Just a reminder

 

Vad hände??

På senaste tiden har jag inte bloggat så mycket som jag egentligen vill. Man kan säga att det finns många faktorer till det. Men den största faktorn har jag så smått själv listat ut.

 

När jag går in på Bloglovin', då är min tanke "Undra vad som har hänt i bokbloggsvärlden?". Jag scrollar igenom listan med inlägg, söker efter saftiga recensioner, roliga diskussioner eller något annat random som någon har i skallen och publicerar som ett inlägg. Det enda som jag ser är detta:
• Waiting för Wednesday
• Friday Founds
• Stacking the shelves
• Top ten Tuesday
• Omslagsdueller/ Cover Characteristics
• 30 days of books
• "I brevlådan"
• "Tag" inlägg
• etc
Och sådana inlägg gör ungefär varenda kotte. Så allting multiplicerat med ca 50 och så är det ju mer än en vecka per år så multiplicerar 52 också, så pooff så är man uppe i måånga inlägg.

 

Det som jag vill komma fram till är inte att det är tråkiga inlägg som läggs upp. Men jag har ändå en tendens att så fort jag ser sådana inlägg på Bloglovin' att markera dem DIREKT som lästa. Jag tittar inte ens vem som har publicerat inlägget. Är det inte fler som gör så, eller är jag den enda? Som sagt, inget fel på sådana inlägg eller bloggen som det publiceras på. Det ligger i att alla göra sådana inlägg. Jag vill nästan spy över hur många sådana inlägg som publiceras varje vecka! Ärligt talat, jag följer 50+ bokbloggare och jag orkade inte med dem.

 

För mig känner jag att bokbloggsvärlden har blivit enformig, inte så varierad som den var en gång i tiden. Det känns lite som att allt står still och alla väntar på någon att blåsa bort dammet. Jag själv har inte precis hjälpt till att göra något åt det på senaste tiden, utan detta är mer en observation som jag undrar om fler har sett?

 

Enligt mig så kan jag inte se kärleken till böckernas mening med att vara böcker längre. Jag ser inte många fina recensioner om böcker man älskar eller ratar. Vart är intresset för ordens makt i en berättelse som skapar en gemenskap? Det som jag ser är bara hur folk spammar om bokens film och skådespelare, vilka böcker man väntar på att komma ut, antalet böcker man har köpt och allt annat som cirkulerar om boken än boken själv. Hur har egentligen folk råd och tid att läsa alla böcker? Jag känner att om man vet att man klarar av att köpa böcker och sedan också läser dem och inte låter dem damma så fine, men alla publicerar minst en gång i veckan om deras nyaste böcker, som det är en tävling vem som har mest böcker. Den största frågan som jag också frågar mig själv så fort jag klickar in på min egna blogg är "Var fanken är alla recensioner??"

 

Anledningen till att jag inte bloggar så mycket är inte för att jag inte har tiden, för egentligen kan jag fixa ihop lite tid varje kväll för bloggens skull. Det är mest för jag känner ingen inspiration. Jag blir tyvärr inte inspirerad av bokbloggsvärlden längre. Finns det någon annan som kan sympatisera i den åsikten???


Stora som små förlag

 
Ovanför er har ni böcker som har ett annat originalspråk än svenska och gjort succé eller de som inte hade någon chans hos de stora förlagen i Sverige. Böcker som inte har blivit publicerade av något av de stora förlagen. Men de finns ändå i våra bokhandlar. På svenska! Så hur kommer det sig? Det som jag tackar oerhört mycket för det är de små förlagen. De förlagen som inte har slagit sig lika stor som B|Wahlströms, Norstedts eller Bonnier, men publicerar de bättre böckerna!
 
Det är absolut inget fel på de stora förlagen, det är bara så att de hinner inte översätta alla bra böcker med WOW-faktorn! Och genom att alla bra böcker inte blir översatta så kan inte fler ta del av dem! Många av mina kompisar har nu börjat läsa på engelska bara för att böckerna inte finns på svenska (och sen hållit sig till originialspråket för det är författarens ord ju!). Sen har vi så många svenska böcker varje år som inte får en chans hos de stora förlagen att bli publicerade för att de vill hellre försäkra sig på en bra bok som fick succé i USA. Det är i alla fall det illustrationen jag har fått efter att ha fördjupat mig i förlagens värld. Så jag vill bara tacka alla de förlagen som har kommit upp på senaste tiden som både översätter engelska och andra språkiga böcker till svenska och de som tar de bra svenska idéerna!
 
