International reunion

 
Efter ett års väntan så ska jag möta min tyska bror igen! Åh vad jag har saknat honom! Gabe och jag var båda utbytesstudenter på samma high school i USA och vi båda gick igenom en tuff tid tillsammans vilket var det som gjorde bandet mellan oss så starkt! Han är som min bror och jag vet att han är alltid där för mig, likaså att jag är där för honom. Han gör mig så otroligt lycklig och han är definitionen av en underbar vän. Jag ska åka om ca 2 timmar till honom i Tyskland och bara vara med honom! Livet leker helt enkelt just nu för mig! 10 dagar av inget jobb, skola eller andra fånigheter. Jag kan redan intyga på att detta är mitt års bästa händelse!
<3
 

The Ocean at the End of the Lane - Neil Gaiman

 
Neil Gaiman har en otroligt speciellt sätt att skriva sina böcker. Jag kan inte förklara den dolda magin, utan det är nog lättare att be folk läsa hans verk istället för att ge sig på att beskriva det. Jag kan också tänka mig att det är svart och vitt när det kommer till vilka som gilar hans verk eller inte.
 
Jag tror ingen är förvånad att detta verk utspelar sig i Sussex, England. Där är det som en medelåldersman kommer tillbaka till sitt barndomshem för att vara närvarande vid en begravning. Även om huset han levde i är borta för länge sen så är det något i hans barndom som drar honom till bondgården inte så långt därifrån. Han kommer fortfarande ihåg vem som äger gården, familjen Hempstock. Gården gör att många minnen flödar tillbaka till honom. Fyrtio år tidigare tog en man livet av sig i en bil vid slutet av vägen. Hans död startade konstiga saker i området och mörker frigörs. Mörkret skrämmer en liten pojke som Lettie, magisk och trygg som hon är, lovar att skydda mot allt. Och alla dessa minnen finns vid dammen vid slutet av vägen.
 
Att dyka in i en Gaiman bok är som en form av en härlig djupdykning. Du håller andan medan du tar dig längre och längre ner i mörkt vatten. Jag slutade aldrig att få Coraline-chills. Min kompis som också har läst boken sa att hen inte gillade den för att hen kände inte att den fattade, att allt var luddigt men är inte det Gaimans stil? Att få läsaren förvirrad och ge möjligheten att skapa egna lösningar och idéer till historien. 
 
Har ni tänkt på hur vi har minnen från vår barndom som vi egentligen knappt kommer ihåg men ligger i vårt undermedvetna och spökar som en dålig dröm som man inte kan skaka av? Och att det finns några saker om vi råkar snubbla till vid som framkallar som polaroidbilder från minnet i ett sinne. Exakt den känslan är boken om man nu ska beskriva den med en känsla. Havet i boken skulle jag lätt säga är en parallell till den känslan. 
 
Om jag nu ska förkorta boken till en mening så är det en eskapistisk värld som är som en tidsskapsel, fast i bokform. Jag vet att det lät luddigt men ville vara lite Gaimanistisk.
 
 

Livet i några rader

 
London... Var det verkligen för två dagar sen jag kom hem? Stressen har redan kommit ikapp mig men saken är det att jag gillar stress. Jag gillar att alltid har något på gång och jag lyckas alltid anpassa mig så bra till stress. Men stress ta alltid bort något på min prioriteringslista. Bloggen blev en sån punkt som försvann. Jag tror inte att ni förstår, men jag älskar min blogg och är lite irriterad på mig själv att jag inte uppdaterar. Men livet kommer före bloggen i alla sammanhang och det är jag okej med! Men London, herregud det var helt underbart! Jag älskar att resa allt för mkt! Om det hade varit gratis att resa så skulle jag inte varit kvar här! 

Min finaste Dot

Idag, på självaste julafton fick jag reda på att en själ som jag älskar har lämnat den här världen. Det känns inte som jag kan prata med någon om det och troligen därför jag skriver några rader om det för att få det ut i världen. Dot var en del av min värdfamilj i slutet och en underbar hund. Även om hon var otroligt busig och olydig för att vara ett år gammal så lyssnade ändå hon på mig, jag kunde få henne lugn. Det är nog det som gör mig så irriterad. Att jag kunde ha gjort någonting åt det om jag var där. De avlivade henne mest för att det fanns en chans att hon skulle bli superagressiv. Jag vet att hon inte skulle bli det vid min sida. Hon var allt annat än agressiv när hon var hos mig. Ni kanske inte tror på det men jag hade ett otroligt starkt band med den här hunden. Hunden som hade en liten fetknöl på sitt huvud. Hunden som kunde inte sluta slicka mig när jag kom hem efter skolan. Hunden som inte kunde låta bli att lägga sig bredvid mig i soffan oavsett hur många gånger jag knuffade ner henne. Hunden som lyssnade på mig även om jag pratade svenska med henne. Hunden som åt toapapper. Hunden som inte kunde sluta springa. Hunden som aldrig skulle vilja skada mig. 
 
