tycker jag är asgulligt och förstår mig inte på böcker där alltid de roliga killarna får vara i The-Friend-Zone. Jag skulle garanterat greppa tag om Puck! 
 
 
Så vad tycker jag slutgiltigt efter seriens sista bok? Jag är glad över att ha läst det här böckerna. De var en upplevelse i sig med mycket skratt och upplevelsen att féer kan var onda, det var något nytt. Jag är väldigt sugen på Julie Kagawas andra serier nu. Hon har släppt en spin-off på den här serien med Ethan, Meghans bror. Den är jag väldigt sugen på!
 
Jag rekommenderar den här serien till alla som fortfarande faller för triangeldrama, fantasyvärldar, spänning och roliga skämt/hot, Det är absolut inte slöseri med tid att läsa dem! Jag är nästan lite sugen att läsa om allt, läsa om när Puck berättar allt, när Ash och Meghan träffas, slutet i tredje boken osv! 
 
Mina recensioner av böckerna i serien:
The Iron King
The Iron Daughter
The Iron Queen
The Iron Knight
 

Fifty Shades - E.L James

 
Twilight. Boken som jag började med att gilla och slutade med motsatta känslor. 
Fifty Shades. Boken som jag aldrig trodde att jag skulle läsa och gilla. 
 
Nu så kommer det alla har väntat på! Min recension av Fifty Shades serien! Allt startade som en utmaning av Nea. Lite som ett skämt! Vi hade haft planer att filma en diskussion som vi har om en bok. För våra diskussioner säger mer än vad vi fick ut i våra recensioner, det var en tyckan som båda höll med om. 
 
Så den första boken blev läst för att jag blev utmanad, sen så fanns det några anledningar till varför jag ville fortsätta som alla är kopplade på ett eller annat sätt till att jag ville veta hur det skulle sluta. Hur långt det skulle gå. Det var nog min egna nyfikenhet som inte kunde bli avkapad. Så det var så som jag läste alla böcker. Jag är faktiskt glad över att ha läst de här böckerna! Och svaret på det kommer komma under recensionen.
 
Det handlar då om Anastasia Steele, en college-tjej som går sitt sista år, bor tillsammans med hennes vän Kate. De lever ett oskyldigt liv, bla, bla, bla. Jag ska komma till saken och säga hur hon och den "fabulösa" Christan Grey möttes. Kate är redaktör på en college-tidning och var sjuk den dagen hon skulle intervjua Mr Grey och bad Ana ta över. Vilket sammanträffande, tycker ni inte det? Well, det träffas och sen börjar de träffas överallt och självklart känner Ana den "dragningskraften" som hon har mot Mr Grey och kan inte släppa taget om honom. 
 
Hittills verkar ju allt normalt! 80 sidor av boken och det var liksom inga problem! Det var bara läskigt likt Twilight ibland (nääästan påkörd av en cykel...), men det var bokens vändpunkt som jag började förstå vad alla reagerade så kraftigt på olika vägar! Det ena leder till det andra och Ana kommer hem till Mr Grey där hon först måste skriva på ett sekretessavtal som säger att hon inte får prata med någon vad hon gör med honom (varningsklocka), och sen får reda på anledning Christian har stalkat henne sådär lite lätt. Han vill ha en sexrelation med henne där hon ska spela rollen som undergiven. VÄNDPUNKT! Woah, wait, WHAT? Jag var i ett chocktillstånd när jag läste det. Jag hade bara förväntat mig att hela boken skulle vara en dålig version av Twilight med Edward och Bella ha (vanilj)sex boken ut. Jag fick sudda bort den "förhoppningen" vääldigt snabbt. Jag är en sådan person som förväntar sig de värsta från böcker och det är just nu två som har chockat mig så ofantligt de senaste halvåret. Fifty Shades of Grey ligger på topp på den listan. Ja, den boken ligger ju på topp på de flesta listor världen om...
 
 
 
Så tekniskt sätt är det handlingen i första boken. Jag vill verkligen betona första boken för handlingen leder till andra saker i resten av böckerna. Det är inte samma sak som händer i andra och tredje boken. Då är det ett annat upplägg. Och upplägget på handlingen i sig är jag djupt imponerad av. E.L James har gjort att alla tre böcker är sammankopplade så jag kan knappt koppla dem till tre olika böcker. Saker som händer i ettan får man ett grundligt svar på i tvåan och saker som händer i trean har man svaret redan i ettan osv. Jag skulle nog inte ha märkt det lika bra om jag inte hade läst de två sista böckerna under en helg. 
 
Många kallar detta en porrbok. En porrbok. Jag har svårt att kategorisera den som det, för vad är en porrbok? Vad gör att det blir det? Är det för att de har sex som vi människor också har? Är det för att Christian gillar att smiska brunetter? Är det för att de har leksaker när de har sex? Är det för E.L James är rätt så detaljerad när hon beskriver sex-scenerna?? Vad, vad?!?!? För jag förstår faktiskt inte! Jag har läst böcker med värre och detaljrikare sexscener än vad det finns i alla böckerna och jag har inte hört något tjat om att det är porrböcker! Självklart är detta INTE en bok för er som inte vill ha dessa sexscener i ord, men ärligt talat så är det inte så farligt som man tror, eller så har jag blivit immun mot det efter tre böcker av det. Det enda som jag inte förstår mig på är hur det orkar??!! Det har sex 24/7! Det är minst en gång per dag, minst! Är det ens fysisk möjligt?! Och som om man kan komma på kommando!?!?!?!? Sen också bestraffningar!??! Oh my! Där gick min gräns!
 