Divergent, The Perks of Being A Wallflower, Jellicoe Road, Dash and Lily's Book of Dares är några exempel på böcker med lovord som har översatts/ska bli översatta till svenska. Jag är fortfarande förvånad att inte någon av de stora förlagen drog fram Divergent till svenska! Den populära boken efter Hungerspelens succé! Och The Perks som jag lovar er varenda bokblogg har sjungit lovsånger om!
 
Sen om vi ska komma till de svenska böckerna så kan jag säga att jag är överlycklig att Udda verklighet publicerades! Det är ett bevis på att det är inte bara engelska författare som kan skriva spännande urban fantasy som inte råkar bli cheesy! Och böcker såsom Hoppas, Antiloper, och novellsamlingen Het som man har hört väldigt mycket positivt om! Gawd! Jag är så glad att de har blivit publicerade! 
 
Men jag vill ändå ge lite morot också till de stora förlagen som gör det som de gör bäst: publicerar böcker. Jag får ju känslan över att ni är lite hårdare och inte låter de svenska nytänkande författarna in lika lätt som "stammisar". Men det är väl därför det har skapats så många små förlag? 
 
Även om det finns bra böcker på engelska och jag läser de också på originalspråket, gör inte det att det inte borde översättas! Jag tror på översättningar även om många tycker att översättningen blir slarvig och "enkel". Jag kan säga er när en översättning lyckas så är det lite som magi! Det klaraste förslagen är verkligen Jellicoe Road och Fifty Shades of Grey! Det är översatta så man skulle kunna läsa originalet och inte märka någon skillnad! Den känslan fick jag och det är som magi! (Ska läsa Divergent och se om magin skapas!) Så jag uppmanar verkligen förlag som ser detta att fortsätta översätta böcker, men använd inte Google Translate när ni gör det! Utan gör det ordentligt så uppskattar fler det! 
 

Borde det inte vara så?

 
Är det inte någon annan som tycker att det där verkade mer logiskt?? Nu är det mer som... som... en dipol... Förlåt! Ska nog inte blanda in kemi i bloggen! (Ni får gärna kommenterar om ni fattade det där) När först triangeldrama kom upp trodde jag att det var som det första exemplet för när jag var liten och såg någon fin serie där A var kär i B som var kär i C som var kär i D som var kär i A. Det skulle jag kalla en square, men en square är ju när B, C och D är kära i A. Den enda boken som det har påståtts har hänt en square är i Rebel Heart, vilket jag inte håller med om till 100%.
 
Så när kom termen triangeldrama egentligen? Jag tror jag hörde det första gången efter New Moon. Alltså Twilight är faktiskt en revolutionerande bok! Såsom Harry Potter, Iliaden och Bibeln! Den har ju påverkat världen på ett stort vis och jag tror att ni känner igen er att ni brukar jämföra med Twilight. Men triangeldrama har blivit en stor sak som nämns nästan om varje bok som finns! Det är lite som de har fått sin egna lilla genre. 
 
Jag är nog också en av de här personerna som aldrig inte riktigt har gillat triangeldrama, men faller för det sometimes. Bara om inte förstör handlingen föör mycket! T.ex i Hunger Games(vilket är svårt att tolka som ett trinageldrama för min del för det är på ett sådant komplicerat nivå! Ni som har analyserat de böckerna förstår mig!) tycker jag att det är så onödigt att det ska bli som det blir, alltså med "triangeldramat". Vampire Diaries (TV-serien), alltså herregud! Ett triangeldrama som verkligen har gått föööör långt! Min personliga åsikt: kan inte bara Elena dör så är alla problem lösta! I Vampire Academy älskar jag verkligen karaktärerna Dimitri och Adrian, och såklart Rose, men att de behöver råka ut för ett triangeldrama där... Nääääj! Det blir för mycket fuss! Det är kanske meningen med triangeldrama. Att skapa mer kaos än vad det redan är... Där gick det ljuset upp för mig! 
 