Så den sista timmen av den här julaftonen tillbringade jag gråtandes i soffan framför Notting Hill på tv och saknar min bästa vän som jag vet jag aldrig kommer att få träffa igen. <3
 
 

Pros/Cons with Life at the moment

Pros
- Har börjat i en ny klass
- Börjat gå uppåt på jobbfronten
- Klippte håret kort
- Det finns folk runt omkring mig som vill mig väl
- Folk säger att jag sprider glädje med mitt leende
- När ingen ser så lagar jag världens godaste mat
- Träffade av en slump min favorithögstadielärare
- Har inte så mycket i skolan
- Är i full gång med Läroverksfejden
- Clementiner säljs för fullt i mataffärerna
- Hittade granatäpplen i mataffären idag
- Har beställt bilder så jag kan börja på den tredje och sista scrapbooken jag har ifrån USA
- Jag är inte perfekt
 
 
Cons
- Har börjat i en ny klass
- Hatar att förlora vänner
- Inte listat ut om jag saknar minnena eller personerna
- Min värdpappa fick en stroke (men han mår bra nu)
- Är ensam hemma
- Tränar inte så mycket (det är skönt att röra på sig!)
- Sitter fortfarande och tänker på folk som inte är i mitt liv
- Läser inte så värst mycket
- Det är mörkt när jag vaknar nu för tiden
- Hittar inte min självutlösare till kameran
- Mitt rum har blivit mitt sovställe, inte mitt rum
- Folk mår dåligt runt omkring och jag vet inte ibland vad jag ska göra för att hjälpa
 
 
Ibland är det skönt att se livet lite i svart och vitt med pros/cons. 
 
 

Sommarbarnsjag

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4 | Fotograf: Nea

  

En av de bästa pjäserna jag har gjort!

Canon EOS 7D + Canon EFS 17-85mm f/4-5.6 | Fotat av fina pappa
 
I helgen hade jag och min älskade teatergrupp uppvisning av de som vi har övat i ett helt år på: Cats! Det är verkligen en av de bästa pjäserna som jag har spelat upp! Jag blev själv utmanad som skådespelare och det känner jag inte att jag har varit innan. Jag stod på den scenen och verkligen sken, jag var så stolt över mig själv, över gruppen jag är i. För jag tror inte att jag har varit med i en sådan synkad grupp som denna! Jag och vi har verkligen utvecklas och Cats, den fina flumpjäsen knöt ihopsäcken! Det som jag vill säga är att jag var lycklig på den scenen, och vill sprida den lyckan med de som vill läsa! 

It's gonna be totally awesome!

 
Kristi Himmelsfärs närmar sig ju! Inte långt kvar! Och vet ni vad jag ska göra?!?!?!?!?! Jag ska åka till freaking London med underbaraste Nea!!! Jag är så överlycklig! En långhelg i en underbar stad med en av mina närmaste vänner på den här jorden, hur glad är man inte för det?! Vi ska till HP-museet, shoppa en hel del, leka turister, skapa minnen för livet! OMG JAG ÄR SÅ TAGGAD!!!!!

JAG HAR GJORT DET OFATTBARA

JAG HAR LÄST UT ANNA KARENINA NU! JAG ÄR KLAR MED DEN TEGELSTENEN! HERREGUD! KÄNNER MIG FRI OCH LÄTTAD OCH SÅ STOLT ÖVER MIG SJÄLV! RESPEKT!