Språket är faktiskt som de flesta säger E.L James svagpunkt! Man märker verkligen att det är ingen som är så van vid att skriva. Även om hon kan variera sig i sitt ordval en hel del och hitta 50 olika sätt att beskriva ett orgasm, så använder hon sig utav adverb hela tiden. Det är det här lätta saken som kan vara snyggt, men blir tröttsamt i mina ögon. Jag älskar författare som kan beskriva en rörelse som jag kan koppla till en känsla istället för att beskriva rörelsen med känslan. "...säger Christian hest." "Jag tittar på hon fascinerat..." Och sen känns det som att E.L James kliver ut från jag-perspektivet enbart för att beskriva lite mer saker som Christian gör som Ana egentligen inte kan se! "Han ler mot min nacke..." 
 

Genom att det är en fanfiction av Twilight så är många händelser och personer tagna därifrån. Men ändå lyckas E.L James göra det till sig egna version. I första boken var det faktiskt lite uppenbart (NÄSTAN överkörd av en CYKEL) men i de andra böckerna är det inte så. Jag var tvungen att tänka efter vad i Twilight som kunde kopplas till det. Men genom att det är en fanfiction och att den handlar om BDSM så väcker den många diskussioner och det tycker jag är charmen i sig! En bok som man faktiskt kan ha en bra tyckan om, positiv som negativ. Boken har fått skällord som lovord. Jag själv tycker det är jätteintressant att diskustera den här boken, dens handling och budskap! Den bästa boken att framföra en diskussion på! Det är en plus i kanten! Att boken inte lämnar någon utan en tyckan. 
 
Ana Steele är ju Bella, men enligt mig en bättre version! Hon är vettigare och så mycket skönare än Bella-fjanten. Men självklart har Ana sina baksaker som man inte riktigt förstår sig på. Hon pratar nämlingen med tre olika personer som är kopplade till henne: henne själv, hennes undermedvetna och hennes inre gudinna. Den där inre gudinnan är verkligen a pain in the ass. Men Ana har verkligen mer skin på näsan än Bella. Hon vågar ändå ibland stå upp för sig själv och skapa fina "diskussioner" med kontrollfreaket Christian. Bella står ju och nickar vad än Edward säger. Säger knappt emot! 
 
Christian är en man med pengar, kontrollbehov som ingen levande person kan ha, humörsvängningar värre än en tjejs och trivs i sin fina kostym. Han känns inte så mänsklig i första boken. Men när mer bakgrund byggs på och han verkligen försöker bli den som Ana vill vara med så blir han en mänsklig skapelse. Att en man som är så konstig uppbyggd med känslor och behov kan bli gullig i mina ögon?! Ja, jag är lite förvånad fortfarande, men han charmade mig som han charmar Ana. 
 
En sak som jag vill berömma böckerna för som inte Twilight lyckades med det är det här med skönhetsmoralen. I Twilight så känns det som att Edward gillar Bella enbart för hennes doft av blod. Jag har faktiskt inget minne av att han säger att hon är vacker, men det gör han väl. Han måste göra det.... Eller?
I alla fall, min poäng som jag vill komma till är att många tjejer tror jag inte vet hur de ska se ut för att en man ska gilla en. För Ana så lös hennes personlighet rakt in i Christian (det säger han i boken några gånger), han tycker att hon inte behöver raka av något hår (alltså könshåret är det som han fokuserar mest på) och att hon inte borde skämmas för hennes kropp, att alla ser olika ut och borde lysa upp sig själva för det! Christian blir inte ledsen när Ana råkar lägga på några kilon i tredje boken, utan snarare glad (för det är ett tecken på att hon äter och för att göra det lätt Ana + äter = Christian nöjd). Också det klara budskapet att kommunicera! Att vi folk måste lära oss att säga våra tankar högt! Inte sitta och grubbla på allt! 
 
 
Jag tror att Fifty Shades är en farlig fantasi för kvinnor världen över. Det är väl roligt att folk kan hitta inspiration av böckerna, men känslan som kommer över mig att jag vet att folk kommer att bli besvikna är stor! E.L James skriver ju tusen olika sätt en orgasm känns som och alla är kopplade på något sätt med att det är toppen. Jag menar, jag har försökt att söka fram E.L James källa och hon är damn hemlig om det! Inspirationskällan ska vara internet, men vad har man lärt sig om internet? Jo, det är ingen allt för säker källa. Också det här att Christan är otroligt rik, det är väl en hemlig dröm för varje kvinna, att gifta sig med en rik man? Boken presenterar ju en livsstil inte bara med "bra" sex utan också där prislappen ingen gör någon skillnad. Hon får ju precis allt! Är det en livsstil som fler kvinnor vill satsa på??! Kommer det komma en stil döpt efter Christian Grey???
 
Det är så mycket mer jag vill säga, ifrågasätta och grubbla mer på, men hur lång kommer inte den här recensioner bli då! Så jag ska försöka runda av lite här! Första boken gillade jag inte alls, har jag kommit fram till. Det var för extrem och för likt Twilight. Andra och tredje boken däremot blev bättre, men det skulle nog inte blivit bra om inte de hade ettan som starter. Karaktärerna är faktiskt väldigt extrema på sina egna sätt. Handlingen är något som ifrågasätter världen på sin egna lilla kant och kan/har blossat upp en stor diskussion och intresse om inte enbart BDSM, utan förhållanden i sig. Fifty Shades of Grey har kvalificerad sig till en plats till revolutionerande novell i min hjärna tillsammans med Twilight och Harry Potter. 
 
(Ni som är mer nyfikna finns den här dokumentären att titta på och en bra intervju på E.L James) 
 
 
Kanske detta är inspirationen på nästa erotiska fanfiction?