Självklart så är triangeldrama en drivkraft! För att locka och fortsätta framåt! Men när de flesta författare använder just den drivkraften blir det uttjatat! Men det är ibland är det svårt att inte falla drivkraften. Man följer med tempot som skapas av det och använda lite sockersöta ord och bad guys så done! En triangeldrama som vem som helst kan falla för! Men jag håller på att spy på just begreppet triangeldrama, för det är ju just samma koncept!! En tjej som är lite "svag" som måste välja mellan bad guy och good guy. Kan man inte vara mer nyskapande än såå?? Typ en kille som två tjejer för en gång skull tävlar mellan? Alltså då inte på ett High School-sätt. Eller en tjej/kille och ett tvillingpar?? Något annat än en dum tjej och två killar vars sidor är god och ond! Och när kommer det ett triangeldrama där faktiskt "kompisen" vinner kärleksduellen??? Varför ska just de får vara i vänzonen?!??!?! (Okej, jag har läst en bok där det typ är så, men kommer inte riktigt på vad den heter...)
 
Så, har ni tröttnat ut triangeldraman eller är det någon annan åsikt som slingrar sig ur era hjärnor till tagnetbordet?? Har ni några tips på triangeldrama utan den mesiga tjejen som får alla killar på fall? :)
 

Att samla korta texter i en bok, är det nästa sak?

 
Det är många som lägger upp vilka ungdomsböcker som kommer ut på engelska och på svenska och det som jag börja se (eller ser jag i synne?) många novellsamlingar som kommer. Idag såg jag "After", en novellsamling på engelska med dystopier och apokalypser. Jag blir supersugen att läsa boken, meeeeeen jag är inte förtjust i noveller. "Het" är också en novellsamling, svensk, som det har pratas om en hel del i svensk litteratur. Det är en samling noveller om sex och erotik, om jag inte har missuppfattat det helt och det verkar sjukt bra! Meeeeen jag är ju inte förtjust i noveller. 
 
Novellsamlingar är väl de böckerna som dammar i skolan som jag faktiskt bara har läst i skolan på svenskan. Det har inte heller varit bra noveller. Sen också samma noveller som man läser om och om igen! Då pratar jag om "Att döda ett barn" av Dagerman, "Pälsen" av Södergren och "Ett halvt ark papper" av Stringberg. Det är väl de klassika novellerna i skolan som man läser om och om igen! Kanske är det skolan som har förstört min upplevelse för noveller. Men noveller är så... fattig på handling och bakgrund oftast. Okej, det brukar vara så mycket som det behövs för novellens skull, men jag gillar att ha lite mer kött på benen. 
 
För mig så faller antologier inte in på min smak. Jag gillar bättre en tegelsten med mycket karaktärsbeskrivningar, miljöer och en lång handling. men självklart finns det noveller som kan imponera på mig! Är det bara jag som inte är så förtjust i novellsamlingar, fast vill gillade det, eller finns det fler? Vad som är positivt med novellsamling? Teeeeeell me! 
 
 

Är det en ny trend att ha bokstavlig sex?

 
Jag vet ju att det redan fanns erotiska böcker redan innan, det har funnits ett tag. Men kommer det bli som en trend såsom romance fantasy har blivit? Sedan Twilight gjorde succé så har både unga och vuxna läst många romance fantasy romaner. Ingen har riktigt kunnat undgå dem. Nu har ju Fifty Shades of Grey blivit sjukt populär! Det ironiska är att det är ju en fanfiction av Twilight, men innerhåller porr på varje sida. Så frågan är: kommer erotiska böcker börja komma in i löpande band i alla bokhandlar? 
 
iPhone 4S
 
Just nu känns det väldigt troligt att fler böcker såsom Fifty Shades of Grey kommer att skrivas och publiceras och bli som en trend inom litteraturen. När jag var i London fick jag se många uppsättningar av Fifty Shades of Grey och en hel del andra erotiska böcker. I vissa bokshoper fanns det en sektion med "erotic books" eller den som jag fotade ovanför. Det var inne på WHSmith och för er som inte vet exakt vad det är för typ av affär så är det lite som Pressbyrån, fast med böcker och tidningar och finns oftast vid tågstationer såsom Paddington (som den här är fotad ifrån), King's Cross etc. De brukar ha 1-100 populäraste böckerna och en hylla med något annat. Den här övriga bokhyllan gick då till Fifty Shades of Grey och andra liknade böcker. Helt enkelt så har sex blivit mer accepterat att ha som ett öppet ämne än för, ja 10 år sen. 
 