Just so you know...

iPhone 4S + Instagram
 
Hejsan alla fina glada personer som finns där ute!! Jag kom pa nu att jag har inte skrivit nagot pa bloggen om att jag inte kommer att blogga pa ett bra tag. Är just nu i München, har mellanlandat där. Mitt slutdestination är Sydafrika!! Verkligen en stor dröm kom blir sann!! :D :D :D Sa jag kommer inte blogga pa en och en halv vecka, men jag menar, vem sörjer? Jag har ju inte varit sa aktiv pa senaste tiden heller för den delen ;) Men alla som läser detta, ni far ha en underbar pask!! (Och nej, tyska tagentbordet har inget a men ä och ö finns)

Reflect it

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4

Uppe bland bergen

Canon EOS 7D + Canon EFS 17-85mm f/4-5.6 | Saalbach, Österrike
 

Spår som alltid kommer finnas där

Järnrustning,
stark och stadig,
som en fasad
med viljan att skydda.

Järnrustning,
hindrar allt
som vill ut
såsom in.

Järnrustning,
är inte alltid stark
när man hoppas,
när man önskar

Järnrustning,
rostar lätt
om man låter
tårar falla.

Rost,
rött och poröst,
visar brister,
skrapar bort stöd.

Järnrustning,
stödjer inte mer,
förlorar sin kraft,
faller långsamt sönder.

Järnrustning,
röd istället för grå,
blöt istället för torr,
svag istället för stark.

Järnrustning,
kan repa sig,
när tårar kommer
allt för ofta.

Järnrustning,
blir tåligare
för varje gång
rosten kommer.

Och rost kommer
att komma igen.


Idag är det ett år sen. Ett jävla år sen. Det jobbigaste är att jag minns det som det var igår. Hur jag fick veta, hur jag reagerade, hur tiden efter det var.

Jag kommer aldrig sluta sörja. Så är det. Efter att ha få ett stor dos av sorg så förstår jag det. Det är nu en del av mitt liv och det kommer alltid vara något i mitt liv som påminner mig om honom, såsom saker och ting påminner om de levande också.

Jag dör tusen gånger av alla saker som påminner mig. Att han är borta. Att jag aldrig mer kommer att se honom hänga runt i mina kvarter. Aldrig mer lyssna till hans skratt. Aldrig mer höra ett ord från den själen och det skär igenom hjärtat. Det känns så absurt att aldrig mer ser honom, men den tanken har börjat lägga sig i mitt hjärta...

Som sagt, idag är det ett år sen min klasskompis tog sitt liv, bestämde sig för att inte finnas mer på denna jord. Det är fortfarande svårt att säga det även om ett år har gått. Att förlora någon som har varit en del av sin närhet för så länge lämnar spår. Spår som alltid kommer att finnas där.


Bara ännu en egobild...

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4
 
... men jag älskar hur jag ser ut, unik och fin, och vill visa världen det fina troll jag är <3

An Illustration of the World...

Canon EOS 7D + Canon EFS 17-85mm f/4-5.6
 
...may not be as perfect as you want it to be.

Himlen börjar här med Dracula i bilen

 
Japp, sitter i bilen och har det bara så där hyfsat roligt. Sextimmars resa ner till härliga Skåneland, man överlever om man har den rätta combon av böcker, musik och fulladdad dator. :) 

Where do we go nobody knows?

 
 
Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4 | Modell: Jag | Foto: Amina

Happiness is a firecracker sitting on my headboard

Canon EOS 7D + Canon EFS 50mm f/1.4 | Modell: Jag | Foto: Amina

Vi överlevde!

Puh! Nu har man något att berätta för barnbarnen! 

Den tionde december

JULPJÄS
med bokkaraktärer så klart!
 
Tomtefar: Albus Dumbledore (Harry Potter)
Tomtemor: Grandma Redbird (House of Night)
Nissar: Puck (The Iron Fey), Dash (Dash and Lily's Book of Dares), Jonah Griggs (Jellicoe Road)
Rudolf: Marley (Marley och jag)
 
Lucia: Lissa Dragomir (Vampire Academy)
Tärnor: Alice Cullens (Twilight), Mia Grey (Fifty Shades of Grey)
Stjärngossar: Cassel (Den vita katten), Simon (The Mortal Instruments)
Staffan: Po (Graceling Realm)
 
Änglar: Brooklyn (Chasing Brooklyn), Marianne Engel (Gargoylen), Rebecka (Cirkeln), Susie (The Lovely Bones)
Snögubbe: Henning (Udda verklighet)
 
The Grinch: Warner (Shatter Me)
Mean Girls' "Jingle Bell Rock" dansare: Clove (The Hunger Games), Sabine (Soul Screamers), Anita Blake (Anita Blake, Vampire Hunter)

Tack Amelie för hjälpen med rollsättning! <3
 

Tidigare inlägg