Jag kommer ihåg tiden då jag följde första säsongen av True Blood på SVT när det gick. Till de personerna jag berättade det för grimaserade mot mig och tyckte jag var a bit weird. De sa också att deras föräldrar inte tillät dem se de plus de "ville" inte se sådant program. Det var säkert när jag gick i sjuan tror jag (2008) alltså var jag ca 13 år. Jag lovar er gott folk, jag fick inte ett propp i hjärnan av all sex och blod som var med i serien, jag tittade trots allt på serien för handlingen skull. Idag: de flesta ser på Games of Thrones och det har lika mycket sex och blod som True Blood (har jag hört, har ej sett serien). När man nämner att man ser på serien får man positiva reaktioner! 3-4 år sen fick jag negativa vibbar av folk bara genom att jag såg på True Blood. Okej, jag får förkorta min teori med 10 år till 5 år. Erotik och sex på tv har blivit mer vanligare och acceptablet. Och det är just det jag tror händer med böcker! Man kan vara mer öppen med att man läser romaner som består av sex.
 
iPhone 4S
 
Det enda som jag egentligen har emot Fifty Shades of Grey (förutom att det är en fanfiction av Twilight) är att den blev så populär så snabbt och folk köpte boken utan att ens veta om vad den handlar om. Jag såg 11-13 åringar på Goodreads ha den som currently reading. Det kan inte veta vad boken handlade om! Inte för att döma er i den åldern, men kom igen, ni vill väl inte läsa sånt? Jag ville inte det när jag var i den åldern. Inte i den här åldern heller. Jag har inte lust att läsa en bok fylld av sex. Jag har redan fått uppleva det med Nattens begär. Det var min chock. Jag visste absolut inte att det skulle vara så mycket och detaljrikt! Man hade satt boken på ungdomsavdelningen! Förvarning, tack! 
 
Så gott folk så tror jag att vi kommer att få förvänta oss fler böcker såsom Fifty Shades of Grey. Jag sökte runt på erotiska böcker och det finns en hel del redan nu. Det finns en lista på dem på Goodreads, blogginlägg med rekommendationer och så. Men är jag glad för det? Nja, jag kommer nog att strunta i dem, som ni kanske har fattat. Bara inte 11-åringar får tag i sådan böcker av misstag så har jag inget emot sådan böcker. De som gillar sånt, var så god! Läs på! :) Vad har ni förresten för åsikter? :)

Hintar av Sverige i London

 
Alltså herregud! Jag var verkligen tvungen att göra ett "repotage" om detta! Herregud vad mycket litteratur från Sverige det finns i London! Vart jag än gick från Waterstone's till WHSmith så var det minst 3 böcker med svensk författare! Speciellt på deckar/thrilleravdelningen.
 
Vi i Sverige är verkligen berömda för våra deckare. Jag tror att allt började med att Stieg Larssons böcker blev en sådan stor hit så vi Sverige fick verkligen en chans att få böcker översatta. Speciellt böcker som har fått uppmärksamhet i Sverige. Hypnotisören fick många snygga och bra kommentarer och titta vad man hittade i London! Jag fick en chock när jag såg Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann ligga i skyltfönstret på Waterstone's! Det har blivit en hit i England med!! Jag visste faktiskt inte att svenska böcker fanns här och var i varje bokbutik! Jag har ju fotat de fåtal som jag hittade, och som sagt många deckare!
 
Det som jag finner den engelska litteraturens nackdel är att det är knappt några verklighetstrogna böcker som står tapplade på Young Adult-hyllorna. Allt är ju nästan fantasy och romans! Det uppskattar jag väldigt mycket i svensk litteratur! Att kunna hitta en bok som handlar om helt vanligt vardagsliv! Men trenden om sexiga övernaturliga saker kommer nog fortsätta ett tag till. Jag menar erotika har ju fått sin egna gerne som är stoooor! Men deckarna kommer alltid komma från Sverige! 

Litteraturen som kraschar in i LGBT

Prideparaden har redan varit för två dagar sen. Hypern av Pride har inte rikitgt gått över än. Den borde aldrig behöva gå över. Att få vara den man är är väl självklart i dagens samhälle? Varför är det inte vår verklighet?! Min generation har accepterat det och det kommer att framtidens generationer också tycka. Det är absolut inte något fel med att vara gay, lebsisk, bisexuell eller transgender. Men samhället har gjort att det har vissligen blivit det. Jävla samhället!
 
 
Jag börja tänka häromdagen att det inte finns så många böcker som är enbart fokuserat på ämnet. Litteraturen påverkar en massa ungdomar. Många som ska börja läsa böcker i ettan, skolan som langar ut böcker som ska bli lästa och förstådda och såklart de som läser på sin fritid också. Vi blir påverkade av det vi läser. Oavsett. Det finns många ungdomsanpassade böcker där man ska känna igenkänelsefaktion är hög. Men oftast är det böcker som förhållandet är heterosexuellt. Hur ska en gay eller lesbisk person känna igen sig i det? Såklart finns det böcker med såna förhållanden men inte många märkte jag här om dagen. Oftast smyger författarer in det i historiens bi-historia, inte centrumet av det. Som de slänger in det för att få med lite av varje av en ungdoms vardagsliv. Och den böcker jag har läst med homosexuella relationer så är det bara gayrelationer som författarer skriver om. Som det inte är tuff nog för de andra?! Såklart kan jag tänka mig att det är lite lättare för lebiska att bli accepterade för vi tjejer är vana vid att krama varandra, stå nära varandra och ha fysisk kontakt. Killar har ju dem här osynliga reglerna skriva över sig så oftast blir det inte lika accepterade. Det är lika fel som män får högre löner än kvinnor!
 
 
Den enda boken jag har läst med en sådant relation i huvudkärna är Will Grayson, Will Grayson. Jag vet att det finns fler, men inte så många som man trodde. Jag sökte runt på Goodreads, Bokus, Adlibris och Google och inte fick jag så många träffar. Jag hittade listor på Goodreads med blandat vuxen-, historiska- och ungdomsböcker och många av dem är för gay-relationer, inte så mycket för resten av LGBT-skaran. 
De här böckerna som finns är för alla! För ju mindre man vet om ämnet dessu räddare blir man för det. Till exempel om man är rädd för ormar så oftast skriker man när man ser en. Man ska egentligen stampa i marken för ormar är döva. De reagerar på vibrationer. Om fler ormrädda visste det så skulle de slippa komma fööör nära en orm. Jag tror att det är precis samma sak om LGBT. Många var rädda i början för de visste inget om det, hur det är att vara ihop med någon av samma kön. Ja, hur kan man veta om man inte frågar och får lära sig om det. 
 
 
En sak om man jag själv har fattat och böcker och filmer har rätt om är att föräldrarna har en väldigt stor makt till om ens barn ska leva i skam eller stolthet. På Prideparaden var det en sektion med bara stolta föräldrar och det tycker jag var det bästa med hela paraden. Det finns föräldrar brukar säga att de blir besvikna på sina barn, men varför blir det besvikna? För barnen är som de är? Nej, för de är rädda för var andra ska tycka att ens barn inte håller sig till samhällets osynliga lagar. Jag själv hatar föräldrar som gör så för det är ett enormt tecken på att det inte har accepterat eller respekterat sitt barn för den hen är! Jag älskar de föräldrarna som blir en större skara som är stolta över sina ungar oavsett! Jag kan säga att mina föräldrar är bland den skaran. Om jag skulle komma på i en snar framtid att jag är lebisk så skulle de nog vara glada för min skull. 
 
 
Jag själv känner några som är i ett homosexuell relation och jag har mött en massa och jag själv är absolut inte emot det. Jag ler oftast mot dem och tänker på hur modiga och starka de är att vara sig själva i ett sådant samhälle som nu. Europa har faktiskt accepterat LGBT-relationer väldigt bra hittills. Usa ligger efter med alla sina reaktioner och deras enformiga sätt att tänka. Kan tänka mig att Asien, fran för allt Kina ligger någonstans emellan. Världen är ändå efter. Kanske inte efter i teknik med garanterat i att acceptera och förstå nya saker som heterosexuella, bisexuella och transgender. 
 
Ni som har kommit så här långt, grattis! Du har fått del av mina tankar och jag skulle vilja höra era röster om detta! Vilken syn har ni på homosexuella, bisexuella och transgender? För jag tror att dem här tankarna finns i någons huvud med åsiker bredvid!